Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?
Har en väninna som lyckades sluta, med hjälp av en ny läkare. Hon är så stolt över att hon lyckades - och mycket bitter på "vitrockade knarklangare" , som förstörde år av hennes liv.
Inlägg från: sirisdotter
|
-
-
Vilken tur att jag mådde urdåligt när smärtläkare ordinerade tiparol! Gav upp efter tre dagar, tror jag. Tappade helt aptiten, minns jag. (tål inte heller hostmedicin med morfinliknande substans; kräks tills det inte finns något kvar att kräkas, som jag gjorde när jag fick petidin "sovdos" natten jag födde mitt barn, kräktes juicen de gav mig att dricka).
-
Anonym (Been there) skrev 2009-12-19 07:41:31 följande:
Om de "vitrockade knarklangarna" tvångsmatade henne med piller som man tvångsmatar gäss kan jag förstå om din väninna är bitter. Men jag antar att hon, i likhet med alla vi som trillar dit på piller, glatt tog emot tabletterna och stoppade i sig dem alldeles på egen hand?Man skyller alltid på andra, det är ett typisk missrukarbeteende, men ingen läkare tvingar sin patient att ta tabletterna. Det är man självsomfattar beslutet att äta dem, ingen annan.Har själv varit fast i värktabletter, missbrukade kraftigt i över tio år. Jag ville inte sluta, jag mådde ju inte dåpligt. Att jag vägde 47 kg, inte kunde jobba, fick min son omhändertagen var ju inte alls tecken på något fel... "Soc" tvingade iväg mig på diverse behandlingar som naturligtvis inte gungerade, jag blev en j*vel på att manipuler läkare, när det inte gick längre blev jag lika duktig på att förfalska recept.Men en dag fick det vara nog. Ja förstod att det här inte gick längre. JAg var nära att dö, hade urusla levervärden och var som sagt mager som en skrika. Jag fattade beslutet att lägga av och gjorde det tvärt. Det var hemskt, mådde dåligt i flera veckor, men det gick.Vad jag vill ha sagt med detta? JA, det vet jag inte riktigt. Vill du sluta så kan du sluta. Vill du inte, kommer du inte kunna sluta heller. Så enkelt är det.Lycka till!Väninnan hade nästan avlidit i hjärnblödning och fick tabletter mot ständig huvudvärk - inte förstod hon att de var vanebildande - och i längden GAV huvudvärk.
En annan väninna fick Stesolid i en kris - och fick ett helvete med dem. Läkaren påstod sig inte känna till att Stesolid var vanebildande.
Läkarna i dessa fall kanske borde ha informerat om att de kan skriva ut medicin, som kan ge tillfällig lindring OCH ATT MEDICINERINGEN MEDFÖR RISKER. Är det för mycket begärt?
Tänker också på Torsten Flinck, som uppger att han fick smärtstillande för opererad hand (?), som han åkte dit på. -
Anses man bli påverkad av Distalgesic? När jag plågades av värk använde jag max. dos; 8 st om dagen. Ibland behövdes en Treo comp också på morgonen för att jag skulle orka ta mig iväg till jobbet.DreamBitch skrev 2009-12-28 14:02:06 följande:Jag tycker inte att det är konstigt alls. Det krävs så pass små mängder för att överdosera samt att det faktiskt har registrerats dödsfall på denna medicin trots enbart ordinerad dos. Dextropropoxifen är ett mycket lömskt preparat och jag är glad att det förbjuds.Att drar paralleller mellan dextropropoxifen och paracetamol är en smula överdrivet. Du dör inte om du råkar ta dubbel dos paracetamol men det kan du göra om du tar dubbel dos dextropropoxifen. Paracetamol gör dig inte heller påverad vilket ännu mer minimerar chansen för en överdosering.Jag har full förståelse för att sådana som du reagerar på denna indragning. Jag vet själv hur frustrerande det är när man "tappar" den enda medicin som fungerar men när jag väljer att se det ur samhällssynpunkt så har denna indragning inte kommit en dag för tidigt.Att ha mediciner på marknaden som kan vara dödliga redan vid ordinerade doser och som interagerar med så pass många andra substanser anser jag inte vara särskilt bra.
När värken så småningom trappade av trappade jag av Distalgesic också, utan minsta abstinens. -
Läkare är vanliga människor, som tar åt sig olika information. Överläkaren på smärtklinik cirka 2004 bytte ut Distalgesic först mot Tiparol (tramadol) och när jag inte tålde det fick jag Citodon. Distalgesic ville hon inte skriva ut alls. Ibland kanske jag kände mig lugnare av att stoppa i mig Distalgesic (hade tuff arbetssituation med chefer som inte precis stöttade mig), kunde ta två på en gång samtidigt, överskred aldrig maxdosen 8 tabletter/ dygn (och blandade aldrig med alkohol). Citodon gjorde varken till eller ifrån, varken mot värk eller något annat.mamita64 skrev 2009-12-28 21:29:13 följande:Ja när blir det missbruk?Jag vet ju vad jag själv tycker, det är när man använder mer och mer för att få effekt, eller när man använder medicinen till något annat än det den är tänkt till. Precis så som Ts beskrivit.Jag har levt med ständig värk sedan 14 års ålder, är nu 45. När jag var tonåring satt värken bara i ryggraden och ländryggen, idag finns den i alla leder, muskelfästen mm.Jag har testat så mycket olika mediciner att jag inte ens kan minnas alla, men ingenting fungerar helt. Idag har jag tre olika smärtstillande, en av dem är antiinflammatorisk, och ändå kan jag ha sån värk att jag inte förmår mer än att ligga still. Då jag ju vet att jag måste röra på mej för att må bättre så gör jag oftast det.Det finns alltså fog för att jag äter smärtstillande. Ändå får jag ofta känna mej som en missbrukare när jag är hos en läkare.Jag har aldrig ätit mer än jag bör och en titt i mina journaler visar ju hur det sett ut bakåt i mer än tjugo år, men ändå.....När jag tillfälligt ville byta dexofen mot citodon så fick jag till svar av läkaren. - Ja det är ju en alvedon med en atom kodein på och det är ju den man vill åt.Jag fick ingen citodon för detta var vad han trodde.Kan då tillägga att jag ätit just citodon i flera omgångar förut utan att fastna eller missbruka.För många år sedan så märkte jag ett svagt rus när jag tog citodon, efter ett tag märkte jag att jag ville åt det ruset, då slutade jag ta dem. ( dock inget som läkaren visste om och jag hade inte tagit fler än jag skulle, bara av fel anledning)Jag är inte på något sätt en bättre människa än nån annan, men livrädd för att fastna. Jag tror nämligen att jag mkt lätt skulle kunna göra det.Ts: först vill jag säga att du ska vara stolt över de dagar du lyckas klara dej utan tramadol.Varje dag utan är ju just det, en dag utan....Sen, finns det verkligen inte något annat som kan hjälpa dej, något som är menat mot depression?