Behöver lite hjälp av er änglamammor!

Känner så väl igen mig i det du, TS, skriver. Det enda som snurrade runt i mitt huvud var att bli gravid så fort som möjligt efter att vi förlorat vår son i v.41. Varje månad levde man på hoppet, tills mensen kom. Bröt ihop igen och undrade varför jag inte kunde få bli gravid igen. Jag har ju ändå lyckats bli gravid och fått 3 barn. För mig tog det 7-8 månader att bli gravid igen, och det var de längsta månaderna jag upplevt. En kompis som är barnmorska sa att när hjärnan är redo är kroppen redo! För mig var det nog så, jag behövde denna tiden på mig att få sörja och bearbeta förlusten. I samma veva jag blev gravid skulle en kompis separera och jag skulle vara hennes stöd vid flyttning osv. Vips tänkte jag på nån annan än mig själv och då blev jag gravid när jag trodde jag hade "missat" chansen den månaden
1½ år ca. efter vår son födsel/död kom då vår lilla prinsessa till världen, efter att ha berikats med 3 prinsar. Lycka till och försök att inte känna pressen på dig, fast jag vet att det är svårt!