J*vla haggor som bara lägger sig i

UNDERSTÖDES! Kunde inte ha sakt det bätre själv!!!!håller med till punkt och pricka.Kan tillägga att jag var 23 då min dotter föddes, nu e jag 29 och hon fyller snart 6 år och skulle inte ha velat vara en dag äldre då jag fick henne. För jag har ork att säga emot mitt barn så att hon inte fär sin vilja egenom medan många föräldrar som är äldre rent ut av daltar med barnen. Barnen måste få pröva på saker, de måst få göra egna misstag men de skall höra på föräldrarna då de säger NEJ. Dock tror jag att vi unga inte annvänder ordet Nej lika offta som äldre, men då vi säger nej så är det nej....inte bara nej i 5 minuter och sedan ger man med sig för man orkar inte mera. Att sätta gränser i tidig ålder är inte dåligt det bara visar barnet trygghet och vem som bestämmer i slut ändan.

runt tre börjar de kunna kontrollera sina impulser bättre och då kan man öka kraven. SEn ökar man suggesivt kraven i takt med ålder, utveckling och mognad.

Ursäkta TS att jag stjäl din tråd men jag är bara så nyfiken på Lade Dahmer eftersom vi uppenbarligen har helt skilda åsikter.Hur anser du att man bör göra om en tvååring slår ett annat barn? Kastar mat på golvet? Bör man då inte avbryta beteendet?Sedan måste jag säga att jag inte gillar det du skriver om olika åldrar eftersom det är så himla varierande. Min tvååring pratar exempelvis bättre än många som är dubbelt så gamla som henne, att då säga att en tvååring inte kan förklara eller berätta blir ju inte direkt sant. (Nu var det bara ett exempel och ingenting som du sagt)Det jag menar är att barn är individer, precis som vuxna, med egenskaper och annat som varierar från person till person. Vad som gäller för din tvååring kanske inte gäller för TS tvååring.Jag tvivlar dessutom på att du skulle uppskatta om vilt främmande människor kom fram till dig på stan och ifrågasatte hur du uppfostrade dina barn. Sorry, men jag köper inte det.

Eftersom barnet är för litet för att klara av att lyssna på sina föräldrar ska man inte göra någonting *ironi*Också nyfiken på svaren

Jag vill dock tillägga att jag inte tycker man behöver sig lägga i hur andra gör. Jag blir själv jättesur om jag får råd, men visst, man tar sig ju en funderare o ibland så kommer jag på att det kanske ligger lite i det.Är tex just nu osams med min mamma för att hon gav mig några (för mig ovälkomna) råd ang barnuppfostran. Man blir sårad o ledsen o känner sig som en dålig mamma. Men ändå tar man till sig av det... Iaf en del.

givetvis ska man stoppa ett skadligt beteende. Oavsett om barnet är tre månader eller fem år. Men det är en enorm skillnad på att avleda, förhindra eller på annat sätt stoppa ett barn  från att bete sig "fel" (dvs ta föräldraansvar) och att med hot, straff eller annat kräva att barnet ska kunna kontrollera sitt beteende. (dvs lägga över ansvaret på barnet.)När det gäller barns utveckling så visst finns det individuella skillnader, men i grunden är är den ganska så konstant och skillnaderna är små. Konsekvenstänkandet tar flera år att utveckla och inte ens äldre barn har full kontroll.

Vad tramsig och omogen du är TS. Särskilt inlägg 91 nu. Ditt språkbruk (svordomar, fula tillmälen, åldersrasism) och dina inlägg vittnar om något som inte är stort bättre än tonårsfasoner.  Kommentaren du fick tolkar jag som given i all välmening. Sa hon det otrevligt får du nog jobba på att klara av att bortse från sådant utan att gå i taket och börja svära och döma ut en hel generation.  /28 år

jag har jobbat inom barnomsorgen i flera år. Jag träffar ganska mycket barn. Det här handlar inte om uppfostringsmetoder, det handlar om barns utveckling.

om du har full koll som du påstår så kommer inget hända. Du behöver inte lägga över det på honom genom att kräva lydnad.