Vad prioriterar du, sex eller monogami?

Jag förstår hur du tänker och rent intellektuellt så håller jag med dig, känslomässigt inte (men du vet förnuft och känsla).
Jag har i mitt förra förhållande ställt upp och exprimenterat, fick höra att min dåvarande killes sexbehov skulle bli tillfredställt, att det var han som satte nivån på sexet. Det var fel på mig som inte alls hade denna lust efter expriment etc
 Det slutade med att jag efter det jag bröt, var en period, inte asexuell, utan så illa som antisexuell, dvs sex gav mig avsmak.

Min sambo, som jag lever med sedan väldigt lång tid, vet jag uppskattar hellre ett samspel framför rätten till att exprimentera och utveckla sin sexualitet. Han vet min bakgrund och vi att om han driver mig för långt, så kanske han även driver mig ifrån honom.
Med en annan kvinna kanske hans sexliv skulle se annorlunda ut, men både han och jag älskar varandra, där vi inte är lika, där försöker vi mötas.

Om han någon gång i framtiden skulle visa att han inte är nöjd, så blir nog valet hans, ha kvar mig eller bryta och leta efter en annan kvinna som kan uppfylla hans önskningar.
Jag vill inte gå igenom det som jag gjort förut och fortfande krävs det inte mycket för att jag skall "tända av".

Nu har vi nog ett relativt bra sexliv, vi älskar 2-3 ggr i veckan, när vi är ledig något mer. Ibland har jag ställt upp även om jag inte har velat, men det är inte så ofta.
Det tog ett tag, men jag kan numera tala om för honom hur jag vill ha det och framför allt, han har aldrig antytt på att det är fel på mig eller min sexlust, utan konstaterat att vi är olika där. Men han brukar säga att han är stolt över mig som har bekämpat så mycket att vi är där vi är idag.
Och rätt ofta säger han att han tror att vi är unika, han tvivlar på att många i vår ålder och efter så lång tid har det så bra som vi har det.
Så han är nog rätt nöjd ändå skulle jag tro

Mycket sant, och mycket klokt. Jag litar på att min sambo älskar mig och vill leva med mig, eftersom han ändå är kvar hos mig av fri vilja (och jag kvar hos honom av fri vilja)

Oj, under ett 5 års förhållande var jag den som ständigt fick skulden, pga låg sexlust. Hans dåliga humör var mitt fel, för jag hade inte gett honom det sexet han ville ha.
Själv undrade jag var det var för fel på mig, eftersom min sexlust var minimal till slutet (för att under några år inte ha någon alls, var antisexuell)

Jag tror att jag hade blivit oerhört stressad av att diskutera min låga sexlust, eller snarare blev det. Egentligen är det rätt löjligt att diskutera det och analysera detta. Man har den driften man har, sedan, om man vill, kan man kanske hitta som gör att båda blir tillräckligt nöjda.
Man kan aldrig tjata, analysera, diskutera fram något som en annan inte har. Mitt ex, som ansåg att det var fel på mig, var väldligt mycket för att diskutera och analysera faktiskt och det blev som du skrev, man hamnar i ett rejält underläge, inte för att man inte kan diskutera, utan för att man inte kan bli den person som en partner önskar att man var.
Jag har en sambo som avskyr att dansa, han kan dansa, men skyr detta som pesten. Jag har ingen större önskan mer än att dansa med honom (och skall jag vara riktigt ärlig, så finns det något som jag verkligen blir tänd av så är det att dansa med den jag verkligen älskar)
Jag har sagt det till honom, han vet om det, men än har det inte hänt att han har dansat med mig, förutom den gången vi träffades. Jag skulle kunna ta upp detta till diskution, jag skulle kunna påpeka att det kanske skulle ge väldigt mycket tillbaka i vårt samliv. Men jag gör det inte, för att jag har talat om det för honom och där ligger bollen nu hos honom (jag påminner honom kanske någon gång i halvåret, inte oftare, och då inte mer att jag talar om för honom att han vet vad jag verkligen kan komma igång på).
Men jag ser det inte som ett problem, bara konstatera att det är så.

Det har jag insett när det gäller min sambo, som är äldre än vad du är, att jag måste acceptera honom fullt ut, även hans brister. Vill jag ändra honom, nej, för jag älskar honom som han är, hade han inte haft sina brister, då hade han inte varit han.

Då tillhör jag de kvinnor som gör dig paffa, nu är jag inte gift, men för mig är sex väldigt knutet till känslor och jag har alltid varit en mans kvinna.
Men jag anser inte att det sättet jag lever på är rätt för andra, så även om jag inte riktigt förstår hur du känner, så inser jag att dina känslor och tankar är precis lika rätt som mina.

Vi är väldigt monogama, men jag är säker på att min sambo ibland ser tjejer som kan ge lite pirr i knäna (och kanske andra delar).
Jag skulle inte vilja har rapporter om detta, egentligen är det ganska ointressant, utan det som gäller är ju vår relation.
När skulle jag bryta, vet inte, men jag tror inte jag skulle bryta ifall sambon på fyllan och villan satte på en annan. Bli besviken ja, ledsen ja, men en engångsföreteelse skulle nog vår förhållande klara. Men en älskarinna, men då hade jag nog ställt kravet, jag eller henne, inte båda. Skulle han inte kunna välja, då skulle jag nog gå.
Även notorisk otrohet, det hade jag nog inte accepterat, men jag hade nog allt gett en chans till. Men då endast en chans till, inte fler.