Ska jag göra premiärinlägget!!?
Nu börjar det bli dags för oss, nästa tisdag är det inskrivning...Jag är inte så jätteorolig inför själva operationen nu, mer inför tiden efteråt när man ska försöka få Åke att inte paja läkningen genom att vara sitt vanliga vilda jag...
Japp, jag ska samla tips... 
Nu har vi opererat Åke! Själva operationen gick bra, även om vi inte fick morgontiden som vi hade hoppats. Men vi väckte honom vid 4 på morgonen och gav honom välling, så han klarade sig väl något sånär fram till kl 11 då han sövdes. Men då var inte glad, som tur var sövde de honom på mask och det gick fort. Hade varit jobbigt att sticka honom när han redan var så arg och ledsen. Sen mådde han bara bra på uppvaket och allt var frid och fröjd.
Men nu återstår det värsta...att hålla honom stilla...Har bara gått tre timmar sen han piggnade till och vi är redan helt slut. Han är så himla aktiv, man fattar inte hur mycket han rör på sig förrän han inte FÅR röra på sig! Det vore så himla synd om såret skulle gå upp bara för att han inte kan vara stilla. Men vad ska man göra...
Vi slapp katetern som går direkt i urinblåsan också, för de fick in en så tjock kateter i snoppen så det var ganska liten risk att den skulle sättas igen. Också skönt att bara ha en slang att hålla reda på.
Vi bor i ett ROnald McDonald-hus, och jag vill bara säga det att jag ska ALLTID skänka pengar när jag är på McDOnalds hädanefter!!! VIlken gudomlig fristad! Och vilken skillnad mot det sunkiga sjukhuset med sin 4-sal!! Vi känner det som att vi bor på hotell!
Casiopeja: han är 1.5 år
Indra2: vad lustigt! Här sa de att han knappt ska gå själv på 2v! Hur gammal var eran kille?
IMLVM: sen är det också olika när de gör ingreppet på olika orter, så det finns inte en tydlig linje direkt! Förstår att du är orolig, det var jag också de första månaderna. Sen vänjer man sig vid tanken och det går rätt bra..tills det börjar bli dags för operation, då börjar man orora sig massor för det! 
Vår son har troligtvis en ärftlig form för min man har liknande, men han har inte behövt göra något åt det. På honom syns det bara på så vis att förhuden är kluven. Han har inte haft inte av det över huvud taget, har egentligen inte hört ett ord om det under hela sin uppväxt. Så vi var inte alls oroliga för den delen, utan mer för operationen. Vår sin hade sin urinrörsmynning på fel sida ollonet, så vi var tvungna att operera, annars hade vi låtit det vara.
Indra: jaha, vad konstigt att det är så olika! Var det en stor eller liten operation han gjorde? Varför blev det två operationer? Var opererades ni?
Åke har redan lyckats klättra upp på stolar och klämt snoppen så att han har fått ont. Känns så hemskt, om såret spricker upp är det verkligen vårat fel. Men har är så förbaskat omöjlig, och i och med att vi har burit honom så mycket blir han extra pigg när han väl får komma ner. Så fort man vänder ryggen till är han högst upp i trappan! Och åker på magen ner... Fasar för onsdag då vi ska ta bort tejpen och katetern...
Mammatill2: lycka till imorgon! Hoppas att flyter på bra!
Indra2: tack för svar! Känns lite mer hoppfullt ändå. Om det spricker kanske det hade spruckit ändå.
Rosa tulpan: tack för de orden! Det är ju sant att det inte är lätt direkt! Imorrn gäller det, får se vad domen blir!
Vad härligt, såret hade inte spruckit upp! Nu är ju det värsta avklarat! Det kan ju fortfarande bli komplikationer, men nu känns det ändå helt okej!