Ukrainsk tv kräver Eurovisionpengar från EBU
Forum Misshandel/Våld - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Silent treatment

    Tis 5 jan 2010 20:58 Läst 22859 gånger Totalt 6 svar
    Tis 5 jan 2010 20:58
    Är nyligen separerad från en man som har använt the silent treament som kontrollmetod mot mig under ett långt förhållande.
    2005 hamnade jag i en depression på grund av just detta och min omgivning inklusive jag själv förstod ingenting. Sedan dess har jag försökt vägra att ta skiten och försökt fokusera på barnen och jobbet, med den följden att hans projektioner  blev starkare och till slut elakheter och mobbning.
    När han kände att han inte kunde kränka mig längre och att jag försökte lägga tillbaka projektionerna till honom  blev följden att han inledde ett förhållande med en tjej och flydde från mig utan att ha kunnat prata ut om någonting. Han flyr från problemen och samtidigt ger han mig den yttersta kränkningen- att träffa en ny tjej. 
     Han behöver ett nytt offer som han kan lägga över sina ouppklarade problem på, någon ny som får ta hans projektioner. Troligtvis bottnar  detta i något dolt bardomstrauma?

    Det sadistiska silent treatment ( aggressiv iskall tystnad, tjurighet, total avsaknad av känslor etc) som har slitit sönder mig själsligt  (kunde pågå upp till 3 veckor!!!) så fort han kände sig det minsta förorättad 
      Att alltid anpassa sig vad man gör och säger  ni vet den där känslan att gå på tå för någon och att få en klump i magen när han kommer hem . Vilket humör ska han vara på idag?
    Han är naturligtvis skitsnygg och är omtyckt av kvinnor, han är perfektionist, mån om sitt utseende och är extremt trevlig och social utåt. Att hålla fasaden utåt har varit superviktigt.

    Men mot mig har han undvikit närhet, beröring och sexlivet har gått på sparlåga. Han har inte kontakt med sina känslor och kan inte visa mig några heller

    Ingen utomstående skulle tro mig om jag berättade detta för någon i min omgivning.

    Nu sitter jag här efter separationen och inser att jag levt i en livslögn och allt känns tungt och jobbigt. Jag är genomledsen förbannad och tänker mycket på vem jag själv är i detta? Hur har jag kunnat ha det så här och inte insett detta? Allt detta har gått upp för mig de senaste veckorna.
    Har de senaste veckorna slukat all om silent treatment och emotionell psykisk misshandel...

    någon med liknande erfarenheter??
  • Anonym (mhmm)
    Visa endast
    Tis 5 jan 2010 21:41 #1

    Ja och det är fortfarande svårt att greppa sas.

    Här en "överlevnadsmanual" om du inte redan stött på den..?

    http://vuxnabarn.narcissism.nu/blog/reloaded/2008/overlevnadsmanual/

  • Anonym (Ja, tyvärr­)
    Visa endast
    Tis 5 jan 2010 21:59 #2

    Åh jag får rysningar när jag läser... Minns tillbaka... Fast jag hade det inte lika illa som du, det var ett ganska kort förhållande, inga barn. Men jag flyttade till honom i hans stad utan att känna någon och blev på så sätt fruktansvärt ensam.


    Jag tog mig ur medan tid var, men kan ändå så här flera år efteråt tänka tillbaka på honom, drömma mardrömmar etc. Just det här som du skriver, trippa på tå... När jag skulle diska, så att hans porslin inte skulle bli kanstött... Fick inte nudda porslinet mot nånting, han stod och andades mig i nacken och bevakade allting jag gjorde. 
    Så klart så gick då flera tallrikar sönder... Och detta förhör efteråt i ett helt dygn om VARFÖR jag hade gjort det, hur jag kunde vara så dum när han hade sagt åt mig... Och sen efteråt denna tystnad.
    Usch... Fruktansvärt!
    BRA att du tagit dig ur skiten! Tufft nu, absolut. Inget snack om saken. Tomhet, skamsenhet och allt det där... Men du ska veta att du är så jäkla bra som klarat dig därifrån. Kram!
  • Anonym (...)
    Visa endast
    Mån 1 apr 2013 23:11 #3

    Detta är en gammal tråd men jag vill ta upp den igen då jag känner igen mig så! Min kille kan hålla på i upp till sex veckor!!! Helt sjukt! Jag skulle vilja höra fler erfarenheter..

  • Anonym (g)
    Visa endast
    Ons 7 aug 2013 21:16 #4

    Jag sökte på silent treatment på google och denna kom upp, säger som föregående vet att det är en gammal tråd, men gud vad jag känner igen mig.............

  • Fre 20 nov 2015 18:58 #5

    Hejsan, 


    Jadu... jag har en tjej som på 3,5 års tid behandlat mig på samma sätt. Det uppstår tjafs. Hon slutar Aldrig. Hon måste vinna varenda tjafs trots att jag förklarat för henne att det fokuset skall man öht inte ha. Jag brukar bli ledsen av dessa tjafs. Vilket jag brukar berätta (konstigt nog fortfarande...) men då svarar hon inte. Jag brukar be henne att välja kärlek genom att ge mig en kram eller skicka en positiv sms smiley. Men det funkar ej. Även om jag ngn gång blir så knäckt att jag gråter så rör hon ej en fena. Ingen skulle tro mig om jag berättade detta. Jag är ju till råga på allt man så det är uteslutet ju. Du förtjänar ngt bättre. Mer kärlek och respekt. Och ingen sådan här mental misshandel. Och ja. Min tjej är sexig som fan och social o gullig. Alla tror hon är snäll vilket hon är oxå...men närsomhelst för minsta lilla tjafs kan hon direkt hota med uppbrott och även andra hot för att sedan inte säga ett knyst. Jag fattar vad du utsätts för. Ta och försök fly så långt du kan är mitt enda tips...

  • Anonym (Samma­)
    Visa endast
    Sön 22 nov 2015 00:38 #6

    Men du stannar KALinde?

Svara i tråden: Silent treatment
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Känsliga rummet
Svara i tråden...

Innehåll