Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

intressant tråd det här .

Vi väntar vårt andra barn nu och förra förlossningen var en sådan besvikelse och skräckupplevelse att det har tagit oss 8 år att våga oss på detta igen.

Vi hade så noga bestämt hur vi ville ha det (om det var möjligt) men upplevde att vi blev totalt överkörda av förlossningspersonalen.

Vi ville helst inte ha ngn onaturlig smärtlindring utan hade bett om akupunktur, bad, massage mm. När vi kom till förlossningen fanns det inget ledigt rum så vi fick sitta i en nersläckt korrrdior i en annan ände av huset, helt själva i drygt 2 timmar, En gång kom de för att ge mej 2 alvedon...

När vi väl kom in, så fick jag varken dusch eller bada för det var så "tjollrigt". De sa att alla får ryggbedövning när man föder första gången så en kort stund senare så satt jag där med nålen i rygen. Var så sjukt besviken och bara grät inombords att jag (vi) var så fega och inte stod på oss.

jag hade på de 2 timmarna  korridoren öppnat mej från 0 cm till nästan 6 så det gick ändå ganska fort tyckte jag, det gjorde inte särskilt ont heller.
men efter bedövningen så dog allt värkarbete bort. 4 timmar senare bestämde de att ta hål på hinnorna och sen ev.ge mej värkstimulerande dropp, jag var emot båda men de sa att de hade erfarenhet och att man måste göra det.

De skickade ut min man och sa att han kunde gå och äta frukost för det var ändå inget att se när man tar hål på hinnorna. Direkt det var gjort så skönk dotterns hjärtljud drastiskt. Från drygt 140 till 38. Där låg de i nästan 4 minuter. Barnmorskan slängde sej och nästan slog på min mage.
De tillkallade läkare ochförberedde för at ta mej till operation för ett KS men INGEN sa vad som hände trots att jag grät och skrek och bad ngn förklara.

Min man kommer precis in genom dörren och blir ju självklart skiträdd över kaoset därinne, han kräver att få veta vad som händer men ingen säger ngt. Efter dessa 4 minuter så börjar hjärtljuden sakta krypa uppåt. De har vänt bort apparaten så jag inte ska kunna se men min man går runt för att kika. Men det tar många minuter innan de är på normalt igen...
vi fortsätter att fråga vad det var som hände och vad det berodde på men BM hävdar att det är normalt. (mitt i denna cirkus, kl 7 på morgonen, så är det skiftbyte så BM går hem och vi får en ny )

Fortfarnade så är värkarna helt avstannade men snart bedövningen börjar gå ur kroppen, de bestämmer sig då för att ge mej mer bedövning, trots att jag aldrig ens klagat på att det tagit ont innan jag fick bedövningen. men då blir jag skogstokig och vägrar.
Direkt som bedövningen gick ur kroppen så börjar värkarbetet igen, men de tycker att det går för långsamt och att jag aldrig kommer att orka och säger att om en halvtimme så blir det dropp för att få igång värkarna ordentligt.
Det konstiga är att jag inte alls känner mej trött eller slut på ngt vis, jag hade hur mkt energi som helst.
Jag säger att jag inte vill, nu var jag nästan beredd att gå hem och föda på egen hand. Ville inte ha nån inblandning alls. De säger att de bestämmer vad som är bäst för mej (?) och barnet.
men innan denna halvtimme har hunnit gått så är jag öppen mina 10 cm och kan börj krysta. Vilket tar 6 minuter så är hon ute. Och det var inte ens jobbigt.

När jag föder är 2 läkare på plats. Jag frågar varför, om de tror at det är ngt fel på barnet men de säger att läkarna hade ändå inte så mkt att göra just nu (kl 10 på morgonen, mitt i rondtid???)

Allting gick ju bra, så det ska man väl vara tacksam för men jag var ändå så besviken över att ingen lyssnade på mej/oss. Jag kände klappen på huvet och "lilla gumman"-inställningen hela tiden.

De fortsätter intala mej att det var inget konstigt att hjärtljuden sjönk och så vidare.

Men nästa kväll när vi ligger på BB så kommer den barnmorska som var med då (men som gick hem vid skiftbytet) och vill se vår dotter.
"-Ja. den här trodde man ju aldrig att man skulle få se i livet när man gick hem imorse" var hennes kommentar.
Så det kanske inte var så "normalt" som man ville påskina iaf.

Denna gång är vi en erfarenhet rikare och vi kommer inte låta de bahandla oss som barn denna gång. Dessutom är vi ju 30 år nu, så de kanske lyssnar lite extra bara därför (störande, men säkert ligger det ngt i det att man inte bryr sig om åsikten hos ngn som just fyllt 23)

  (ursäkta att det blev så långt)

Hej!

Jag har inte varit aktiv i den här tråden på länge (min minsta kom i maj 2010) men blev så upprörd igår efter att ha lunchat med en väninnan. Hon har BF den 19 mars men sin första och jag har coachat henne kring förlossningen (hon är ensam) och bl a har vi disuterat vikten av sen avnavling, negativa effekter av värkstimulerande osv. men när hon visat upp sitt förlossningsbrev, som till stora delar var det det samma som mitt, för barnmorskan hade hon både sagt att risken för gulsot är större vid sen avnavling och att hon måste ha en kanyl i handen för det är rutin. Och det är samma barnmorska som jag hade och som inte sa ett pip om mitt brev!!

Min vän är nu väldigt förvirrad och måste väga mitt "ord" mot barnmorskans. Jag har hittat länkar till läkartidningen om Halmstadsstudien och bett henne läsa dem och visa för barnmorskan vid behov.

Och om hon nu faktiskt tror att det är farligt med sen avnavling, borde hon inte sagt något till mig då?! Hon arbetar dessutom 25% på förlossningen och jag blir både upprörd och rädd över okunskapen.

Vad gäller kanylen vet jag inte vad jag ska säga till henne men inte kan det väl vara så att bm kan bestämma att hon måste ha den? Hon hade också uttryckt det så att det där med värkstimulerande dropp kunde man inte själv bestämma över, behövs det så behövs det. Jag inser också att det kan finns lägen där det är medicinskt motiverat men något måste man väl ändå kunna få säga till om själv?

Tack för ditt svar! Alltså, jag vet ju också att det inte är farligt och att det inte höjer risken men det som är så himla konstigt är ju att när jag hade med det, och kanyl-vägrandet, i mitt förlossningsbrev för mindre än ett år sedan protesterade BM inte alls utan tyckte det var bra grejer, men när min kompis skriver samma sak är det plötsligt farligt och hon MÅSTE ha kanyl. Märkligt!

På min förlossning var det inga problem att slippa kanylen, det kommenterade inte ens det, och inte heller den sena avnavlingen men min kompis ska föda på Danderyd (jag på Huddinge) och där jobbar nämnda BM.

När jag ville slippa kanylen sa min BM på MVC bestämt nej. Hon sa även nej till mjölkning av navelsträng om det skulle bli komplikationer. Det var medicinskt sa hon och det kunde jag inte ha några åsikter om liksom.. men kanylen kunde jag få i armvecket iaf och det var bättre för då fick jag iaf inte ont i handen efteråt. De sa även på förlossningen att man måste ha en infart ifall något händer. Den användes aldrig då jag inte ville (och behövde inte) ha värkstimulerande för att få ut moderkakan. så den var helt onödig, och precis som ni säger så går det skitfort att sätta i en

Får se vad de säger denna gången. Ska ha samma BM.

 

hanna elise: fy fasen vilken hemsk upplevelse tur att det gick bra iaf! och nog har det hänt mycket på 8 år

Wow, gör han?!   Har du några detaljer?   Har inte  kunnat hitta  något om att han kommer till Sverige, varken på hans Facebook-sida eller någon annan stans.

OK, då ska jag också  försöka ta mig dit, var i Sverige det nu är.  Har inte träffat honom sedan 1989.

Jag gissade det