Jaha, hur går man vidare härifrån?

Jag är jätteledsen för din skull!

Fick själv missfall i v 14 i lördags. Och då hade jag ändå haft sååå mycket graviditetssymptomer (mycket mer än med mitt första barn!) och så hade jag bara en liten liten blödning, så jag skulle egentligen bara till akuten för att få det bekräftat att allting var ok. Och sedan förstår man på läkarens ansiktsuttryck när hon tittar på ultraljudet vad det är frågan om... Kommer aldrig att glömma det ögonblicket!

Jag kan känna mig ganska arg på min kropp också! Mitt barn dog troligen i v 6 någon gång, så varför har min kropp inte fattat det utan har bara kört på??

Ja, jag tror också på att prata om det. Är glad att jag berättade för en hel del personer att jag var gravid (när jag hade kommit förbi v 12...), så nu var jag ju "tvungen" att berätta om missfallet också och det är sååå skönt att få stöd från alla vänner och familj! Och så vill jag inte hemlighålla eller ljuga om en sådan viktig händelse i mitt liv, det känns konstigt.

Fysiskt mår jag ok, inga magkrämpor eller så och blöder bara lite. Jag ska in på kontroll i nästa vecka och blir då eventuellt skrapat. Ingenting jag ser framemot heller... Men i lördags var jag ju helt i chocktillstånd, tror inte att jag egentligen hörde någonting av vad de sa då... Har sedan dess haft väldigt svårt att komma i kontakt med gynmottagningen (det känns orimligt att vänta med mina frågor till nästa ons), men imorgon ska jag få träffa en läkare som MVC har ordnat - skönt!

Ja, jag har redan en dotter och hon är ju helt underbar - förståss . Jag är jätteglad att jag inte fick missfall före henne, det hade nog varit ännu jobbigare.

Läkaren var jättebra faktiskt, så det kändes bra att få prata med honom. Sedan gjorde han också ett nytt ultraljud och det visade tyvärr samma resultat som i lördags, vilket också betyder att jag med allra största sannolikhet kommer att behöva genomgå en skrapning, men det är ju ingenting att göra åt...

Det är på ons nästa vecka. Så jag hoppas fortfarande att kroppen ska komma igång av sig självt innan dess...

Tack!
Ja, det har blivit ett och annat glas vin... Men precis som du skriver, så finns ju egentligen ingen glädje i att dricka alkohol just nu, helst av allt hade man ju haft en bebis i magen och inte fått dricka...

Oh, lycka till! Hoppas att det blir en liten bebis snart!