Velar hit och dit!

Ååh, TACK, alla underbaringar!

Vad goa ni är som inte hoppar på mig för mina ganska klumpiga kvällsformuleringar och som delar med er så frikostigt av era tankar och funderingar och resonemang!

Nej, jag vet ju att även colombianska barn kan vara väldigt mörka:

Kusin Knase skrev 2009-07-06 20:55:44 följande:

Och som sagt, i vår familj och närmaste omgivning är det verkligen inte något problem -- det är väl mest när man tänker på andras, främmande människors, kommande reaktioner som det kan kännas lite jobbigt. Eller egentligen mest när barnet ska känna sig som del i vår (verkligen kritvita) familj.

De länder vi står i kö till är nog nästan alla vi alls kommer ifråga för, det är vad vi har att utgå från. Hade vi varit i den lite lyxiga situationen att kunna välja helt med hjärtat hade vi valt Brasilien, för där har vi varit och förälskat oss i människorna, kulturen etc (dock bara som turister!). Men ja, därifrån kan man ju i dagsläget inte adoptera alls. Återstår då att börja i andra änden: kolla vilka länder som godkänner oss. Där är vi idag.

Vårt "problem" är att ju mer vi läser på om ett visst land, desto mer förälskar vi oss i det! Det är viktigt för oss, liksom för många av er, att man känner för landet och helst ska det inte vara en för orolig situation där heller, så att man (i framtiden, då och då) kan resa dit med sina barn, men det verkar lite svårt just med våra länder. Utom kanske Indien.

Magsjuka får jag nog räkna med i vilket av dessa länder jag än reser till, jag kan inte ens åka till Sydeuropa utan att bli dålig! ;-p

Ååh, vi får se, funderingarna går vidare! Tack igen!

Jag är så dum som startar en tråd och sen reser iväg på semester till släktingar med urusla gamla häckar till datorer som är så seeega att det knappt går att ladda sidan, än mindre ens komma in på FL! Så det är därför jag är dålig på att svara. Fast det var skönt att spy ur mig lite grubbel innan vi reste!

Ethi, jag måste ju bara säga: TACK som f-n, för att du gör mitt liv ännu svårare!!! Jag veeeeet att Etiopien också är döfascinerande och att människorna är hur gulliga som helst (då menar jag både trevligt folk och ursöta barn)... Har dykt på adoptionsfamiljer med barn från Etiopien och bara "aaaaaaahhh":at och "ååååhh":at... Anledningen till att Nigeria plötsligt forsade förbi Etiopien i min privata prioritering var dels den där barnhemsundersökningen som ju inleddes just när vi skulle välja land, dels att konsulenten som hade hand om Nigeria var mer på än Etiopien-konsulenten, och skickade papper och info, och så började vi läsa på om Nigeria för vi kände att det verkligen var ett helt vitt område (så att säga...) på vår karta, och då blev vi ju jätteintresserade! Fast Etiopien är ju minst lika intressant, det är det ju.

Kom på en nackdel till med Colombia: De har ju nya rutiner nu, så det kommer att krävas en hel massa mer jobb både för vår utredare (träffa referenterna etc) och oss (rita något slags -gram över nätverket) -- fast det är ju kul också. Men det lär ju fördröja processen ytterligare...?!

Anledningen till att vi prioriterar en snabb arbetsgång är helt enkelt att vi börjar bli till åren och att man ju aldrig kan veta något säkert, så snabbt och lätt -- ja tack!

Tack, tack! Det ekonomiska är inte så viktigt, vi ska försöka spara så mycket vi kan och räcker det inte så ökar vi på vårt huslån. Vistelsetiden, tja, min man lär bara kunna vara föräldraledig i några månader till att börja med, och hela den tiden vill vi inte vara borta, så ex-vis Kenya är ju (tyvärr) uteslutet.

En stor fördel med Etiopien är för vår del att vi genom soc i vår kommun har fått kontakt med en annan familj som har en biodotter lika gammal som vår dotter, och som just har skickat sina papper till Etiopien! Kul ju.

Hm, hm, svårt, svårt. Det stora problewmet är ju att det inte bara känns som om man _väljer_ ett barn och ett land, man väljer ju _bort_ också!!

Hemma och vänder mellan semesterresorna! Men inte ett dugg klokare!!

Tack, Ålen, för input ang ekonomin, visst har du rätt.

Ja, Sally, visst är det ett lyxproblem -- vi får vara tacksamma som alls stämmer in på några länders krav och är givetvis enormt lyckliga över att alls få möjligheten att få adoptera ett barn.

Vi vill också kunna åka tillbaka till landet, ja -- egentligen (om man får drömma!) så hade det varit coolt med ett "andra hemland" för hela familjen, att ha ett extrahus i att bo i ibland... men så funkar det nog tyvärr inte. Dessutom är väl såväl Colombia som Nigeria och Etiopien oroshärdar som det inte är så enkelt att resa i alls. Men man kan ju inte veta vad man får för känsla för landet innan man har varit där!

Som sagt, det är inte bara att välja.. man väljer ju bort också!! Ångest.

Fram och tillbaka... Och i dagsläget känns det som mest spännande med Etiopien, vi får se! Det var så kul att få de goda nyheterna ang att det har öppnats igen (tack, Ethi!), och häromdagen fick vi mejl om att kompisars kompisar i augusti åker ner dit och hämtar en 5-månaders dotter! Iih.

Jag blev ju oerhört nyfiken på Etiopien också av den helt fantastiska boken "Skära i sten" av Abraham Verghese, som jag just läst. Wow, vilken berättelse!!!!!!!!! Den utkommer i höst -- läs!

Ålder, ja, det ska ju vara ett barn som är yngre än biodottern, som just fyllt två år. Adoptera fler, ja tack, säger jag, men min man vill inte. Vi får se, isf blir det BFA för ev syskon i framtiden, men många år har vi inte på oss innan vi faller för åldersstrecket.

Fast jag fattar faktiskt inte riktigt hur du menade med detta:

Varför kan vi bara adoptera från ett fåtal länder om vi får en bebis den här gången och sen vill ansöka om ett syskon om ett par år?

Aaah, ja, såklart! Smart tänkt, alldeles för komplicerat för min trötta skalle igår, sorry! *s* Samma delikata problem som vi har just nu då egentligen. Fast i nuläget är det inget större problem eftersom det ju finns länder som verkar ha bebisar tillgängliga -- får se hur det ser ut om några år, när/om det blir aktuellt...

Hemma från utlandssemester (Italien! Som ju har anknytning till Etiopien! ). Här hemma väntade ett mejl från Nigeriakonsulenten på AC, som erbjöd oss att få påbörja papperssamlande till Nigeria!!!!!!!! Hjääääääälp.

Jag säger: "Wee! Hjälp, wow, kul, klart vi är på!"

Min man är tveksam. Han känner nu mer för Colombia och Etiopien.

Så detta är ursvårt!! Det blev ju nu så att landet valde oss, istället fö ratt vi skulle behöva välja, just så som jag ville ha det -- har vi då råd att välja bort??

Jag behöver nu lite fler positiva röster för Nigeria.

Eller. Vad säger ni?

mammamys: Japp, har redan gjort det litegrann men inte sen de kom hem!

Bara någon timme efter att jag skrev mitt förra inlägg började jag tänka: "Är jag galen som väljer bort Colombia när jag har chansen??" Gaaaaaaaah, jag blir helt knäpp på det här!!!

Nu har vi hunnit gå genom stadiet där rollerna var ombytta: jag ville ha Colombia, darling Nigeria -- sen gick han via Etiopien till... *trumvirvel* Colombia, han med.

Ja. Så Colombia då. Kanske?!

Vi blir dock heeelt förvirrade när vi läser en del svar på AC svarar, ang föräldrarnas och barnens åldrar, så vi måste ringa och prata med dem.

Mycket bra fråga. Ingen aning. Vem ställer upp de tidsmässiga ramarna innan man väljer land, menar du?

bebis ja tack skrev 2009-07-29 20:21:26 följande:Tack för ditt jättegulliga inlägg och grattisen! Det känns ju jättespännande... och krångligt! Vi måste ta reda mer på (så gott det går!) just ang tiderna kring BB och RB...

Aha, nej, vi fick ett mejl medan vi var bortresta, så i så fall är det redan för sent, men konsulenten skrev bara att vi skulle ringa henne om vi ville ansöka från Nigeria nu, inget om _när_ vi skulle göra det. (Kanske lite speciellt nu i och med att det är semestertider.)

Gnista: Colombia. Som vi nu ser det har Etiopien den enorma födelen att vara smidigt och en kort adoptionsresa (eftersom vi reser med en trotsig, vild & galen tvååring -- som då kanske är tre [och har ännu starkare egen vilja?!], dessutom är det en tredjedel så hög kostnad som Colombia, ungefär. Vi känner att Sydamerika trots allt ligger våra hjärtan närmast, eftersom vi är så vansinnigt förälskade i Brasilien, men eftersom man inte adopterar därifrån längre så känns det som att Colombia är det närmaste alternativet och det bästa för oss -- även om jag såklart vet att Co och Br ju är helt olika länder med olika kulturer och språk etc.

Läste KimKatts tråd om Nigeria och blev rätt så övertygad om att själva adoptionsresan är nästan omöjlig att genomföra med dottern i och med kravet på chaufför överallt etc. Vi vill ju inte att hon ska bli helt deprimerad av resan, det kommer ju att bli enorma krav på anpassning för henne ändå i och med att hon får ett syskon.

Den stora frågan är om det är lika farligt i Colombia, om man måste ha chaufför för minsta småsak som ska uträttas där också. Det känns som en rätt viktig grej just nu, även om jag naturligtvis inser att själva adoptionsresan är en pyttedetalj i sammanhanget, när det handlar om att knyta livslånga band med ett annat land.

Nackdelen med Colombia, även om det kan bli kul också, är ju allt extrajobb som nu krävs för både oss och vår utredare. (Se tidigare inlägg.)