Behöver lite hjälp av er änglamammor!

Jag har känt precis som du och ville inte vänta alls på att försöka igen. Min man tyckte annorlunda och det kändes tungt att acceptera. Ville ju som sagt ha ett levande barn med mig hem så fort det bara kunde gå. Nu hade vi bestämt att vi skulle börja försöka igen efter den här mensen (4 månader efter att vi förlorade vår son), men så har det kört ihop sig lite på våra jobb, med husförsäljning, flytt och annat så det kändes plötsligt för stressigt att börja "oroa sig" för huruvida man är gravid eller inte också. Dessutom har vi fortfarande inte spridit askan efter vår son. det ska vi gör i slutet av juni och därför har vi nu bestämt oss för att vänta tills efter det med att försöka igen. Och - det som jag ville komma till - det känns bra. Jag känner mig fortfarande lite stressad över att inte vara gravid NU, men samtidigt kan jag känna att jag vill hitta glädje i livet som det är nu först. Så att jag orkar med att det kan ta tid, ett ev tidigt mf och allt annat som en ny graviditet skulle innebära. Vill också kunna gå in i en ny graviditet stark och lugn, inte i en turbulent tid som det är just nu. Och väntar vi lite till så "riskerar" vi inte att det blir exakt samma bf som i år, vilket jag tror skulle kännas väldigt jobbigt. Det datumet är ju vår änglasons på nåt vis, även om det inte var då han föddes.

ja, det blev visst lite långt och svamligt, men jag kände att jag ville dela med mig av mina tankar och säga att den där paniken faktiskt går över (åtminstone gjorde den det för mig) om man bara orkar vänta lite till. Och då tror jag att det kan vara lättare att ta en ny graviditet med glädje och lugn, vilket ju är det man hoppas på.

Stort lycka till hur ni än gör och många, många styrkekramar på vägen!