Januaribebisar i Uppsala 2010 Del 3

Grattis till alla i tråden som fått bebis.

Träff vore trevligt så småningom

grattis! ingen som ropade efter dig i korridorerna?

Haha det skulle jag aldrig ha hört om så vore, den där lustgasen skulle ju kunna dölja en atombomb så som den lät!

Nu börjar jag bli människa igen, men ni vet ju också hur det är, hur otroligt mycket tid som går åt till liten :)

Jag visste att det var riktiga värkar vid midnatt den 2 feb (alltså på natten mellan mån och tis) och vi var framme på bb vid 6.45. Då var jag 4 cm öppen och allt såg så bra ut. Värkarna blev sakta jobbigare, vid 11 fick jag lustgas för att jag inte grejade det på egen hand längre (bara TENS innan), de hade tagit hål på hinnorna för att jag inte öppnade mig mer, samt fått värkstimulerande dropp som endast gjorde det just smärtsamt men inte hjälpte till att öppna. Jag hade långa och intensiva värkar, men med för långt mellanrum. Vid 12-tiden någonting ber jag i dimman om ryggbedövning och den läggs ganska precis klockan 13. Då var jag i himmelriket, skickade ett sms till mamma och sa att jag kände mig som en prinsessa :) Haha, lustgasen funkade tydligen rätt bra trots allt. Efter detta följde många långa timmar då jag visserligen öppnade mig fort, men sedan var jag vidöppen i över 2,5 timmar utan att få krystkänslor. Hade jättestarka värkar som jag enbart kände av toppen på, för då tryckte det på massor. Men jag ville som sagt inte krysta ändå. Så vi väntade. Men plötsligt kände jag att det var dags att skita på sig :) Så jag fick trycka på under de kanske 30 sekunder som värkarna var som värst, och gjorde stor framgång på egen hand för det gick framåt ganska fort. Men de ville väl inte riskera något utan det bestämdes att sugklockan skulle fram, och de fick endast hjälpa till under två värkar för att dra ut lillkillen för resten fixade jag själv. 17.46 kom han ut och jag hade då hållit på i kanske 21 timmar. Phu!!

När han väl var ute blödde jag en massa så de skickade upp mig på operation för att sys. Kunde tack vare EDA:n vara vaken så jag slapp sövas, det gick bra och jag var nere hos mannen och lillkillen efter 1,5 timmar. Sedan var jag bedövad från brösten och ner till 02-tiden och vi fick komma upp på avdelningen.

Så, det var en lång historia :) Men nu är han äntligen här och vi går som på moln här hemma. Brösten står rakt ut som bowlingklot, Dolly Parton har inget att komma med i jämförelse :P Hoppas att de slappnar av snart för det börjar bli obehagligt att sova såhär!

Stort grattis till alla er :D
Hoppas allt gick bra.
Hur går de med amningen o så nu för er?
får ni sova något?

Underbart Tutity! Stort grattis, även om det lät som en pärs!!!

Då ska jag äntligen göra den sista uppdateringen av vår "födda-lista" .Japp, jag är helt för en date så småniningom . Vad gäller tråden om småttingarna så kan den ju faktiskt fortfarande heta detsamma, även om vi både har december och februaribebisar... eller vad säger ni?Bebisen (vad hon nu heter), sover fortfarande mest. Häromdagen var hon dock vaken i säkert 2 timmar på raken. Amingen går rätt bra, men hon tar fortfarande för "nätt" tag precis när hon tar tag och det gör så förbaskat ont. Som tur är så gör det inte ont under själva amningen i alla fall.  I natt så hade hon nog en del magknip eftersom hon skrek en hel del. Jag har uppdaterat mig på magknipsmassage vilket jag testat en del, fungerar sådär! Funderade mycket på vad jag ätit, om det hade något med saken att göra ...

Annaomasse och Tutiy! Jag har identifierat era små gullegryn på webbisarna! Såååå fina .

ilarsson, går framåt med amningen, haft sår och det gör så oont. nu endast ett litet sår på ena, kör omväxlande med amningsnapp, det funkar bra. Men på natten/kvällen är M alltifrån nöjd, så vi ger lite extra ersättning. Försöker trigga tuttarna genom täta amningar från båda brösten, men det säjs att man har vattnigare mjölk på natten och M är som mest hungrig och vaken då. Vi trodde först att hon hade magknip, men när vi ger henne ersättning blir hon som dopad, somnar som en sten. Inatt lät min underbara man mig vila en runda och gav ersättning, underbart att få sova några timmar, men sprängande bröst på morgonen. Nu fortsätter amningsracet, ny vägning i em.
Håll tummarna för att M gått upp ordentligt!

Ett tips jag fick med äldsta sonen var att spara lite morgonmjölk att ge till kvällen, så sover de bättre. Jag sympatiläckte ca 1 dl när jag morgonammade och det kunde jag samla upp och spara till kvällen.

Hur tänker ni andra kring infektionsrisker och liknande för era små? Min första är född på sommaren och då kunde man ju träffas ute och det var inte så mycket smittor i omlopp. Nu är det svininfluensa, RS-virus och vinterkräksjuka och många snuviga människor överallt. Imorgon börjar maken jobba igen efter sina två pappaveckor och jag känner mig redan helt isolerad. Hur ska man våga sig ut och träffa folk med ett litet pyre nu när det är vinter? Samtidigt måste jag ju för storebrorsans skull hitta påsaker, annars får han spunk på oss såklart. Känner mig också lite stressad för att ha lillebror ute, att han ska bli för kall eller för varm. Allt kändes liksom lättare på sommaren, när man dessutom kunde amma och byta blöja ute vid behov. Gnäll gnäll gnäll, jag vet.  

Ska någon av er gå på babysim förresten?