Jag vill inte vara sambo, är det okej?

Jag är singel och håller på och funderar vad jag vill ha i kärlek.

Alltid när jag flyttat ihop med någon har min attraktion dött. Jag tycker det är så fruktansvärt avtändande att dela hushåll med någon så jag nästan vill spy. Jag vill inte se den jag ska ligga med diska, tvätta och städa.
Jag vill inte dela vardag med någon.

Jag vill vara särbo.

Men när jag berättar det här för folk så blir jag sjukdomsstämplad. "Du kanske skulle prata med nån" eller "Du kanske har varit med om något traumatiskt" eller "Du kanske har för höga krav"

Är det något fel på mig tror ni? Måste jag kämpa för att orka med ett samboskap?