viseversa skrev 2009-08-07 08:48:38 följande:
Så du menar att
ts barn skulle känna sig otrygg om hon slutade vagga? Det tror jag inte ett dyft på. Finns andra sätt att ge närhet på. Ligga bredvid klappa sjunga och bara finnas där. Visst
ts barn gillar att vaggas men det betyder inte att det är det enda som ger barnet trygghet. Det har blivit en vana och visst är det mysigt för barnet. Men jag tror knappast hennes barn skulle bli otrygg av att det mönstret bryts. Att ligga nära mamma ger också trygghet.Visst barn ska vara trygga men som mamma måste man få må bra också. Man kan inte ge upp sig själv och all sin sömn för att ens barn måste vaggas till sömns.
Ts måste tänka på sig själv också. OCH på sin onda rygg.Hon måste ju orka med dagarna också eftersom ett barn är ett heltidsjobb. och försök att jobba 24 timmar om dygnet på 2 timmars osammanhängande sömn!Får hon som mamma sova så kommer hon bli en lugnare med harmonisk mamma och det i sin tur gör barnet lugnare och tryggare. Kan säga att mina barn är VÄLDIGT trygga människor fast vi inte vaggat dom någonsinn. Tror inte det ligger i att vagga eller inte utan mer hur man är som mamma och om man ger sina barn den närhet dom behöver.
Vi är inte överens i denna fråga och jag har ingen avsikt att "gräla" om det här med dig heller.
Jag anser inte att man på något sätt alls kan skämma bort eller ge en 5-månaders bebis dåliga vanor.
Och nej, allt är inte tillåtet "bara för att mamma ska må bra".
Om ett barn gillar att vaggas, varför ska man inte vagga det då? Finns det något slags egenvärde i att INTE göra det som man vet att ens barn mår bra av? Så, om det finns andra sätt också? Då kan man väl göra alla? Varför vill man inte göra ALLT för att ens barn ska må bra?
Jag är också övertygad om att man klarar extremt mycket mer än vad man till en början tror - men man måste TRO PÅ SIG SJÄLV och sin FÖRMÅGA och sluta upp att "anta" en massa om hur saker och ting "bör" vara, DET är den största fällan dagens föräldrar går i, att man lyssnar för mycket på andra som säger "om du gör så blir det så här" eller "om du inte gör så får du aldrig" - typ. Istället för att bara sätta sig ner och lyssna på SITT barn och skita i vad andra tycker om det. So What om man får bo i soffan i en vecka, vad gör det om hundra år?
Barnen är små en så extremt kort tid (även om det känns som eoner när man sitter där), de ändrar sig också från dag till dag, det som fungerar idag fungerar inte i morgon och så håller det på. Man måste liksom vara beredd att bara flyta med och ta dagen som den kommer, inte planera för mycket och inte tro en massa