Lamotrigin
någon som äter/ätit Lamotrigin och vill berätta vilka biverkningar ni fått under upptrappning samt om ni tyckte medicinen var bra. är rädd för att börja, men har väl inget val egentligen..
någon som äter/ätit Lamotrigin och vill berätta vilka biverkningar ni fått under upptrappning samt om ni tyckte medicinen var bra. är rädd för att börja, men har väl inget val egentligen..
När du skriver dödsångest, innebär det att du vill dö då eller tvärtom? (jag är nämligen livrädd för att dö (sitter och kollar upp om det finns liv efter döden ifall jag dör snart..)
min ångest startade nog redan i tonåren. Började med att jag kollade hjärtat hela tiden, var rädd att det skulle sluta slå och att jag fått tumörer i hjärnan. tror att jag var runt 16 år kanske.. (är 27 idag) fick ingen hjälp då förutom samtal på bup som inte gav spec mkt. och en magnetröntgen på hjärnan.
Efter det använde jag mycket alkohol för att döva mina känslor och mådde enligt mig själv rätt bra då. men när jag var runt 21 år så fick jag en riktig panikattack när jag åkte tåg till jobbet, efter det gick jag inte ut längre. (hade tvångstankar, var livrädd för det mesta) Mobila teamet kom med ssri och sömntabletter fick remiss till läkare på vc (diagnos panikångest) som remissa vidare till öppenvården där jag fick en kurator. gick där ett tag och åt min medicin, mådde väl rätt bra igen tills jag slutade med medicinen och allt började om igen.. (fick diagnosen gad)
sen blev jag gravid, har mått rätt bra under grav utan medicin osv. men efter fl bröt allt ut och blev värre än någonsin.
Nu sitter jag och är konstant spänd i kroppen pga av stress, dåligt samvete, ev sjukdomar jag har ms, cancer, dödsångest osv)
enligt min läkare beror allt detta på att jag är bipolär och allt kommer försvinna med denna medicin (får ju hoppas det fast jag har mina tvivel)
Har lixom inte tid att må dåligt, då jag har så mycket annat jag måste göra.
Har alltid haft en låg självkänsla och anser mig mindre värd än alla andra trots att jag vet att det inte är så eg.
Hur kom det sig att du började med droger? själv var jag så rädd för vad droger kunde ställa till med i mitt psyke..
åker inte heller kollektivt längre. vad har du för ocd?
Jancell- hur mår du? har du trappat upp medicinen ännu?
Fick en teori om att eftersom du absolut inte vill må illa, så är det den biverkningen du får.
Det värsta jag vet är att känna yrsel, det är väl därför jag känner mig ostadig just nu trots att jag bara ökat till 25 mg ännu.
bara en tanke..
hoppas det är bra!
Tro det eller ej, men jag bor faktiskt i Upplands Väsby jag med. vad var oddsen för det då..
Kan vara ganska skönt att bara få skriva av sig ibland. Verkar som om du gett dig fan på att må bra nu och med lite vilja kommer man långt.
Du skriver att din sambo/mamma hjälper till med dottern, följer du med då? undrar om det är lättare att inte göra utflykterna själv? (finns ju bio i väsby btw, då slipper du tåget)
mådde oxå super under graviditeten, utan mediciner. Hade inte en tanke på att det skulle kännas så här efteråt..
min sambo har ju även han varit hemma mycket, då jag inte klarade av det själv. låg bara och grinade jämt.
Nu är jag hemma själv, dock stör det mig lite att så fort man är på benen så tror alla att det är bra igen. Sjukdomen är ju inget som syns (jag är bra på att ha en glad mask) men förr eller senare brukar det krascha igen.
Det där med att fokusera på problem håller ja med om, i mitt fall hittar jag ngt att grubbla på tex att jag en dag har jag 3 saker inbokade, sånt blir jag skitstressad av när allt måste klaffa in i minsta detalj (fast det kanske egentligen funkar hur bra som helst utan min planering) När den dagen är överstökad så börjar oroa mig för nästa grej osv.
sömnen har jag alltid haft problem med, de nätter jag skulle vara uppe med sonen satt jag vaken hela natten, somnar inte om när jag vaknat på småtimmarna. vi fick börja med ersättning pga det. Fixar inte stressen av att veta att jag inte har sovit, totalt psykbryt. kämpar fortfarande med alldeles för lite sömn som egentligen bara beror på stress och ångest för numer slipper jag gå upp på natten.
hur är det med dina vänner, känner de till hur du mår? själv är jag dålig på att prata om mig själv på det sättet? visar gärna upp en fasad ist.
Du låter för övrigt som en jättebra mamma som vill må bättre för ditt barns skull.