Ni som är hemma med erat barn till 3 års ålder. Hur får ni det att gå ihop?

Intressant tråd, synd att de inte kommit fler svar, vi planerar också att försöka vara hemma tills dottern är ca 3 år, men tillskillnad från många så är planen här att det är pappa som kommer vara mest hemma med henne. Nelly är snart 1 år och vi hoppas verkligen vi lyckas dra ut på de hela,pengarna från fsk kommer väl att räcka tills hon är drygt 1½. Jag jobbar redan och är borta 4 dagar i stöten men sen hemma 4 eller 5 dagar(jobbar 12 timmars skift på annan ort) Det är tufft att vara borta 4 dagar men känns ändå bättre att få vara hemma fullt ut när jag är ledig och målet för oss är just att Nelly skafå vara med sina förädrar så länge som möjligt. Varför jag vill ha det så är för att jag vill i möjligaste mån att vi (mamma och pappa)ska få vara dom som hon knyter an till och jag gillar helt enkelt inte tanken på att komunen ska uppfostra min dotter. Det är mitt fjärde barn och med mitt tredje var ja tvungen att lämna på dagis runt året och det mådde både jag och barnet inte bra av så det misstaget kommer jag inte att göra.

Sen tror jag just med tanke på att våat samhälle idag ärganska hårt och tufftså blir detta med anknytningen ännu viktigare för att dom ska få bätte förutsättningar. Jag klankar absolut inte ner på dom som måste lämna sina barn på dagis eftrsom jag sjålv suttit i densituationen förr. Och jag säger inte heller att det behöver gå snett, men detta är vad jag känner är bäst för mitt barn.

Hur man får det att gå ihop... ja det vet vi inte riktigt ännu men vi har bestämt att på nått sätt ska det gå....

Precis som många andra harjag också fått kritik över både det ena och det andra... kritik för att jag jobbar och pappa är hemma kritik för att vi inte vill ha henne på dagis innan tre... till och med kritik för att hon nu vid 10 ½ månaders ålder inte äter sötsaker... så min slutsats är att ... vill man kritisera så hittar man alltd nått.... :)

Mrs Cykel:

Press att jobba efter jul , Ja, du är helt knäpp ;) Nä, skämt åsido, jag tycker att du absolut inte ska låta dig påverkas av vad människor omkring dig tycker, varken, bekanta, familj, vänner eller jobb, du ska göra det som känns rätt för dig och er dotter. Att börja jobba för att man känner yttre press tror jag är en mycket dålig anledning.

Hur är det med det här med vårdnadsbidrag eller vad det nu heter som man kan ansöka om ifall man vill vara hemma längre? Någon som vet?

Jag är definitivt av deb bestämda åsikten att de första åren i ettbarns liv, helst till fem :) är föräldrarna de bästa läromästarna.

Dåliga pappor som ine tar ut ledighet, dåliga mammor som åker och jobbar när barnet är 6 månader(jag) ja som sagt alltid finns det nått att gnälla på, oräkneliga är de gånger jag fått höra: - Hur kan du lämna bort din bebis och jobba nu... lämna bort...!!! Hon är med sin pappa för att han vill vara ledig minst lika mycket. Här slåss vi om att få vara den som är hemma :) har försökt att förleda honom och säga att han kanske skulle börja jobba , att det kanske skulle vara bättre , he he... han har inte köpt det utan går här med ett stort leende och viskar till Nelly att detta är det bästa han gjort i hela sitt liv... så, jag får nog jobba ett tag till, men som sagt det viktiga för oss är att iaf en av oss är hemma så länge det går och vi har det ju ganska bra ändå som får vara allihop minst 4 dagar i sträck efter 4 dagars jobb

Hur kan det vara synd om någon av föräldrarna som får vara hemma med barnet? Det är väl definitivt ett privilegie att få vara med sitt barn oavsett det är mamma eller pappa.

Men inlägget var ju hur man får ihop det :) lätt att glida ifrån, men uppenbart är väl att vill man vara hemma med barnen längre tid så får dom flesta människor göra lite uppoffringar, men det är ju just det som är det fina... det är ingen uppoffring i slutänden utan bara ren vinst att få vara med sitt barn.

Och är det någon gång man kan göra avkall på saker så är det när barnen är små, för kärlek och mat räcker ganska långt, när de blir större(jag har en 18 och 19 åring också, skall bli mormor om 2 månader :) ) ja som sagt när de blir större är det svårare att leva utan vissa saker så det är nu man får passa på :)