Chaktio skrev 2010-06-16 13:58:55 följande:
Är inte så aktiv här inne just nu eftersom lilla Lovisa tar all min tid och uppmärksamhet
Men jag såg tidigare att någon i sitt förlossningsbrev skrivit in att man inte fick ge hennes barn ersättning på något rutinmässigt sätt. Jag är också helt motståndare mot att ge nyfödingar ersätting då jag starkt tror att det är en riskfaktor för framtida allergier och allehanda tarmbesvär. Jag tycker också att ämnet hör hemma här där vi diskuterar sjukvårdens "oärlighet". Så jag vill dela med mig av fortsättningen på min BB-vistelse och varför jag lämnade BB fullständigt rasande, gråtande och mycket trotsig...
Jag har alltid varit rädd för att man efter förlossningen av någon anledning skulle ta min bebis ifrån mig och utan min vetskap ge modersmjölksersättning, t ex om jag blev sövd eller liknande. Men efter att ha läst mitt sjukhus "amningspolicy" så kände jag mig lugnare, då en punkt var något i den här stilen "Modersmjölksersättning ges endast på barnläkares ordination" och jag då tänkte att inget barn svälter ihjäl på några timmar och vi lär få vara med om vår bebis ska undersökas av läkare. Men ack vad jag bedrog mig...
Under våra tre dygn på BB kändes allting mycket rörigt, det var undersökningar, prover, frågor, samtal... Inte mycket lugn tid alls. Jag upplevde det som mycket svårt att få till amningen. Eftersom jag var snittad hade jag svårt att hitta bra ställningar och lillflickan var lite bekväm och sög inte så länge åt gången och den riktiga mjölken rann inte till. Men alla sa att det var "heeelt normalt" och inget att oroa sig för "nyföddas magsäck rymmer bara 5 ml och råmjölken är gjord för att de ska klara sig tills riktiga mjölken rinner till" och det är ju min övertygelse att den faktiskt är det så jag köpte deras försäkran och tyckte inte att dessa dagar var så länge eftersom man samtidigt sa att det var normalt med ett par tre dagar innan det rann till och kanske någon dag längre när man är snittad. Tänkte att sen åker vi hem och får ordning på allt i lugn och ro.
Då och då mjölkade jag ur någon tesked och gav lillan på sked för att känna mig trygg i att hon i alla fall fick i sig. Under tredje dygnet tyckte jag själv att hon började verka "för" hungrig, missnöjd liksom, men nu skulle vi ju hem, så då skulle det ordna sig, tänkte jag.
Så dags för utskrivning då. Inklusive den obligatoriska vägningen. Och då visade det sig att vår lilla flicka gått ner 12% istället för tillåtna 10%. Plötsligt blev det pådrag bland de BM som tidigare bara sagt "heeelt normalt" och plötsligt sitter det en BM med en kopp ersättning på min sängkant och tänker mata min bebis!!!! Jag sa genast ifrån att jag inte ville att hon skulle få ersättning och fick tillbaks ett ledset ansiktsuttryck och en harang om att jag inte skulle vara stursk på bebisens bekostnad.
Då brann det fullständigt för mig och jag förklarade precis vad jag tyckte om att de först bara sagt "heeeelt normalt" som svar på min oro för att sedan försöka tvinga mig att ge ersättning mot min övertygelse. Förklarade att jag krävde att få prova pumpa ur och ge henne istället, något jag gjort för länge sedan om någon påpekat att det fanns risk för för stor viktnedgång. Med viss tvekan fick jag göra detta och man kom in med en pump och stannade kvar för att hjälpa mig, vilket inte var till någon hjälp. Ilska och upplevelse av att vara kränkt och trampad på är knappast känslor som underlättar för mjölken att rinna till!
Fick väl ut max någon tesked att ge henne och övertalningen började igen. Själv var jag helt inställd på att hyra en riktig pump och genast åka hem och få lugn och ro och få igång detta på egen hand. Tillslut fick vi träffa en barnläkare som trots att han också försökte övertala mig till att ge ersättning ändå kändes som den vettigaste av dem vi talade med denna dag. Resultatet blev dock att vi fick hans tillåtelse att lämna sjukhuset och komma tillbaks för vägning ett dygn senare, då vikten skulle ha vänt.
Så det första dygnet hemma tillbringade jag på soffan tillsammans med min dotter, handmjölkande (20 min mjölkning - matning - en timmes vila). Alla telefoner slogs av och sambon fixade allt runt omkring och servade med alla bekvämligheter. Lyckades på detta sätt få i henne i snitt 10 ml råmjölk i timmen och i slutet av dygnet började den riktiga mjölken komma så smått. Vid vägningen dagen efter hade lillan gått upp 30 g så jag fick fortsätta enligt min plan, med riktig pump och någon dag senare hade jag full mjölkproduktion och lillan ökade konstant i vikt.
Om någon bara hade talat om för mig vad som skulle hända om hon gick ner för mycket i vikt hade jag börjat handmjölka första dagen för att få igång mjölken och säkerställa att hon fick i sig tillräckligt!!!
Och efter att ha sett hur verkligheten ser ut på BB så ger jag noll och intet för fina "policydokument" kändes som om näst intill alla bebisar matades med ersättning, så fort mamman var lite för trött, hade lite för ont eller bebisen åt lite för dåligt. Ändå kunde ingen av de personer jag träffade argumentera mot mitt argument att jag är övertygad om att tidig användning av ersättning är en riskfaktor för framtida allergier. Eftersom kejsarsnitt är en annan riskfaktor vill jag absolut inte lägga på ännu en för mitt lilla underbara knyte.
Oj, långt blev det, men jag tycker det är viktigt att andra vet detta och kan handla efter eget huvud...
Jag jobbar nu på BB. Kan bara säga att det är jättetrist att du inte fick mer stöd
...
Vi är frikostiga på att låna ut pumpar, och poängterar att ju mer barnet suger, eller ju oftare man pumpar, desto fortare kommer mjölken igång. Undersköterskorna vi har är jättenoga (och duktiga) med att hjälpa de snittade mammorna, för det är inte lätt att få till amning när man ligger på rygg/halvligger.
Barnet har 5ml stor magsäck när det föds, och klarar sig på råmjölken ett par dygn, men som du skriver måste man stimulera brösten för att de ska producera mer mjölk. Att de inte ska gå ner mer än 10% är för att risken är att de sedan kan bli trötta av energibrist, och inte orkar komma igång att suga, och tappar ännu mer i vikt av det.
Vi har också riktlinjer för när tillmatning skall ske, bla. tillmatas alla som är tunga för tiden (De går helt enkelt ner sig i blodsocker, och kräver mer energi än bara råmjölken).
Tillmatar däremot aldrig utan indikation för det.
Däremot, är min personliga upplevelse från de få veckor jag hunnit vara här, är att många mammor _vill_ komplettera med ersättning för att det är bekvämt, för att få sova, för att de har ont av eftervärkar, för att de har ont i brösten, för att de inte tror att råmjölken räcker första dygnet, de tolkar alla skrik som hunger mfl. anledningar. Fler invandrare än svenska kvinnor ger ersättning tidigt. Kanske är en "trend" som säger att det är helt ok att ge sina barn ersättning just nu, att det nästan är lite "fult" att kämpa för något som man inte "behöver" när det finns ersättning (man ska inte tro att man är ngt, jantelagen osv). Har för mig att amningsstatistiken inte är sådär jättebra för tillfället i Sverige...
Jag har själv nyligen haft en dispyt med BVC angående helamning och viktuppgång.
Helammade barn ligger lite efter i vikt efter ett par månaders ålder, jämfört med flaskmatade barn (som kurvan til 95% är baserad på...). Dottern som helammas, följer inte deras kurva, och tanten vill att jag ska ge ersättning som tillägg (ersättning är mer kaloririkt än bröstmjölk) och amma oftare. Förklarade lite fint för henne att om jag ammar oftare än när hon vill, så blir hon arg och skriker bara. Lyckas jag få i henne mer mjölk än vad hon vill ha, så kräks hon. Dessutom vägrar hon nappflaska - så hur på vilket sätt trodde hon att ersättning skulle vara lösningen. När jag dessutom hade överskott på mjölk och donerade....
Jag tog dottern och knatade in på en annan BVC, träffade en BM som jobbar där, och som berättade att barn som helammas brukar plana ut vid 2-3 månaders ålder, och att huvudsaken är att de går upp i vikt, och inte ner (hon konstaterade även att dottern verkar må alldeles utmärkt, och att hon har dubbelhaka och runda kinder). Min gamla BVC-tant blev skitsur när jag berättade att jag fixat mig en second opinion om dottern, och mailade direkt över journalen till den andra BVC'n.
Nästa vecka ska jag ut på egen hand, precis klar med introduktionsveckorna. Inleder med att börja med de normalförlösta, många som går hem tidigt, och mycket amning lär det bli! Skitkul!!
. Jag tror inte att en CTG-mätning kommer göra någon nytta i mitt fall heller, när jag födde min förste son på sjukhus satt jag i den där hemska saken i en halvtimme och barnmorskorna var inte imponerad av kurvan, jag hade alldeles för oregelbundna värkar. Men jag var ändå öppen 5 cm, det blev de allt förvånade över sedan. Nu har jag fött tre barn med oregelbundna värkar så det skulle ju vara märkligt om jag inte skulle följa samma mönster den här gången.
... 
