Samma FP till alla!

Fast även om man har lägsta föräldrapenningen så betalar man ju skatt på det också, så då är dom också skattebetalare.

Den stora skiljelinjen mellan TS och exempelvis mig går nog i synen på de pengar folk tjänar. Jag anser att pengarna i grunden tillhör den som får lönen. Staten tar sedan ut skatt, men det är fortfarande staten som tar löntagarens pengar. När löntagaren sedan blir sjuk eller är föräldraledig får han/hon tillbaka en del av sina skattepengar i form av sjukersättning eller föräldrapenning. Alltså är det inte särskilt konstigt att den som tjänar mycket - och alltså betalar mycket i skatt - också får en högre ersättning. Vissa socialister, tydligen bland annat TS, anser istället att alla pengar i ett samhälle är statens. Att löntagaren får behålla en del av lönen själv beror mer på statens godhet än på något annat. Eftersom pengarna är statens så finns det ingen anledning att ge något tillbaka till den som betalar skatt. Staten (politikerna)  har inga som helst plikter gentemot skattebetalarna, utan är fri att göra som den behagar.

Om mina studielån inte behöver betalas dessa månader och ändå avskrivs i samma takt Maxi paxi...så _kanske_ jag kan lyssna på ett seriöst förslag ;)

Inte för att jag begriper hur det besvarar mitt inlägg, men visst, det var intressant att få veta att du tycker just så. Fast på vilket sätt förtrycker staten idag de egendomslösa? Det är trots allt genom den stora svenska staten som även de allra fattigaste familjerna har tak över huvudet, mat på bordet, hälsovård, utbildning åt barnen. Samt föräldrapenning. Och är föräldrapenningen så låg att den inte går att leva på finns det bostadsbidrag och socialbidrag. Jag skulle nog inte påstå att staten i första hand förtrycker de  "egendomslösa" (egentligen ett rätt märkligt ord i en tid då det går att tjäna miljoner på ett IT-företag nästan helt utan fast egendom).

Kanske ts borde flytta till Cuba...

Det vill säga precis som det är idag? Du betalar inte något fär studier. Däremot har även studenter utgifter för mat och husrum. För att kunna betala dessa utgifter tar de flesta studielån. Men själva studierna bekostas helt och hållet med skattemedel.

Otur! För du lär aldrig få någon majoritet av befolkningen med på dina förslag.

Menar du att alla skulle få samma föräldrapenning, oavsett om man har jobbat eller ej? Det innebär ju att om man till exempel inte har rätt till a-kassa skulle man teoretiskt sätt kunna skaffa barn efter barn och leva gott på det utan att någonsin ha ett förvärvsarbete. Det låter i och för sig ganska trevligt, men det skulle knappast leda till att barn får det bättre eftersom vi inte skulle få in speciellt mycket skatt så det skulle ju få dras in på säg... den kommunala musikskolan och vi skulle gå miste om många Mozarts.

Precis det problemet finns idag i ett antal länder, exempelvis Storbritannien och USA. Där handlar det inte specifikt om föräldrapenning, utan om andra bidrag som är knutna till att man har (små) barn eller om att man får hjälp med egen bostad så fort man är gravid. Det vimlar därför av 16-åringar som tröttnat på att bo hemma och väljer att skaffa barn. Sedan fortsätter de att skaffa fler så att de alltid har en som är tillräckligt liten. Framför allt sker det i socialt väldigt utsatta områden. Det brukar resultera i ytterligare en generation som inte står ut hemma, utan löser problemet med att skaffa barn tidigt och därmed kunna få en egen bostad. Att vistas bland de närmast förvildade barnen i de här områdena är inte trevligt.   Samtidigt skulle det här systemet troligen leda till att mer etablerade familjer fick färre barn än idag. Rent teoretiskt är det förstås lättare att spara till sin egen föräldraledighet om man har bra inkomst, men det funkar inte så i praktiken. Med hög inkomst följer vanligen att man skaffar sig dyrare vanor. Man köper dyrare bostad och bil, vänjer sig vid att kunna resa bort på semestern, äta god mat och köpa snygga kläder. De flesta är säkert beredda att dra ned något på det när de får barn. Att däremot tro att alla kommer att göra neddragningar långt innan de ens vet om de kommer att få barn (barn kommer, som bekant, inte alltid på beställning) är bara naivt. Titta på de länder där inkomsterna är bra och föräldraledigheten obetald eller väldigt kort. Nativiteten där är betydligt lägre än i Sverige, särskilt i familjer där kvinnan är högutbildad och har en bra inkomst. Det här förslaget är därför ett utmärkt recept om vi vill ha ett samhälle där folk som egentligen varken är intresserade eller har råd skaffar massor med barn, samtidigt som stabila par med god utbildning och genuin barnlängtan avstår eller nöjer sig med ett  enda. Hur bra blir det?

Jag tycker också "lika lön för lika arbete", men hur är ju svårt. Någon tar upp problemet att många skulle skaffa barn för attt slippa arbeta och kunna gå hemma och "inte gör någonting", vilket är att misstro människan djupt. Finns försvinnande FÅ människor som skulle VILJA ligga andra till last, missa gemenskapen som arbetslivet går ut på och missa hela det vuxna livet för att göra något så "oviktigt" som att gå hemma och ta hand om barn. Visst finns de, men jag tror ändå att det inte skulle märkas. Överlag. En annan sak, barnbidraget som ALLA barn får ut, även de som har föräldrar med miljoninkomster per år, jag tycker det är helt förkastligt. Det betyder att man bygger på de klyftor som finns i samhället. Staten betalar 12000 kr i leksakspengar till vissa barn och 12000 kr i matpengar till vissa andra, hur rättvist är det? Sätt en gräns för hur mycekt föräldrarna får tjäna innan man gladeligen kastar iväg pengar som går in på barnens sparkonto och används till resor eller leksaker som är helt onödiga för barnets existensiella överlevnad...