• Triskele

    J*vla haggor som bara lägger sig i

    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-05 16:52:11 följande:
    Problemet vara att hon måste lära sig att göra som man säger. 
    Med jämna mellanrum frågade jag om hon var berädd att säga tack ännu. Det tog 1 1/2 timme innan hon konstaterade att hon måste säga tack.  
    Kan ta som exempel då man kör båt om hon är på väg att kliva över kankten på båten kan det vara livsviktigt att hon hör på och förstår att ett nej är ett nej. Eller om jag säger att man inte får klä av sig flytvästen under båtfärden. Jag kan inte om jag är ensam försöka stoppa henne då, det tar en liten stund innan man har fått stannat båten osv.  
    Hur många av er har haft barn som har skrikit i en butik för att de vill ha godis eller dylikt? hur taklar ni det? Har sätt så många olika varianter i mitt arbete. Kom ihåg att vara uppriktiga!!!!! Alla får inte tyst på sina barn med att säga att de skall vara tysta. Hur gör ni? Har de skrikit flera gånger? Diskutera det en stund nu så har ni nått annat att fundera på än hur jag uppfostrar mitt barn. Ni är alla sådana som tillrättavisar andra om hur man skall göra har ni tänkt på det.
    Du kanske borde anpassa uppfostran efter vad barnet kan förstå och ta till sig, om det tar mer än ett par minuter handlar det inte om att barnet trotsar, då handlar det om att barnet inte kognitivt kan ta till sig saken.
    Ditt barn konstaterade ingenting, du kan inte projicera på detta sätt, det är direkt destruktivt. Man kan inte konstatera något man inte har förstått.
    Och varför uppfostrar du ditt barn att lyda blint?
    Ska man åka båt med barn så är det en bra idé att sätta barnet i sele med flytväst och överlåta till en vuxen, som inte kör båten, att ta hand om barnet. Att tro att barnet kan förstå konsekvensen av att kliva ut från båtssidan är vansinne.
    Likaså att framföra något fordon utan barnet fastspänt.
    Jag ser inte vitsen med att tysta barnet. Man tar det ut ur butiken så får det skrika av hjärtans lust. Blir inget godis för det. Men det skadar inte heller barnet att neka detta just godis.
    Det är en jäkla skillnad på att tillrättavisa en vuxen som kan förstå och ta till sig och att plåga ett barn som inte har kapacitet att förstå.
    *ideas are bulletproof*
  • Triskele
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-06 10:28:26 följande:
    Men nu kan inte väldigt små barn förstå allt.
    Man måste faktiskt anpassa sig efter deras nivå.
    Förstår barnet inte att det är farligt kommer det inte heller att undvika det farliga hur man än försöker lära barnet att det är farligt. Då får man eliminera risken istället och försöka senare när barnet blivit lite större.
    Jag tror du skulle ha stor utdelning av att läsa lite utvecklingspsykologi och därigenom förstå vilka begränsningar barn har i olika åldrar. Det handlar inte om trots för det mesta.
    Om inte annat finns det jättebra föräldrakurser man kan gå på där dom ger en verktyg att hantera barnen utan att kränka och trycka ner dessa.
    Dom anordnas vanligtvis av kommunen.
    Jag menar verkligen allvar, för du verkar inte veta vad din dotter kan och inte kan förstå.
    Och det kan vara farligt för er båda.
    Om barnet inte kan sitta still i båten så är det sele eller stanna hemma som är alternativen. 
    Där handlar det om säkerhet.
    Precis som vid bilkörning.
    Jag har inte fött mitt barn än, men jag har arbetat med barn i perioder sedan jag var 17 år och läst en del av barnskötarlinjen.
    Det ger hemskt mycket insikter och gör att man kan släppa mycket frustration när man förstår varför barnet gör som det gör.
    *ideas are bulletproof*
  • Triskele
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-07 10:52:40 följande:
    Ni vet inget om hur jag annars taklar problem. Ni vet inget om hurudan min dotter är idag och hurudan hon var då hon var 2 åring. Som sakt alla barn är olika. Alla barn kan inte uppfostras på samma sätt. Min etta har skrikit i butik två gånger för något hon inte fick, vi stod i kassan och var på väg ut. Jag var ensam med henne. Hon fick skrika, sen när hon skrikit klart så pratade vi om varför hon blev arg och då visste hon faktiskt inte det. Det som är lite roligt med era svar är att ni alla svarat ganska lika. Ni skulle inte bry er, ni skulle handla färdigt och sedan ta det skrikande barnet ur butiken, kanske prata med det, men ingen skulle ge godiset åt barnet eller "muta" det med något annat för att få tyst på det. Dessa svar är kanske det som alla säger att man borde göra om ett barn skriker i butiken, som det står i böcker att så skall man göra. Svara mig då: Jag jobbar i butik och har under mina år set hundra tals olika mammor med lika många olika barn. Alla taklar problemen på olika sätt. Vissa som ni förklarat, vissa blir flygandes förbannade själva och skriker åt barnen att vara tysta. Andra ger dem godiset så de skall vara tysta, vissa försöker avleda barnet och visar/pratar om något annat, vissa lämnar kvar barnet och bara går. Jag har till och med sett en mamma som la sig ner på golvet och skrek och sparkade lika som barnet. Barnet tysnade, funderade säkert vad mamman höll på med. Det intressanta är hur ni kunde svara så lika. Är det grupptryck, det är så man skall göra, hur man sedan gör i en riktig situation det är något annat. Det kan vara att ni nu just hör till den grupp som gör på det viset som ni skrivit för visst det finns många sådana. Men det finns många som hör till de andra grupperna också. Är de då dåligare föräldrar för att de gör på det viset? Jag vill inte att ni tar illa upp men jag ville ta fram ett exempel på hur olika man kan uppfosta sina barn och jag tycker inte att man skall dömma och säga vad som är rätt och fel,  och börja kränka folk för hur de uppfostrar sina barn. Jag skulle aldrig tillrättavisa en mamma ung eller gammal i  t ex butiken och säga : sluta skrika åt dit barn och sätt den i vagnen, handla färdigt och prata med henne sen. Mamman måste få skrika åt sitt barn om hon nu tycker att det är bästa sättet att lösa problemet på. Jag tycker inte det bästa sättet att lösa problemet är att skrika åt sitt barn men det är min syn på saken.
    Fast tror man att så små barn kan förstå så komplexa saker, som varför man säger tack, så är det tyvärr något som kan leda till stora problem.
    Alla föräldrar tror att dom är bäst på uppfostran; att dom känner sina barn bäst utifrån sin basuppfattning stämmer dock oftast. Men utan kunskap om hur barns psyke utvecklas och fungerar så kan man faktiskt inte utgå ifrån att man har uppfattat saken rätt.
    Det skadar inte att ta in fakta och information utifrån.
    Jag har ju arbetat med barn och löst det på detta sätt när barnet fått vredesutbrott.
    Jag har ju av förståeliga skäl inte kunnat lösa det med mutor när jag varit barnflicka. Då får man tyvärr hålla sig till det föräldrarna anser bäst även om det inte är det bästa sättet att lösa saker på.
    Men det har ju resulterat i mitt intresse för barnuppfostran och barns utveckling. Man kan bara inte lära sig för mycket inom det.
    För mig faller det sig naturligt att agera på detta sätt.
    Jag är uppvuxen med knaper ekonomi själv och har inte fått ens det allra mest grundläggande, men jag prioriterar att dom barn jag har hand om får det.
    Uppmärksamhet, kärlek, omtanke, närhet, mat och vatten o.s.v.
    Och om jag ser någon kränka ett barn så kan jag faktiskt inte låta bli att lägga mig i.
    *ideas are bulletproof*
  • Triskele
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-07 16:16:54 följande:
    För mig får du lägga dig i om du ser någon kränka ett barn, men nu är ju frågan tycker du att det är så hämst och kränkande att jag en enda gång har haft mitt barn att sitta still i 1 1/2 timme och tilsammans med barnet diskuterat och väntat på att hon skall säga ordet tack. Är det det att barnet måste säga tack eller det att hon måste sitta stilla  i 1 1/2 timme som är kränkande? Vad f*n är det för farligt med att ha ett barn att sitta stilla i 1 1/2 timme? Det finns ju föräldrar som har sina barn att sitta i baby sittern många timmar om dagen. Ni som nu läst så mycket om barn och vet hur dom fungerar kan ju tala om för mig hur ett bar som blir kränkt är. Då kan ju jag se om det stämmer på mitt barn så vet vi ju om jag kränkt henne eller inte.....för enligt er skall hon ju få så stora men av det..... siterar dig 
    Detta förstod inte jag riktigt, du har gjort som du sa tidigare (låtit barnen skrika) för att föräldrarna ville det, men om du fick bestämma skulle du ha gjort hur? Du fick det att låta som om du nog skulle ha mutat dem om du hadde fått. Nå antagligen missförstod jag vad du menade. Ni pratar dessutom hela tiden om att jag kränkt mitt barn, se er i spegel, ni kränker mig hela tiden. Barn blir ju ofta som sina föräldrar, vill ni ha barn som kränker andra?
    Det är som påpekats meningslöst att försöka få denna poäng att gå in genom att sätta barnet på plats. Tack är ju något man bör säga utifrån en känsla. Inte utifrån en rädsla för repressalier.
    Det finns alltid dom som gör värre saker, men jag tror det är bra att sikta högt, inte sikta på lägsta möjliga.
    Jag har varit tvungen att hitta metoder som fungerar då föräldrarna haft intressanta och orimliga förväntningar på sina barn.
    Att låta barnet visa sina känslor är något dom sannolikt skulle sett snett på.
    Men muta är ju ingen lösning. I början är det en mindre lyckad distraktion och senare blir det ett maktmedel och en källa till fler konflikter.
    Hur blir du kränkt? Alltså mer specifikt.
    *ideas are bulletproof*
Svar på tråden J*vla haggor som bara lägger sig i