Mola/Druvbörd

Hej,

Har i 4 veckor läst kommentarer från denna tråd och jag har ibland gråtit och ibland känt mig stark.
Jag går och väntar på provsvar. Har nu väntat 3,5 vecka sedan skrapningen.
Fick missfall i v9 som de tyckte såg lite ut som Druvbörd på ultraljudet. Men inget verkar ändå tyda på det.
Jag hade 64 000 vilket inte är högt i v9, inga gravidsymtom, syntes inte att jag var gravid så livmodern var inte större än den skulle.
Det enda de gick på var att bilden på ultraljudet som sagt såg lite konstig ut. i Journalen står det liten misstanke om Mola.
Jag är vissa dagar panikslagen då jag är äldre och inte har barn sen innan. Kommer jag ens hinna få barn om jag måste vänta på att ett mola ska försvinna.
Hur har ni som är äldre och barnlösa tagit er igenom detta och har ni fått barn efter molan?

Tack snälla ellinoras för ditt svar.
Ringde sjukhuset idag igen men inga svar än. De bokade in en telefontid nästa vecka så jag kan få ställa mina frågor till en läkare. Tjejen jag pratade med höll med mig om att det var konstigt att de inte ens hade tagit ett till blodprov för att se värdet. Speciellt när de misstänkte mola.

Jag fick min mens i fredags (3 veckor) efter skrapning. Den tog slut idag. Jag tog ett gravtest i lördags , ett sånt där svagt som kan känna av 10mlU. Jag såg knappt strecket. Ett sk spökstreck. Det måste ju innebära att jag är nere runt 10 i hormonvärde. Det borde väl vara väldigt bra om det visar sig att jag har mola, eller?

Är du nere under 5 nu? Hur lång tid tog det innan du kom ner i det och hur lång tid tog det innan din mens kom tillbaks?

Vi avbokade IVF utredning då vi blev gravida. Blev så klart ledsen att det blev ett missfall, men det att det kan vara mola kan jag inte riktigt ta in för det skulle kunna betyda att det sen är för sent för mig att få barn så jag vågar inte tänka på vad som kommer ske om det är mola.
Jag blir 38 i år så tiden rinner verkligen ur händerna på mig. Allt jag önskar är ett barn, jag behöver inte fler. Skulle känna mig så välsignad om jag kunde få chansen att få ett barn. Jag är inte ett dugg rädd för att bli gravid igen och konstigt nog känner jag mig lugn inför att risken att det blir missfall igen finns. Dock är jag livrädd att det är mola jag har. Inte för att jag är rädd att det är något elakartat utan för att jag har inte tid att missa massa ägglossningar. Jag fick missfallet i v9 så i min hjärna var det inget foster än vilket gör att jag tror att jag lättare kunde hantera det. Sen är risken för missfall så mkt högre i min ålder så jag var så förberedd på det, men jag var inte förberedd på mola.

Håller verkligen tummarna att dina värden håller sig låga så du får klartecken snart. 

Hoppas verkligen att det går bra för dig och att värdena endera sjunker eller att allt ser bra ut och det är en graviditet. Håller mina tummar.

Jag fick äntligen svar från läkaren och det visade sig vara "bara" ett vanligt missfall. Trodde inte man kunde gråta av lycka för att det "bara" är ett vanligt missfall. Har gått i över 4 veckor och trott att jag kanske inte skulle få skaffa barn på över ett halvår och det har fått mig att må så dåligt då det kanske skulle göra att jag aldrig skulle hinna få barn innan mina ägg blir för dåliga. 
Tycker ni alla är så galet starka som har gått igenom och fortfarande går igenom detta. Er kämparglöd är så inspirerande och jag kommer bära med mig era historier och er optimism för resten av mitt liv.
Jag hade turen på min sida. Hoppas turen är med er och att ni blir bra fort så ni kan skaffa de barn ni längtar efter.

Stor kram till er som kämpar där ute!

Åh va kul! Så glad för din skull!
Håller tummarna att allt går vägen denna gången för dig!

Låter spännande! Hoppas att det är en bebis där inne.

Tack snälla!

Hur har det gått för dig?

Hur har det gått för dig, är det en liten bebis?

Håller tummarna att det blir en liten bebis.

Åh jag håller mina tummar! Vet att det är svårt men försök tänka att det kommer gå vägen. Lova att du håller mig uppdaterad. Vilken vecka är du i nu?

Jag har inte fått mens. Hade BIM i tisdags. Har lite värk i brösten (ej ömma), uppsvälld mage (och gasig), extremt trött, lättirriterad (och gråter) och kissar oftare. Men jag vågar inte testa. Är så rädd för att bli besviken. Tror jag skulle ta det bättre om mensen kom än ett negativt test.
Ska testa i helgen om inte mensen dykt upp.
Allt i kroppen säger att jag är gravid men jag har svårt att fatta det för vi hade bara sex en gång vid ägglossning, vet att det bara behövs en gång men har svårt att fatta att det skulle lyckas på ett försök.