Ingen hjärtaktivitet

hej.... är ledsen att du måste gå igenom det här men trots att livet känns hopplöst kommer du komma igenom det för att du måste gå vidare... och allting kommer kännas ljusare... till sist..

Jag var med om en liknade sak som dej, gick i fulla 15 veckor men fostret hade dött i vecka 13. Det här upptäcktes av en händelse och jag fick precis som dej läggas in och "föda" fram honom. Rädslan och ovissheten var det värsta innan men när allting väl startade kändes iaf som det var någonting vi skulle klara av och det gjorde vi. Tog väldigt lång tid, nästan 13 timmar men det berodde på att inte min moderkaka kom ut.

Smärtan för mej gick inte att jämföra med en förlossning och fostret var ganska liten, kanske drygt en dm och för mej var det väldigt blodigt och inte så vackert men ändå någonting jag är glad att jag tittade på... att förstå att det var över och jag inte lägre hade någon i magen som skulle bli vår vackra bebis...

Du kommer att klara det och nästa gång kommer allting gå bra, kom ihåg det. Jag kämpar vissa dagar med sorg och ilska men har börjat förstå att allting i livet är varken rättvist eller enkelt men någonting man är tvungen att klara sej igenom.
kram