Det ska fan vara en modern man!

När du beskriver ditt förhållande till din man så känner jag igen mig. Jag hade under en period ett förhållande med en kvinna som av olika anledningar inte heller var aktuell som min livspartner och detta visste vi båda. Troligen var det en anledning till att vi alltid hade så bra sex, för sexet var inte kopplat till en massa andra krav. Och faktum är att min fru sa så i början när vi träffades. Hon sa att "anledningen till att vi har så bra sex är just att vi inte bor ihop, inte delar ekonomi, inte blandar ihop vår smutstvätt. När vi flyttar ihop så kommer allt bli annorlunda" Det var alltså en självuppfyllande profetia.

Precis, ur möts man? Min fru har funderat över hur hon skulle gå mig till mötes trots att hon inte har lust. Men eftersom hon vet att jag inte nöjer med att hon bara "ställer upp" så faller den möjligheten, för trots allt så kan man inte kompromissa fram ett engagemang, och jag vill i första hand ha kvalitetssex, inte kvantitetssex.

Med anledning av Parniaras senaste inlägg så måste jag ställa en fråga till kvinnor. Parniara pratar om att jag ska ge henne kvalitetssex. Men, det är bara det att det alltid blir det för henne. Hon får alltid orgasm, och inte bara en utan flera. Hon får vaginalorgasmer och jag slickar henne till orgasmer. Hon skriker i glädje och vrålar ut sin brunst. Hon reser sig i brygga och skakar i spasmer. Alltså, hur kan man njuta så vansinnigt av sex och ändå vara så motvillig till att ha sex igen? Det var en period i våras och somras som hon inte ville att jag skulle slicka henne för att hon tyckte "det var så jobbigt att få så starka orgasmer". Och nej... jag vet vad ni tänker, men hon fejkar inte. Hon är den sämsta skådespelaren i världen och hon kan knappt ljuga för att dölja förberedelser för en födelsedag. Om hon inte ens kan låtsas att hon gillar att suga av mig så kan hon inte fejka orgasmer. Så, kvinnor, frågan till er är: Hur kan man samtidigt njuta så vansinnigt av sex och ändå vara motvillig till att ha det igen?

Ja, jag tänkte att hon överdrev, att det var en jargong. Hon sa t.ex. också att hon hade ett fruktansvärt morgonhumör, vilket jag aldrig såg röken av då. Nu har det ju visat sig också. Men jag får skylla mig själv. Jag är en obotlig optimist och tror inte sånt om folk. Därför har jag svårt att bryta upp från dåliga relationer för jag tror nånstans att det ska ordna sig till slut. Men jag är betydligt mer luttrad nu och låter mig förhoppningsvis inte luras igen på samma sätt. Dessutom så var det så att efter min skilsmässa så hade jag nog inte riktigt klart för allt om vad jag borde ha tittat efter i sökandet efter en annan partner. Det har hänt en hel del med mig under de senaste 8-9 åren.

Aj, vad jobbigt. Knivig sits, för då har hon ju iaf varit öppen med sina behov och planer från första början. Hon då, sade du till henne att du har andra behov? Reagerade hon på det?

Jag tror att jag svarade på det där, men inte med direkt citat av din fråga:

Ja, det är väl fullt möjligt! Jag kan nog tycka att hon gör det, iom att hon låtit det påverka henne långt innan hon kommit in i det.