Inlägg från: caroline 32 |Visa alla inlägg
  • caroline 32

    Trisomi 13 & 18

    Bra med en ny tråd ! Hade tappat bort er......

    Jag sörjer oerhört mycket att vi inte kunde få fortsätta att vara gravida. Undrar så mycket om vi fattade rätt beslut. Går hos en kurator varannan vecka och det känns så skönt. Sambon och jag känner så olika och det är svårt att prata om våra känslor utan att den andre ska känna sig sårad.
    Jag saknar min lilla Troya oerhört och kan ibland fortfarande känna hennes sparkar i magen......

    Kram på er alla !

    Lunzzan ska läsa din blogg och detsamma gäller för söta Wildasblogg !

  • caroline 32
    Erikanerikan skrev 2010-05-13 22:16:51 följande:
    HejJag och min fick i fredags reda på att vårt första och mycket önskade barn antagligen var allvarligt sjukt. Vi blev hemskickade för att vänta i fem dagar på ett nytt ultraljud. Har aldrig varit med om en sådan mardrömsväntan. Så i onsdags fick vi träffa en specialistöverläkare på Östra sjukhuset i Göteborg som sa att det är ett allvarligt sjukt barn vi väntar. Vårt barn har mycket vatten i huvudet, tarmar och lever utanpå kroppen och har läpp och gomspalt. Troligtvis har vårt barn trisomi 13 eller 18, vi väntar nu på svar som vi får senast på tisdag. Vår läkare säger att det inte är förenligt med liv men jag och min man kan inte sluta hoppas att det kanske kan gå och att en dag med vårt barn vore en stor rikedom. Vår läkare säger att barn med dessa trisomier inte har levnadsglädje. Jag hade läst om er innan här och protesterade. Jag kan inte/vill inte ta bort vårt barn som vi älskar så även om det är så mycket tok med henne honom. Just nu är livet helt upp och ner. Hur har ni tänkt och hur har era barn varit i magen? Har de också haft vatten i huvudet i huvudet eller organ på kroppen? Jag är så rädd för att förlora vårt barn innan vi ens har fått hålla det en endaste gång. Varma hälsningar till er föräldrarErika
    Hej ! Beklagar er svåra situation.
    Vi var med om något liknande i nov. På dateringsul så upptäcktes vätska kring hela kroppen och huvudet på vårt barn. De kallade det för hygrom. De hade aldrig sett så mycket vätska kring ett foster tidigare och gav oss inte mycket hopp om att det skulle vara något som gick tillbaka. Vi gick igenom fostervattensprov och allt vad det innebar och fick veta 2 dagar senare att vår flicka hade trisomi 18.  Min läkare sa till mej att det icke är förenat med ett liv om det skulle överleva när det väl kom ut.
    Vi valde att avsluta graviditeten och det var oerhört svårt att gå igenom. Men för vår flicka som fick somna in i magen var det nog skonsamt.
    Jag har inte ångrat mitt beslut men ibland undrat om det var rätt, trots att jag vet att det var rätt på något lustigt vis.
    Det som jag förstått är att många av dessa barn är svårt handikappade, har flera mycket svåra svårigheter och det krävs oerhört mycket för att hålla dessa barn vid ett drägligt liv. Man behöver assistenter dygnet runt för att orka med, barnen blir ofta sjuka och det verkar vara mycket oroligt hela tiden. Och som jag förstår och har läst mej till så dör dessa barn mycket för tidigt.
    Vi valde att avsluta för barnets skull. Vi är dessutom i den situationen att vi behöver göra provrör för att överhuvudtaget kunna bli gravida och det känns såklart oerhört tufft och jobbigt att behöva hamna i denna svåra situation.

    Jag önskar er all lycka till i i vilket beslut ni än fattar !
  • caroline 32

    Soffansofar: jag födde en flicka i november-09 i v 15. Jag har upplevt det som jättetufft ända fram till BF som var 17 maj. Man var "inne" i graviditeten och hade kommit så långt  tanken. Jag blev sjukskriven i 2 veckor och gick och jobbade sen. Men jag kan säga att utan mina mina goa arbetskamrater som pratade, pratade och pratade med mej som tog emot mina tårar hade det inte gått.
    Jag är fortfarande mycket ledsen och sörjer jättemycket men visst går det lättare. Men det är oerhört svårt .
    Jag har gått hos en kurator och gör så fortfarande. Ibland pratar vi inget om det som hände och ibland bara vaknar jag den dagen jag ska träffa henne och är bara så ledsen. Det är skönt att få prata och gråta.
    Vi har haft så olika känslor jag och min man också och då har kuratorn varit ett enormt stöd.

    Sök stöd och fortsätt vara sjukskriven så länge du kan och får. Alla regerar vi olika.
    Jag beklagar verkligen er svåra sorg och förlust ! Kram Caroline

  • caroline 32

    Var för första gången i den minneslund där vår lilla Troya finns idag. Det var så fint med alla ljus. Vi lade ett jättefint vitt litet hjärta på alla vackra blommor och tände ett ljus. Tänk för ett år sedan då visste vi inget om det som väntade oss och hon låg trygg i min mage. Jobbig tid att ta sig igenom.......

Svar på tråden Trisomi 13 & 18