Vi som förlorat våra älskade små i acrani/rmb del 6

Campari: Hur går det med magen? Inte långt kvar nu, har du börjat känna av några värkar?

Sörjer: Hoppas att det kommer kännas bätter på jobbet snart. Har du en chef som kan förstå och visa hänsyn till hur du känner och mår?

Tjej84: Jag har inte haft några större problem med foglossning, vilket jag är väldigt glad för. Om jag kommer ihåg rätt så har du några månader kvar till förlossningen så jag förstår att det känns jobbigt att redan bli sjukskriven.

Jag var och tog prover igår och då låg mitt blodsocker lite högt. Jag hade 8,2 och gränsen går vid 8,0 så nu ska jag få ta nya prover och undersökningar för att kontrollera om det är graviditetsdiabetes. Jag var rätt stressad igår när jag tog proverna för jag hade mycket att göra, flera tider att passa och lämningen på dagis hade inte gått så bra. Vad jag förstår kan stress påverka blodsockernivån, är det någon som vet hur det ligger till? Det vore ju inte så roligt att åka på graviditetsdiabetes oxå.

Mialid, ja chefen förstår men det är ju inte så bra om det går upp i ledningen att folk är missnöjda med mig. Plus att jag känner det som att de gått bakom ryggen på mig för jag har inte hört några klagomål direkt från dem.

Jag är stressad hela tiden men har ett lågt blodsocker så jag har ingen aning om hur det påverkar. Jobbigt när det inte går på räls. Man vill ju bara ha det "normalt".

Mialid- Hoppas ul går bra på måndag och att bebis ligger rätt så du slipper snitt. Blodsockret påverkas om du är stressad och kan då bli högre, hoppas det ligger bättre nästa gång.

Sörjer- Förstår att det är jobbigt att börja på något nytt på jobbet nu mitt under allt. Jobbigt nog att vara gravid och att oroa sig över att allt ska gå bra. Alltid tråkigt när det inte flyter på på jobbet, försök prata med din chef om hur du mår så kanse de kan ordna så du får göra sånt du kan och är van vid. SF måttet behöver du nog inte vara orolig för, jag har inte växt så mkt heller mellan BM besöken eller gått upp i vikt men min bebis mår bra ändå. Men visst är det svårt att inte oroa sig man har ju väntat så länge på detta. Hoppas det går bättre på nästa BM besök. Hoppas allt går bra hos vet. med Gizmo, vi kastrerade Milo för ca 6 månader sedan och allt gick bra, lite jobbigt under läkningen bara med dumstrut på huvudet annars gick allt bra.

tjej 84- mina foglossningar började v 15 sedan blev det bara sämre och sämre. I v 20 kunde jag knappt gå vissa dagar och min man fick bära upp mig till ovanvåningen där vi sover. Har varit extremt envis (ibland dum) o inte valt sjukskrivning så vissa dagar på jobbet har jag knappt klarat att gå. Sista veckorna har det blivit lite bättre. Hoppas du inte blir sämre i dina foglossningar. Fixa stödbälte från sjukgym och prova, finns även akupunktur och TENS att som kan lindar lite.

Ingen bebis som tittat ut här än men haft väldiga förvärkar igårkväll så det är nog på gång hoppas jag, är skit nervös iallafall. Håll tummarna för mig det kan behövas:)

Sörjer:
Förstår precis vad du menar med ditt oengagemang i ditt arbete.
Jag kände att det inte var hållbart att komma tillbaka över huvudtaget. Som lite tur i oturen fick jag ju sparken i samband med att bilindustrin varslade. Jag har ingen annan utbildning är gymnasiet så jag kände att det bästa var att utbilda mig och helt byta område.

Nu kanske du inte har möjligheten eller ens lust att just plugga men försök att komma på något sätt att byta miljö.
Du kommer nog känna ganska tydligt under din föräldraledighet om det kommer kännas bra att gå tillbaka till ditt gamla arbete.
Om du har möjligheten till tjänsteledighet och tycker det känns som ett alternativ tycker jag du ska ta den chansen.
Då försämrar du ju inte din position på företaget fram tills förlossningen, men ännu viktigare är nog att du tar hand om dig själv.
För mig har det tagit ganska långt tid att fatta att den här sorgen som alltid lite finns i bakgrunden helt plötsligt kan blomma upp och rycka undan mattan under fötter på en. Jag känner att jag måste tänka mycket mer på mig själv nu än innan.
Bara frasen "Hej, hur är det/hur mår du?" har långt ifrån samma innebörd som tidigare. För mig är det lite jobbigt att inte kunna räkna med min egen psykiska hälsa och det måste jag alltid ta hänsyn till.

Hoppas du kanske förstår lite vad jag menar och att du hittar gnistan igen. Mycket möjligt är att din lilla grabb kommer hjälpa dig en bra bit på vägen i det arbetet.

Kramar

Tjej84:
Knappt några foglossningar här inte. När jag väntade vår son var jag ute varje morgon innan jobbet med hunden mellan 05.00-05.45 tills jag gick på havandeskapspenning. Men även i slutet gick jag mycket med hunden. Idag fattar jag inte hur jag orkade Men varje graviditet kan ju bli olika så nästa ggn (räknar inte denna än som ni vet) kanske det bli värre.

Mialid:
Inte kul om du får grav.diabetes, men hur mycket påverkar det egentligen fostret?
Är det mest högt blodtryck som är ett syptom på havandeskapsförgiftning eller är grav.diabetes det också?
Som tur är har du inte så jättelångt kvar.
Hoppas den har vänt sig också så du slipper snittas.

Campari:
Lycka till! Du får väl lägga ett inlägg mellan värkarna när det väl kommer igång så vi alla verkligen kan hålla tummarna för dig
(har nämligen en kompis som ringde mig mellan värkarna när hon väntade sin första!! Det ni! Det blev en lite konstig konversation kan jag meddela..hehe..)

Tack för allt underbart stöd, livet skulle vara mycket svårare utan den här tråden. Min chef skulle göra allt han kan för att hitta arbetsuppgifter jag känner mig trygg med. Han har även pratat med projektledaren jag haft under våren och han skulle försöka skaka fram något jag kunde göra i förebyggande syfte på mitt gamla uppdrag på banken så vi kan ta betalt i efterhand. Jag slipper fortsätta med grejerna jag inte kan koncentrera mig på men jag känner fortfarande ångest över att jag inte varit duktig.

Det är ju bara två månader kvar så bara att bita ihop och försöka få tiden att gå. Snubbla på målsnöret rädslan börjar krypa fram nu.. Min sambo har sagt att går det fel nu så kommer han inte orka med mer. Då är det inte meningen att vi ska ha några barn..

Nu är jag hemkommen från ultraljudet och bebisen ligger åt rätt håll. Skönt att slippa ultraljud och att få uppleva en förlossning. Den enda förlossning jag har varit med om var ju med Nils och det var ingen positiv upplevelse. Nu måste jag börja läsa på om förlossning, värkarbete osv.

Sörjer- jag känner igen den där ångesten att inte ha varit duktig och de egna kraven att prestera. Det är något som jag ständigt kämpar med och det är verkligen svårt att släppa tankarna på att inte vara tillräckligt duktig. De svåraste kraven att klara av är ju de som man ställer på sig själv. Hoppas att du får stimulerande arbetsuppgifter nu. Den andra ångesten att något ska hända med bebisen den fanns redan när jag väntade Tilda, men den här gången är det tusen gånger värre. Min barnmorska försöker säga åt mig att tänka på den första graviditeten med Tilda när allt gick bra och att inte tänka lika mycket på graviditeten med Nils. Det är lätt sagt med svårare att göra.

Mialid- skönt att bebis ligger åt rätt håll, nu blir det till att förbereda dig för förlossning:)

Sörjer- Låter ju som det löser sig på jobbet, tänkt inte på att vara duktig och prestera bäst, tänk på dig och bebis där behöver du lägga fokus nu. Allt det andra på jobbet kan du ta igen senare men inte tiden du är gravid med detta barnet:)
Det blir nog så att man känner att man inte vill falla på mållinjen efter allt som varit. Jag tänker också så att händer något nu så lägger jag mig ner och dör då orkar jag inte mer. Inte mer ägglossnings koll och är jag gravid eller inte + en ev. ny graviditet med ny oro. Tror de tankarna bara finns där pga allt man gått igenom och så som man har kämpat för detta barn. Man får försöka tänka att detta går bra och ta ev. problem när dom kommer. Man trodde ju aldrig man skulle resa sig från förra gången men nu sitter vi ju här gravida igen trots allt man gått igenom. Tiden får avgöra vad som händer och denna gången är det våran tur.

Ström- haha kommer nog vara så nervös att jag inte hittar datorn ens när det väl sätter igång men ni får ju så klart uppdatering så fort jag är klar i knoppen..hihi

Sörjer: Det låter ju som om du har en underbar chef i alla fall! Sicken tur i hela "kråksången".
Min morfar hade ett uttryck som kanske kan stämma in lite på dig. "Nu ska du inte gå och skjuta mås med kanon!" Alltså, ta inte i från tårna så du spricker, det är det inte värt.

Campari: Nej, jag skulle inte heller ha en tanke på datorn i det läget...de säger ju att man ska vila så mycket man kan mellan värkarna och så vidare....som om man skulle kunna klara det! Har aldrig haft sådant fokus i hela mitt liv!

Mialid: Skönt att den vänt sig...ja, läs på lite om du inte gjort det tidigare. Jag tror att man har mycket att vinna på det.