Adopterade barn och allergi

Jag var lika orolig innan vi åkte. Dessutom var jag riktigt rädd första veckan hemma då vår son fick stora exempel i ansiktet (vi har två katter). Men vi lärde oss snabbt att det var vi som badade honom för mycket

Däremot frågade jag en rysk vän innan hur vi skulle göra (om det gick att testa honom innan vi hämtade honom så vi kunde hitta en lösning innan det var för sent). Hon skrattade högt och sa med sin ryska brytning "ryska barn är inte allergiska... Det är bara svenska barn som blir..." Lite rätt har hon ju. Fler allergier i västvärldens välstädade, bortklemade värld och allt har gått bra här hemma.

Vi frågade på barnhemmet om de kände till om vår son var allergisk mot något. (Vi var tvungna att resa dit två ggr så det var det första vi frågade ifall vi skulle behöva hitta andra hem åt våra katter innan vi hämtade hem sonen). Både barnhemspersonalen och volontären vi hade kontakt med såg frågande ut och skrattade mer eller mindre åt oss. Allergisk? Mot djur? Varför då? Volontären (som hade en bra karriär men ställde upp på barnhemmet på sin fritid) sa bestämt att allergier det var något som vi i Europa höll på med... Ryska barn blev inte allergiska På sätt och vis hade hon nog rätt i det. Allergierna har ökat i Europa sista åren... de har verkligen ökat sedan jag själv var barn på 70-talet.

Så det finns nog en del adopterade barn som är allergiska, men jag tror faktiskt det är mer ovanligt än bland de födda i Sverige.

Vi fick lite skrämselhicka när vi kom hem med vår son för han fick eksem i ansiktet rätt snart... men vi tog skamset emot råd från flerbarnsfamiljer i vänskapskretsen och lärde oss att man inte behöver ta långa lekfulla bad varje dag.... då blir de självfallet torra i huden... Man lär sig