Behöver lite hjälp av er änglamammor!

Tack tjejer för alla era svar. Bara att höra att ni blivit gravida igen gör att jag känner mig lite tryggare, vågar samtidigt som jag har denna bli-med-barn-panik inte riktigt tro på att jag faktiskt någon gång kommer få lyckan att bli det igen. Lugnar mig även att veta att ni alla har känt likadant, det tyder ju på att jag iaf inte håller på att bli tokig:).
Min bästa vän och jag hade BF datum med bara två veckors mellanrum, att se hennes mage växa gör mig så fruktansvärt avundsjuk och jag hatar att känna så, som tur är så kan jag säga det till henne. Min sambos brors tjej som även hon är en av mina närmsta vänner är gravid, vilket vi fick veta samma vecka som vi förlorade Eskil, det känns som alla människor utom jag är gravida det ger mig en känsla av "men jag då" och "det var ju min tur nu". Jag känner att jag får lust att bara isolera mig, låta bli att se gravidmagar och små bebisar. Hur hanterade ni avundsjuka, om ni hade någon?
Kramar.

Ett enormt tack till er alla. Jag har inte svarat när ni skrivit men jag har läst! Ni har gett mig precis det jag behövde, lite styrka och vetskapen att jag inte är ensam. Försöker medvetet att inte vara så mycket här på FL för tillfället för att försöka släppa bli-gravid-pressen lite och tycker att det funkar bra, känner mig inte lika pressad inför denna ÄL som förra månaden, får se hur månaden utvecklar sig... blir nog värre i väntan på BIM sen kan jag tänka mig...

Ingen fara att du inte skrivit, det har ju inte jag heller :) Jo tack, det går upp och ner, men just nu är det ganska bra, ägglossningstider, då är det alltid bra hehe.
Hur mås det själv?
Kramar.

Va tråkigt att er lilla Melker inte kunde stanna. Blir så tomt i kroppen och hjärtat, är något som saknas, klart man vill ha ett syskon, allra helst skulle man vilja ha tillbaka det barn man förlorat men det går ju inte, får man ett syskon känns det som man kan börja om, som att det finn hopp om livet, längtar så efter att ha ett litet pyre i min mage igen.
Kramar i massor och lycka till!

Lättare sagt än gjort att inte tänka på det, allt påminner mig om att Eskil inte längre finns och att jag inte är gravid. Nu har det gått 5 månader, 5 menstruationer, vet att det är helt normalt, och ingenting att oroa sig för men jobbigt ändå.
Är det nåt jag och min Jimmy är bra på så är det omsorg om varandra, visa kärlek, omtanke och ömhet, jag har verkligen hittat världens snällaste och mest underbara man!