Zara Larssons nya musikvideo gör succé
Forum Sorg - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • min mamma har fått cancer i bukspottkörteln

    Sön 7 jun 2009 12:35 Läst 41653 gånger Totalt 24 svar
    Anonym (ledse­n,förv­irrad)
    Visa endast
    Sön 7 jun 2009 12:35

    för någon dag sen fick jag reda på att min mamma har fått cancer i bukspottkörteln. jag skulle vilja prata med folk som är i samma sits.. finns det någon chans för henne. vet att det är jätte farligt. skulle vilja höra att det finns folk som har klarat sig igenom det. tacksam för alla svar. hon har redan besegrat cancer en gång tidigare.. då hade hon i livmorden.

  • Anonym (bekla­gar)
    Visa endast
    Sön 7 jun 2009 12:50 #1

    Jag beklagar verkligen. Jag vet hur fruktansvärt det är när någon man älskar är svårt sjuk. Dessvärre är pancreascancer i sig i princip omöjlig att bota och en spridd cancer går inte alls.
    Ta vara på den tid ni får tillsammans och stötta varandra i familjen. Det är en svår tid ni har framför er, men på något konstigt sätt klarar man sig igenom det.

    Kram

  • Anonym (l)
    Visa endast
    Sön 7 jun 2009 13:30 #2

    Skickar en jättekram.

    Min mamma fick samma diagnos men kom med i en behandling som var på experimentstadiet. Man kan må dåligt av behandligen och då är det kanske inte värt att genomföra den; kanske bättre att må bra den tid man har men hon hade tur med det och fick livskvalitet även om livet såg väldigt annorlunda ut innan sjukdomen. Hon klarade sig nästan två och ett halvt år efter diagnos och var tillräckligt frisk för att kunna vara hemma utom precis på slutet.

    Behandlingen var på Ackis i Uppsala.

  • Anonym (l)
    Visa endast
    Sön 7 jun 2009 13:31 #3

    För att förtydliga: frisk var hon ju inte men hon mådde tillräckligt bra för att kunna bo hemma med hemsjukvård och stöd av familj.

  • Anonym (ledse­n,förv­irrad) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 7 jun 2009 13:38 #4

    tack för stödet..

    jo jag har förstått att den är nästan obotlig. blir så ledsen, väröfr ska sånt här hända.. varför tar det så lång tid innan läkarna gör någ.. hon måste vänta tre veckor innan hon ska till magnetröntgen innan det fick hon vänta en månad innan hon fick träffa en läkare.. cancer är ju en farlig sjukdom ska man inte få tid på än gång då.. så man kommer igång med behandlingen så folk har en liten chans iaf.
    på måndag kommer mamma upp till oss ska bli så skönt att träffa henne, och visa att vi finns vid hennes sida hela tiden... hon bor 30 mil bort.

  • Anonym (Stock­holm)
    Visa endast
    Ons 8 jul 2009 08:53 #5
    Förstår hur du känner dig TS.

    Dagen innan midsommar fick vi besked om att min man har bukspottkörtelcancer som spridit sig till levern. Det går inte att operera eller stråla. Läkaren sa att han är glad om min man lever om ett år. I morgon ska han börja med bromsande cellgifter.
    Det känns fruktansvärt overkligt. Min man fyller 40 år i augusti, jag är 34 år. Vi har två små tjejer på 3 år och 1 år.

    Allt har gått väldigt snabbt. Han sökte vård på VC p g a magont. Han blev ordinerad Losec Mups i en vecka. Efter den veckan fick han komma tillbaka och ta prover. Efter några dagar ringde läkaren och sa att han hade förhöjda levervärden och skulle åka in akut till SÖS (vi bor i Stockholm).

    Där gjordes ytterligare prover och då upptäcktes även att min man hade högt blodsocker. Han blev inlagd på diabetesavdelningen och fick börja med insulin. Dagen efter gjordes ultraljud och röntgen. Dagen efter det gastroskopi och datortomografi. Dagen innan midsommar kom alltså detta hemska besked.

    Efter midsommarhelgen gjordes ytteligare undersökningar och ett dränage sattes in i bukspottkörteln för att hjälpa gallan att passera förbi tumören.

    I går var vi på onkologen för första gången och på torsdag börjar min man med bromsande cellgifter. En gång i veckan åker han till onkologen för att få cellgifter intravenöst. Sen ska han även ta cellgifter i tablettform varje dag hemma.

    En behandlingsperiod sträcker sig fyra veckor - tre veckor med cellgifter och en veckas uppehåll. Efter tre behandlingsperioder, alltså tre månader, görs en röntgen för att se hur kroppen svarat på behandlingen.

    Vi har även fått hemsjukvård. De kommer hem till oss en gång i veckan, oavsett om vi behöver hjälp eller inte.
  • Ons 8 jul 2009 10:39 #6

    Hej. Min mamma fick oxå cancer i bukspottkörteln. De kunde inte operera bort det för tumören satt på ett så dåligt ställe. Hon fick cellgifter i ca 2 år. Och vi hade personliga assistenter & sjuksköterskor som kom hem till oss. Tur att det finns sån hjälp. Men jag måste då säga att de var de 2 jobbigaste åren i mitt liv. Tills slut orkade hon inte kämpa mer. Hon lämnade oss. Min älskade fina mamma. Usch cancer är en sån hemsk sjukdom.
    Jag hoppas verkligen att det går bra för din mamma. Det kan säkert göra mer nu än vad de kunde för 6 år sedan.
    Det är otroligt hur mycket man klarar av att gå igenom. Min mamma lämnade mig när jag var 18 år, jag trodde aldrig jag skulle orka leva efter det. Men jag orkade.
    Kämpa på, och stötta din mamma. Var med henne. Ta vara på tiden.
    Jag ska tänka på er.

  • Ons 8 jul 2009 10:40 #7

    usch vad hemskt!!!!! Min faster hade det och dog av det ganska så omgående tyvärr. Hon slapp lida i alla fall..men usch vad tragiskt ts

  • Anonym (ledse­n,förv­irrad) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 9 jul 2009 10:51 #8

    tack för erat stöd.. den 20 får vi reda på hur lågnt gånget det är och om det finns någe att göra... är runt två månder sen hon var inne första gången pga magont.. och en månad sen dem sa att det var cancer.

    man märker på henne att hon itne mår bra.. har gått ner mycket i vikt och orkar inte lika mycket längre.. förskör vara stöd för henne. prata med henne så mycket hon orkar och vill,.... vi är 6 syskon som hjälper och stöttar henne så det skänns skönt..

  • Anonym (medkä­nsla)
    Visa endast
    Tor 9 jul 2009 10:59 #9

    Jag tycker att du ska förbereda dig för det värsta men hoppas på det bästa. Men cancer bukspottskörteln är i princip obotligt. Det handlar mer om hur lång tid hon har kvar och framför allt hur det tiden ska vara. Vissa här ovan har ju faktiskt fått flera år efter diagnosen. Det kanske inte är någon tröst, och den är svår att finna just nu.

    Det kan låta hårt - för det är inte det du vill höra - men jag tycker att du ska ställa dig in på att hon kanske inte kommer att finnas så länge till därför se till att säga allt det du vill säga, ställa alla de frågorna som du vill ställa, be henne berätta om sin barndom och annat. Ge henne saker som hon vill ha, upplevelser och så vidare. Spendera mycket tid men henne.

    Jag har själv sorg just nu eftersom en nära släkting, bara 46 gick bort i fredags i en kombination av bukspottskörtel- och levercancer. Han fick sitt besked 2 april. Sen gick det så fruktansvärt snabbt. Man kan inte tro att det är sant. Han genomgick samma behandlingsschema på samma ställe som anonym (stockholm). Vi är många som vet vad du går igenom.
    Kram

  • Anonym (ledse­n,förv­irrad) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 9 jul 2009 11:09 #10

    Jo jag har stallt in mig på det värsta men hoppas på det bästa...
    har läst mycket om denna cancern och har förståt att den är i princip obotlig.

    tack för erat stld värmer jätte mycket.

    beklagar din sorg
    skickar varma kramar till er alla som varit /är med om samma sak..

    Anonym (medkänsla) skrev 2009-07-09 10:59:24 följande:


    Jag tycker att du ska förbereda dig för det värsta men hoppas på det bästa. Men cancer bukspottskörteln är i princip obotligt. Det handlar mer om hur lång tid hon har kvar och framför allt hur det tiden ska vara. Vissa här ovan har ju faktiskt fått flera år efter diagnosen. Det kanske inte är någon tröst, och den är svår att finna just nu. Det kan låta hårt - för det är inte det du vill höra - men jag tycker att du ska ställa dig in på att hon kanske inte kommer att finnas så länge till därför se till att säga allt det du vill säga, ställa alla de frågorna som du vill ställa, be henne berätta om sin barndom och annat. Ge henne saker som hon vill ha, upplevelser och så vidare. Spendera mycket tid men henne.Jag har själv sorg just nu eftersom en nära släkting, bara 46 gick bort i fredags i en kombination av bukspottskörtel- och levercancer. Han fick sitt besked 2 april. Sen gick det så fruktansvärt snabbt. Man kan inte tro att det är sant. Han genomgick samma behandlingsschema på samma ställe som anonym (stockholm). Vi är många som vet vad du går igenom.Kram
min mamma har fått cancer i bukspottkörteln
Dela på Facebook min mamma har fått cancer i bukspottkörteln
Svara i tråden: min mamma har fått cancer i bukspottkörteln
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Känsliga rummet
Svara i tråden...

Innehåll