Tror ni att det finns själsfränder?

Jag tror att det finns både tvillingsjälar och själsfränder.

nope det tror jag inte

Åhh jag hoppas det!!

Har precis gjort slut med sambon som är pappa till mina tvillingar vi fick förra året.
Önskar någongång att jag ska få bli riktigt lycklig & kär och allt det där..
Är ju bara 20år så det vore riktigt tråkigt om det aldrig skulle få hända mig.

Låter så fint att ha en själsfrände

Jag tror att man måste vara lite mottaglig för att ha en själsfrände,alltså mer känslig en de flesta är... en del människor är ju väldigt ytliga och upptagna med allt som är rut oss,pengar,arbete ja allt de praktiska,
så jag tror människor som har en djupare och känsligare sida kan hitta sin själsfrände

Jag tror inte den personen måsta ha samma intressen och annat utan de är mer en så .

Jag tror helt klart alla har en eller flera själsfränder, någonstans. Och vill det sig väl hittar man varandra när man minst anar det och när väl det inträffar stannar omvärlden för en stund. Man bara vet.

klart att det finns!  .....men kanske inte för alla......  jag har då hittat min,vi fann varandra för fem år sedan:)

Jag är helt säker på det, iaf har jag hittat min. Visste nästan allt om han utan att han behövde berätta, har känt av hans känslor och saker han har gjort innan vi träffades. Vi har ett väldigt speciellt band mellan oss. Och även om vi inte klarar av att ha ett förhållande nu är båda övertygade om att vi kommer att gå tillbaka till varandra. 

Alltså, näe.

Eller visst, det finns människor man klickar med något enormt. Såna som man bara känner sig "hemma" med, direkt. Men det handlar om personkemi, inget annat.

Om man tror på själsfränder skulle jag vilja veta hur det kan komma sig att det alltid råkar vara just så att ens själsfrände råkar ha samma nationalitet som en själv (oftast), eller åtminstone vara en del av samma kultur. Om nu riktiga själsfränder skulle finnas så borde det snarare handla om att man på något otroligt märkligt sätt hittar sin själsfrände i en analfabet från ougodougo.

Jag har träffat några själsfränder, de är nu mina närmaste vänner. Oavsett hur ofta man träffas. Man synkar och samarbetar, delar värderingar på ett sånt där tyst sätt. Kan nästan läsa varandras tankar och avsluta varandras meningar.

Jag vet att min sambo är mammen i mitt liv. Min livspartner, men jag vet inte om jag skulle kalla honom själsfräde. Vi kompletterar varandra, älskar varandra och har roligt ihop, tänker bra tillsammans. Men livet med honom är mer utmanande än med mina självfränder.

Mina själsfränder är mer som jag och det är underbart skönt och enkelt att vara med dem. Min samo utmanar mitt intellekt och mitt tänkande, tvingar mig att växa och utmana mig själv.

Ibland skulle jag kanske vilja att gubben läste mina tankar och känslor, som en själsfräde, men samtidigt är det väldigt bra att tvingas uttrycka sig istället.

Jag behöver dem och älskar dem alla.

jepp  har min i ljungby tror jag...