annaconda skrev 2009-04-30 09:55:05 följande:
Tack tjejer för alla era svar. Bara att höra att ni blivit gravida igen gör att jag känner mig lite tryggare, vågar samtidigt som jag har denna bli-med-barn-panik inte riktigt tro på att jag faktiskt någon gång kommer få lyckan att bli det igen. Lugnar mig även att veta att ni alla har känt likadant, det tyder ju på att jag iaf inte håller på att bli tokig:).Min bästa vän och jag hade BF datum med bara två veckors mellanrum, att se hennes mage växa gör mig så fruktansvärt avundsjuk och jag hatar att känna så, som tur är så kan jag säga det till henne. Min sambos brors tjej som även hon är en av mina närmsta vänner är gravid, vilket vi fick veta samma vecka som vi förlorade Eskil, det känns som alla människor utom jag är gravida det ger mig en känsla av "men jag då" och "det var ju min tur nu". Jag känner att jag får lust att bara isolera mig, låta bli att se gravidmagar och små bebisar. Hur hanterade ni avundsjuka, om ni hade någon? Kramar.
jag var i en situation att jag och en vän fått våra första barn samtidigt (3 veckor emellan) å nu skulle vi också ha fått relativt samtidigt jag i Juli och hon i slutet på augusti.. men jag kände mig mest rädd för att bli svartsjuk på hennes växande mage men jag bad henne om en sak ganske snabbt efter vi kom hem från sjukhuset då vi pratade så sa jag till henne att hon aldrig någonsin fick sluta berätta för mig vad som händer, att hon aldrig någonsin fick känna sig rädd att såra mig genom att vara glad över sin graviditet då hon var med mig, vi skulle ha delat alla krämpor och symton tilsammans denna gången med även om det inte blev så och jag kände att min och hennes vänskap ville jag inte förlora, jag sa även att jag kanske blir ledsen då du säger att det sparkar eller vad det kan vara men då säger jag det till dig för även om det gör ont ibland så är jag glad för din skull och jag vill dela det med dig.... Det kändes jätte skönt att vi kunde ha det som "vanligt" för det gick även om jag blev ledsen ibland.. då pratade vi om det också.. jag skulle nog råda dig att inte isolera dig men var tydlig att du kanske blir ledsen men alltid är glad för deras skull ( för det antar jag bara att du är)
man behöver sina vänner...
(oj det blev rörigt emn jag hoppas att du förstår vad jag menar)
