• Anonym

    Min lön som undersköterska är hemsk!

    Är realtivt nyutbildad undersköterska. Har en tidigare erfarenhet av ett sommarvik på ca 2 månader. Nu har jag börjat på ett äldreboende som vikarie min lön blir 19000.  Funderar på att kolla med facket om detta verkligen är okej.
     Känns hemskt just nu.  Mina kollegor ligga på ca 22-23000 visst dom har flera års erfarenhet men ändå. Går man inte efter ålder också? Är 26.. Det känns inte okej.
    Vad tycker ni?

  • Svar på tråden Min lön som undersköterska är hemsk!
  • Anonym (Beata)
    Tom Araya skrev 2012-02-15 01:34:59 följande:
    Märkligt må jag säga. Systemet uppmuntrar inte direkt avancering.
    Men det vore väl ganska kontraproduktivt om du skulle tvingas att först läsa till uska för att sedan kunna läsa till ssk? Jag tänker främst på alla som i mogen ålder väljer att skola/omskola om sig.
  • Tom Araya
    Anonym (Beata) skrev 2012-02-15 01:54:09 följande:
    Men det vore väl ganska kontraproduktivt om du skulle tvingas att först läsa till uska för att sedan kunna läsa till ssk? Jag tänker främst på alla som i mogen ålder väljer att skola/omskola om sig.
    Nej, varför då? Meningen är ju att efterkommande utbildning ska bli kortare om du redan läst den lägre nivån.
    Då har du möjlighet att gå in på den högre nivån redan från början men då läsa en längre kurs.

    Den längre kursen skulle alltså inte behöva motsvara 1,0uska+1,0ssk i längd, utan kanske 0,7uska+0,7ssk, totalt 1,4 i kurslängd, förstår du?

    Så funkar det i många andra yrken.
  • Anonym (Beata)
    Tom Araya skrev 2012-02-15 02:18:48 följande:
    Nej, varför då? Meningen är ju att efterkommande utbildning ska bli kortare om du redan läst den lägre nivån.
    Då har du möjlighet att gå in på den högre nivån redan från början men då läsa en längre kurs.

    Den längre kursen skulle alltså inte behöva motsvara 1,0uska+1,0ssk i längd, utan kanske 0,7uska+0,7ssk, totalt 1,4 i kurslängd, förstår du?

    Så funkar det i många andra yrken.
    Du kan väl inte tillgodoräkna dig en kurs som bedrivs på gymnasienivå på universitetet? Det är ju två helt vitt skilda utbildningsystem. Vilka yrken hänvisar du till?
  • Tom Araya
    Anonym (Beata) skrev 2012-02-15 02:26:21 följande:
    Du kan väl inte tillgodoräkna dig en kurs som bedrivs på gymnasienivå på universitetet? Det är ju två helt vitt skilda utbildningsystem. Vilka yrken hänvisar du till?
    Det beror på vad du menar med tillgodoräkna.
    Högskola/universitet kräver att du gått gymnasium, det går ju inte att gå direkt från grundskolan.
    Vissa kurser på Högskola/universitet kräver dessutom en särskild inriktning från gymnasiet.
    Det ena förutsätter det andra och utan det ena kan du inte bli det andra, alternativt får läsa in det ihop med efterföljande kurs.

    Nu är jag trött och hjärnan är trög så jag tar första exemplet av tillgodoräkning jag kommer på (har dock inget med Högskola/universitet att göra).
    När jag gick gymnasiet var yrkeslinjerna på två år. Vissa yrken som byggnadsarbetare exempelvis kräver XXXX antal timmar som lärling innan du anses färdig byggnadsarbetare. Gymnasielinjen motsvarade ett visst antal timmar. Du hade alltså möjlighet att bli byggare på gymnasie + ett litet antal timmar eller på bara en massa fler lärlingstimmar.

    Mig veterligen kan du inte läsa till civilingenjör om du inte först läst till gymnasieingenjör.

    För att bli lärare i på gymnasiets yrkesprogram var du tvungen att först ha jobbat X antal år inom yrket, vilket i sin tur i många fall innebär att du läst motsvarande yrkeslinje på gymnasium.

    Får jag fundera lite med piggare huvud, ska jag nog komma på fler exempel.
  • Anonym (Beata)
    Tom Araya skrev 2012-02-15 02:46:51 följande:
    Det beror på vad du menar med tillgodoräkna.
    Högskola/universitet kräver att du gått gymnasium, det går ju inte att gå direkt från grundskolan.
    Vissa kurser på Högskola/universitet kräver dessutom en särskild inriktning från gymnasiet.
    Det ena förutsätter det andra och utan det ena kan du inte bli det andra, alternativt får läsa in det ihop med efterföljande kurs.

    Nu är jag trött och hjärnan är trög så jag tar första exemplet av tillgodoräkning jag kommer på (har dock inget med Högskola/universitet att göra).
    När jag gick gymnasiet var yrkeslinjerna på två år. Vissa yrken som byggnadsarbetare exempelvis kräver XXXX antal timmar som lärling innan du anses färdig byggnadsarbetare. Gymnasielinjen motsvarade ett visst antal timmar. Du hade alltså möjlighet att bli byggare på gymnasie + ett litet antal timmar eller på bara en massa fler lärlingstimmar.

    Mig veterligen kan du inte läsa till civilingenjör om du inte först läst till gymnasieingenjör.

    För att bli lärare i på gymnasiets yrkesprogram var du tvungen att först ha jobbat X antal år inom yrket, vilket i sin tur i många fall innebär att du läst motsvarande yrkeslinje på gymnasium.

    Får jag fundera lite med piggare huvud, ska jag nog komma på fler exempel.
    Det kan ju vara så att du lever efter en gammal läraoplan med gymnasieingenjör avskaffades för 20 år sedan. Du ska med fördel gått natur om du ska söka till ingenjör.
  • Anonym (Beata)
    Anonym (Beata) skrev 2012-02-15 02:50:12 följande:
    Det kan ju vara så att du lever efter en gammal läraoplan med gymnasieingenjör avskaffades för 20 år sedan. Du ska med fördel gått natur om du ska söka till ingenjör.
    Efter en snabb googling såg jag att den ska återinföras på prov på ett fåtal skolor, som ett fjärde gymnasieår. Dock kan man inte tillgodoräkna sig den om man vill studera på universitet/högskola.
  • sirisdotter
    Tom Araya skrev 2012-02-15 02:46:51 följande:
    Det beror på vad du menar med tillgodoräkna.
    Högskola/universitet kräver att du gått gymnasium, det går ju inte att gå direkt från grundskolan.
    Vissa kurser på Högskola/universitet kräver dessutom en särskild inriktning från gymnasiet.
    Det ena förutsätter det andra och utan det ena kan du inte bli det andra, alternativt får läsa in det ihop med efterföljande kurs.

    Nu är jag trött och hjärnan är trög så jag tar första exemplet av tillgodoräkning jag kommer på (har dock inget med Högskola/universitet att göra).
    När jag gick gymnasiet var yrkeslinjerna på två år. Vissa yrken som byggnadsarbetare exempelvis kräver XXXX antal timmar som lärling innan du anses färdig byggnadsarbetare. Gymnasielinjen motsvarade ett visst antal timmar. Du hade alltså möjlighet att bli byggare på gymnasie + ett litet antal timmar eller på bara en massa fler lärlingstimmar.

    Mig veterligen kan du inte läsa till civilingenjör om du inte först läst till gymnasieingenjör.

    För att bli lärare i på gymnasiets yrkesprogram var du tvungen att först ha jobbat X antal år inom yrket, vilket i sin tur i många fall innebär att du läst motsvarande yrkeslinje på gymnasium.

    Får jag fundera lite med piggare huvud, ska jag nog komma på fler exempel.
    Vet inte när gymnasieingenjörsexamen krävdes för att bli civilingenjör.    En mig närstående person blev civilingenjör  på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm; KTH   1918,  efter att ha tagit studenten på Spyken i Lund,   reallinjen.  

    Denna persons barn tog studenten på ett vanligt Högre  Allmänt läroverk,   reallinjen (motsvarar Natur idag)    och blev civilingenjör   på KTH  på 60-talet.  Minns att han sade att det kändes bra att ha gått den vägen;   "Som gymnasieingenjör hade jag undrat vad jag saknade,  som civ ing hade."

     Barnbarn till person nummer ett blev civilingenjör vid Luleå universitet  2011  efter  att ha tagit studenten på Naturvetenskaplig linje  (teknisk gren).

    (En period  av den långa med s-styre kunde man komma in på universitet/högskola som 25:5:a.    Man skulle ha fyllt 25 år och ha varit ute i förvärvslivet 5 år (oavsett vad man jobbat med,  tror jag).   Då slapp man ta studentexamen.   Tror att gymnasiebehörighet i engelska krävdes,  vilket man kunde läsa in på Kom Vux.).

    Eventuellt lottades dessa platser;   "Jag hade tur,  jag blev bibliotekarie,  typ."

    Idag har man väl möjlighet att ta sig in på högre utbildning,  som läkarutbildning,  utan studentexamen genom att göra Högskoleprovet med utmärkt resultat,   typ 2.0.
  • Päron1986
    sirisdotter skrev 2012-02-15 09:21:23 följande:
    Vet inte när gymnasieingenjörsexamen krävdes för att bli civilingenjör.    En mig närstående person blev civilingenjör  på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm; KTH   1918,  efter att ha tagit studenten på Spyken i Lund,   reallinjen.  

    Denna persons barn tog studenten på ett vanligt Högre  Allmänt läroverk,   reallinjen (motsvarar Natur idag)    och blev civilingenjör   på KTH  på 60-talet.  Minns att han sade att det kändes bra att ha gått den vägen;   "Som gymnasieingenjör hade jag undrat vad jag saknade,  som civ ing hade."

     Barnbarn till person nummer ett blev civilingenjör vid Luleå universitet  2011  efter  att ha tagit studenten på Naturvetenskaplig linje  (teknisk gren).

    (En period  av den långa med s-styre kunde man komma in på universitet/högskola som 25:5:a.    Man skulle ha fyllt 25 år och ha varit ute i förvärvslivet 5 år (oavsett vad man jobbat med,  tror jag).   Då slapp man ta studentexamen.   Tror att gymnasiebehörighet i engelska krävdes,  vilket man kunde läsa in på Kom Vux.).

    Eventuellt lottades dessa platser;   "Jag hade tur,  jag blev bibliotekarie,  typ."

    Idag har man väl möjlighet att ta sig in på högre utbildning,  som läkarutbildning,  utan studentexamen genom att göra Högskoleprovet med utmärkt resultat,   typ 2.0.
    Man kan komma in på ett program via högskoleprovet, det gjorde jag.
    Men bara om man uppfyller behörigheten. Tex 3årigt gymnasie, samt vissa kurser brukar vara kraven.
  • Anonym (Kass lön)

     Distriktssköterska med magisterexamen + flera lösa kurser, jobbar dock inte som dsk. Min grundlön är 23700 och då är jag bland de bättre betalda sjuksköterskor där jag jobbar på en vårdavdelning! Som distriktssköterska skulle grundlönen höjas till ca 26 000. Kass lön i jämförelse med andra yrkeskategorier som har lika många högskolepoäng:(

  • Anonym
    sirisdotter skrev 2012-02-15 09:21:23 följande:
    Vet inte när gymnasieingenjörsexamen krävdes för att bli civilingenjör.    En mig närstående person blev civilingenjör  på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm; KTH   1918,  efter att ha tagit studenten på Spyken i Lund,   reallinjen.  

    Denna persons barn tog studenten på ett vanligt Högre  Allmänt läroverk,   reallinjen (motsvarar Natur idag)    och blev civilingenjör   på KTH  på 60-talet.  Minns att han sade att det kändes bra att ha gått den vägen;   "Som gymnasieingenjör hade jag undrat vad jag saknade,  som civ ing hade."

     Barnbarn till person nummer ett blev civilingenjör vid Luleå universitet  2011  efter  att ha tagit studenten på Naturvetenskaplig linje  (teknisk gren).

    (En period  av den långa med s-styre kunde man komma in på universitet/högskola som 25:5:a.    Man skulle ha fyllt 25 år och ha varit ute i förvärvslivet 5 år (oavsett vad man jobbat med,  tror jag).   Då slapp man ta studentexamen.   Tror att gymnasiebehörighet i engelska krävdes,  vilket man kunde läsa in på Kom Vux.).

    Eventuellt lottades dessa platser;   "Jag hade tur,  jag blev bibliotekarie,  typ."

    Idag har man väl möjlighet att ta sig in på högre utbildning,  som läkarutbildning,  utan studentexamen genom att göra Högskoleprovet med utmärkt resultat,   typ 2.0.
    Luleå TEKNISKA Universitet...
Svar på tråden Min lön som undersköterska är hemsk!