Begravning idag

Idag skall vi begrava vår älskade efterlängtade lilla Svala Malva Carolina som föddes i söndags den 7/6 på Lunds KK i vecka 40 +6. Hon var så välskapt och såg så frisk ut. Men det gick fel på mållinjen. Troligen hade fostervatten sipprat ut, för det fanns inget, och en infektion stigit upp i livmodern som gjort henne stressad. Hon var inkletad i mekonium och detta fanns långt ner i lungorna. I tre timmar kämpade man med att rädda henne men syrebristen var så svår. När vi fick träffa vår flicka låg hon i respirator och på kylbädd. Vi kramade, pussade, luktade och älskade under flera timmar. Svalas storebror (3år) och storasyster (5år) kom in och fick känna och titta. Vi hade en fin liten dopcermoni tillsammans med sjukhusprästen. När familjen hade gått satt jag och Svalas pappa en timme till och njöt av henne och grät. Kl 20,45 stängde man av respiratorn och efter en kvart hade vår älskade Svala lämnat sitt liv i sin pappas famn.

Det känns så ofattbart tomt här utan henne. Mitt lilla barn som sparkat så friskt i min mage. Hon som skulle vara vårt ljus och vår glädje mitt i storasysters svåra sjukdom. Åtta timmar fick hon att leva. Det är ofattbart och jag kan inte förstå hur vi skall kunna orka vidare.

Ingen förstår vart du blev av,
men fast din vagga är en grav
tror vi du fann en öppen dörr som barnen gör,
till rum med änglar att få se,
dom lär dig leka, lär dig le
o, om vi kunde vara med
Det är dig vi älskar

Sov gott älskade Svala

Tack för alla tankar och styrkekramar.
Begravningen var jättefin. Min man och jag kom till kyrkan 1,5 timme innan begravningen började och var en stund med Svala i kapellet innan vi tillsammans bar in henne i kistan tillsammans. Begravningsentrepenören lade upp alla blommor i gången så vi fick placera ut dem som vi tyckte. 45 minuter innan cermonin började tog vi av kistlocket och alla våra syskon var där och fick se henne, vår fina flicka. Åh vad jag pussade och luktade på henne. Hon var kall, men annars såg hon ut som min levande Svala som sov. Jag bäddade in henne i en filt som jag haft i vår säng sedan jag lämnade henne på sjukhuset i måndags. Den var full av tårar, bröstmjölk, kärlek och dofter från mig och hennes pappa. Hennes syskon hade valt ut två av sina gosedjur och ritat fina teckningar som vi också bäddade ner hos henne. Det såg verkligen ut som hon hade det skönt där.
Cermonin var vacker och otroligt svår men jag tror att det underlättade att vi verkligen tagit tid på oss att ta avsked från henne, och sett hur mjukt hon låg där i sin bädd. Min syster sjöng "Modersvingen" och "Det är dig jag älskar" av
C Häggkvist. Otroligt vackert. Prästen var den sjukhuspräst som kom in till sjukhuset i söndags kväll och döpte Svala när hon endast var 6 timmar gammal. Även om vi har många präster i släkten kändes det bra att ha henne som var med oss i den svåra stunden på sjukhuset.
Efter cermonin bar min man och jag ut kistan till gravplatsen, under tiden sjöng vi psalmen "Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand".

Dagen idag har varit tung, men det känns trots allt som vi kommit en bit i sorgprocessen, kanske för att vi fick möjlighet att vara så delaktiga i hela begravningsprocessen - det rekommenderar jag verkligen.

Nu anar jag att de närmaste dagarna kommer kännas tyngre och tomare. Nu har vi haft begravningen och ingen planering återstår. Det som dock återstår är att sätta tillbaka Svalas spjälsäng på vinden och lägga undan alla kläder, blöjor och packa upp BB-väskan som aldrig fick användas. Det är grymt. Känns ändå bra att läsa om alla Er andra som trots allt svårt ändå orkat vidare. Tiden går vidare och kanske också så småningom livet?
Kram till er alla

Begravning idag

INNEHÅLL