Häxjakt på mödrar som skyddar sina barn
Det finns många krångliga saker i sådana här ärenden. Å ena sidan finns det mödrar som anklagar fäder för dessa ohyggligheter för att jävlas i bitterhet över en skilsmässa och å andra sidan finns det tragiskt nog helt sanna berättelser.
Bevisfrågan är ofta väldigt knepig. Barns vittnesmål också. Man önskar att allt som skedde på jorden fanns på band så att man kunde spola tillbaka och se sanningen.
Sedan finns det familjrätter/socialtjänster, eller snarare personal där, som ibland framstår som fullständigt förvirrade. Ibland häpnar jag över att de klarat socionomexamen och jag häpnar ibland över att vissa jurister, inklusive domare, klarat juristexamen. Några av dem måste banne mig ha fuskat på något sätt...
Personligen skulle jag vilja ha helt andra kompetenser tillgängliga. I vissa svåra fall tycker jag att föräldrar skulle tvingas underkasta sig psykologisk utvärdering. Jag tycker också att man många gånger skulle vara mer tydlig mot vuxna människor om vad de sysslar med och vad konsekvenserna med stor risk blir, exempelvis vissa beteenden vid separationer där barnen hamnar i kläm för att vuxna lever sitt liv körandes i diket.
Frågan är också om inte borde vara tydligare och hårdare straffbart med falska anklagelser när man bevisat att de är falska.
Ibland är det så ohyggligt att man som förälder (tänker på dig nu, ts) måste låta saker ske för att kunna bevisa dem så att det inte längre råder några tvivel. Blotta tanken är kväljande, men vidrigt nog är det ibland det enda som funkar.
Om din berättelse är sann (man ska ju vara lite lagom skeptisk på Internet, precis som du skriver) så hoppas jag innerligt att du snart får samhällets hjälp att skydda ditt barn. Se till att du har en riktigt bra jurist till din hjälp!