Vi fick en dotter i Maj som dog. På sjukhuset sa läkarna till oss att när barnen frågar så ska man säga sanningen! Men man ska däremot inte säga ngt utan att barnet frågar.
Man ska t.ex inte säga att ngn som är död sover eftersom barnet då kan bli rädd för att sova i tron om att det aldrig mer vaknar.
Alla våra barn fick se sin lillasyster efter att hon hade dött. Läkarna sa att dom skulle göra det för deras bearbetnings skull. Om dom inte ser att barnet är dött så kommer dom inte veta,och fantasin är alltid värre än verkligheten.
Och så var det verkligen.
Våra barn är 5,3½ och 2 år..Och dom är helt införstådda med att lillasyster är död.
Däremot fick dom aldrig se henne på bårhuset och hon som är 3½ hade nog kunnat behöva det när man tänker efter..Men vi var lite rädda att hon skulle vara så förändrad så att det skulle bli otäckt för barnen att se. Men hon förändrades ingenting. Så jag tycker med facit i hand att barnen ska se sitt syskon även på bårhuset.
Mellanflickan drömmer mycket om sin lillasyster och säger t.ex att hon behöver en tutte vid graven,så vi ska lägga dit en. Säger även att lillasyster behöver en julklapp vid graven. Trots att det är länge till jul. Ja,när vi är vid graven så säger hon att hon saknar henne,älskar henne osv.
Lilltjejen som är precis fylla 2 år säger att Fredrika bor i graven,hon sover där,hon är död.Fredrika bor i himmelen,"Fredrika är ledsen" sa hon igår när hon tittade på ett kort på henne.
Äldsta sonen stod vid graven och sa helt plötsligt "Jag saknar dig Fredrika,du föddes ju och sen dog du nästan på en gång. Jag ville inte det"
Ja,hon är med hela tiden. Och dom pratar mycket om henne.
Våran dotter dog 27/6 och begravdes 4/8. Men hon kremerades innan.
Ja,när barnet frågar och verkligen lyssnar så är det mogen för svar. Frågar den och sen börjar prata om ngt annat så är det inte mogen för svar..
Sedan ska man nog tänka lite på deras ålder också,.Allt kanske inte är nödvändigt för ett litet barn att veta..