Vad prioriterar du, sex eller monogami?

Tack Noraa för en fantastisk trådstart! Jag håller med dig i allt, och tack även Hottie!  Jag levde själv med föreställningen om absolut trohet och monogami tills för bara ett par år sedan. Nu lever jag också i en monogam relation som verkligen inte fungerat som förväntat men jag ger den en tid till och försöker få den att fungera.

Men insikten om att jag har förmåga att älska flera och att kunna känna åtrå till olika kvinnor samtidigt, och inte minst detta att erkänna för mig själv att det verkligen var så starka känslor jag kände för andra kvinnor, var ett stort steg! Tidigare kände jag skuldkänslor inför att ens se på andra kvinnor som sexuella objekt. Idag har jag lärt mig att ta det med ro och njuta av känslan även om jag inte gör nåt av den.

Men om jag skulle bli singel igen skulle jag definitivt inte binda mig vid en enda kvinna igen, iaf inte i brådrasket. Tanken på att få leva ut min sexualitet på ett helt annat sätt, ha gemenskap och sex med kvinnor utan att känna skuld och instängdhet är lockande.

Men det är ju provocerande i vårt samhälle som är så starkt präglat av normen om monogama parrelationer. Tack och lov börjar ju detta brytas upp av allt fler som lever öppet poly, och jag är inte så lite avundsjuk på dem som lyckats förverkliga detta!

Jag tror inte längre riktigt på den monongama parrelationen, för jag kan ju med egna ögon se hur mycket elände den kan innebära för dem som försöker sig på den. Just det som du Noraa skriver, om dolda förväntningar som man tar med sig in i den är verkligen som gökungar som riskerar att äta sig stora och svälta ut allt annat i en relation.

Visst, man ska vårda en relation och prata om svårigheter och meningsskiljaktigheter som uppstår, men för mig så är det ganska klart att det alltid är den med större sexlust som hamnar i underläge i en sån öppen och ärlig diskussion. Så här:

Låg sexlust: Kan nöja sig med att vara passiv men ändå nå sitt mål
Hög sexlust: Måste vara aktiv för att må sitt mål -> be om mer/annorlunda sex eller vara otrogen eller begära separation

Låg sexlust: Är den drabbade parten
Hög sexlust: Får skulden, är bråkstaken, blir syndabock (horbock )

Javisst, men jag levde i ett långt förhållande där jag gång på gång, under flera år var den bråkige som tog upp vårt sexliv till diskussion och varje gång blev det bättre ett tag men alltid föll det tillbaka till samma trista situation som förut. Här utnyttjade min partner passivitetsmetoden på ett annat sätt: Hon höll med mig och lovade att det skulle bli ändring, men uppenbarligen utan att mena det utan sedan föll hon tillbaka i sitt gamla mönster och diskussionen hade inte lett till något. Detta innebar ju till slut att jag valde att lämna henne. Men det var inte enbart sex, det var annat också.

Men jag ser också en annan sak nu, i ljuset av alla erfarenheter jag gjort under de senare åren. Då, i mitt förra äktenskap, vågade jag inte ge sexlivet så stor betydelse. Jag behövde mer argument för en skilsmässa än bara sexet. Jag kände att det inte var acceptabelt att bara hänvisa till ett miserabelt sexliv utan jag skulle behöva visa på att vårt förhållande hade andra brister också.

Idag har jag dels lärt mig att sex är så viktigt för mig att det är nödvändigt att jag är nöjd för att jag ska kunna leva i ett monogamt förhållande, dels att jag nu kan erkänna för mig själv och omgivningen att just enbart sex kan räcka som orsak till att bryta en relation. Såpass viktigt är det för mig.

Därför ser jag idag på ett annat sätt på relationer med kvinnor. Jag har avslutat barnperioden i mitt liv (de barn jag har är snart utflugna och jag kommer inte att skaffa fler) och jag känner inte det där starka behovet av att "bygga bo" som jag hade tidigare.

Om jag ställs inför valet att:
* leva monogamt med en kvinna och behöva tjafsa om sexlivet ständigt och jämt
eller
* leva ensam och ha kortare/lösare relationer med kvinnor för att få sällskap och sex
så skulle jag välja det senare. Såpass krass har jag blivit av de erfarenheter jag fått under 30 år som sexuellt aktiv i monogama relationer. Jag vågar het enkelt inte längre tro på att en monogam relation kan ge mig det jag behöver. Visst, jag tror att jag kan träffa den kvinna som ger mig allt, men sannolikheten är så liten att det inte längre känns värt risken.

Jag skrev "i en sån öppen och ärlig" diskussion. Personligen har jag alltid försökt att se min egen del i ett problem. Jag har aldrig trott att det är ens fel att två träter. Så om man då går in i en diskussion med ärliga intentioner att se sin egen roll så blir det annorlunda.

Det är ju väldigt enkelt att bara skälla på sin partner och ge den skulden, men det ser jag inte som en öppen och ärlig diskussion.

Men man har ju minst två "referenspunkter" att förhålla sig till:
* Den som säger att alla har rätt till sin egen sexualitet och att ingen får tvinga sig på någon annan.
* Den bild som media sprider om att sex, som kan ge vem som helst panik och tro att man är onormal om man inte har häftigt och utlevande sex varje dag och får multipla orgasmer.

Så, om man som jag, när jag har försökt diskutera sexlivet med kvinnor jag levt med, förhåller mig utifrån den förstnämnda referensen så lovar jag dig att man kommer in underläge! Då är det nämligen så att vi iofs båda har rätt när vi utgår ifrån vår egen upplevelse av sexlivet, och då är det den som har mer lust som saknar något, den som trots att även den med mer lust ska tillerkännas sin rätt till sin egen sexualitet ändå inte kan få det. Alltså är man då i ett underläge, för man tvingas då bli en buse i förhållandet för att få tillgång till sin egen sexualitet.

Det jag skrev har ju alltså inget med egoistiska tölpar att göra, människor som bara kan se sina egna behov och vägrar försöka förstå andras synpunkter.

Javisst, det förstår jag ju idag. Men skillnaden mellan min fru och mig var att jag faktiskt försökte göra nåt! Och hon tog aldrig mig på allvar och försökte aldrig förstå mig. Hon uppfattade nog bara mig som jobbig.

Nåt som bevisar det är att den dag då jag till slut var otrogen och det kom fram och ledde till att vi gick i familjeterapi, så framkom det att hon aldrig hade fattat att jag inte varit nöjd med vårt förhållande!! Hur kan det ha undgått henne? Lyssnade hon öht inte på vad jag försökte säga henne?

Jag tycker att hon svek mig när hon bara "gav med sig" istf att ta en diskussion. Jag minns att våra "diskussioner" var som att prata rakt ut i tomma intet. Inget motstånd alls. Hon bara vek undan och struntade egentligen helt i vad jag fösökte säga.

Och vad som är ännu mer intressant är att hon då, när hon liksom kom i chock över min otrohetsaffär, plötsligt hittade en våldsam sexuell energi! Hon blev då plötsligt allt det som jag saknat i alla år. En sann chockterapi!

Och det var iofs dels en panikreaktion, men den innebar ändå att hon plötsligt tillät sig göra en massa saker hon tidigare sagt sig ogilla eller inte vilja pröva (dock inget märkvärdigt, bara sånt som ge mig oralsex eller använda vissa ställningar) och eftersom vår separation blev så långdargen så kunde jag se att hennes positivare syn på sex och egna behov blev bestående. Men hon hade väl helt enkelt nån blockering kopplat till sin egen sexualitet som hon aldrig tidigare velat/vågat/orkat ta i tu med, men iom den chock hon fick så kom hon över det hindret.

Tyvärr hjälpte det inte vårt förhållande för det var slut ändå, allt för många broar var brända.

Mm... jag har ägnat månader av tankearbete och diskussioner för att analysera det där för att försöka lära mig nåt av det... Men jag gick i en ny "fälla" och kämpar ånyo i en relation med obalans i sexlusten... Skillnaden är att min nuvarande fru - trots att hon har en väl utpräglad strutsmentalitet - ändå äger en större självinsikt, så vi kan faktiskt diskutera. Men det går ändå aldrig att diskutera fram ett sexuellt engagemang. Man måste ha det i sig, annars går det inte att plocka fram.

Ja, och det är ju så det kan bli när man har så olika syn på sexets betydelse. Hon fattar inte hur jag orkar sitta och skriva på olika fora om sex dagarna i ända. Hon kan inte se det intressanta i att diskutera det. För henne är sex i det närmaste en ickefråga. Inget man ska behöva tänka på, analysera, diskutera, problemformulera etc. Sex "ska bara hända" som hon sa en gång. Å andra sidan begriper inte jag hur hon kan vara så intresserad av hästar att det upptar nästan hela hennes vakna tid. Skillnaden är att jag inte är nödvändig för att hon ska kunna utöva sitt hästintresse... *L*

Jag har ju verkligen tänkt på det där att ta varandra som man är.  Jag försöker ju verkligen det nu. Problemet är ju att hon - rent sexuellt - verkligen är en helt annan person än hon var när vi träffades. Men vi testar ett nytt sätt att samsas kring sexet och tiden får utvisa hur det funkar för oss. Det är liksom sista försöket. Funkar inte det heller i längden så blir det helt andra diskussioner...

Jag håller med dig om att det inte går att tjata sig till nåt. När man var yngre så hade man mycket större tro på att "allt ordnar sig". Det har jag inte längre. Jag tror betydligt mer på att man måste hitta nån som är så passande som möjligt från början, så lite som möjligt att kompromissa om. Dessutom, som jag är snart 50, så har människor liksom "stelnat" lite mer i sin personighet och har svårare att ändra på sig. Jag kan iofs tycka att jag är mer tolerant idag än som ung, men samtidigt är min lust att ändra för mycket på mig själv och kompromissa mindre. Jag tycker liksom att jag har gjort så mycket av det i mitt liv så nu är det min tur att få "vara mig själv". Jag är trött på att förtrycka min egen personlighet och mina drifter.

*S* Nja, det där håller jag verkligen inte med om! Men jag har inte tid att utveckla det nu; måste jobba!

Vad är det som säger att man måste välja bort kärlek och närhet för att man väljer bort monogami? Det var inte det jag menade.

Jo, men det måste vara brister som man kan acceptera. Det positiva måste överväga.

Jag har insett att för min egen del så väger det sexuella så tungt att det knappast finns något annat som kan väga upp ett bristande sexliv.

Ja, den här frågan har vi ju stött på i lite olika trådar här på FL, och det är ett - tror jag - olösligt problem. Det sitter nog i våra normer, att den som vill minst av något får sätta nivån. Så länge man inte kan sägas "ha rätt" till en viss sak, t.ex. sex, så ska man bara se det som en gåva när det finns tillgång, men man kan inte kräva det.

Jag anser ju att det här kravet på absolut trohet är förlegat. Jag inser att det hade vissa nästan livsnödvändiga funktioner med att vara sexuellt trogen förr i världen. Det fanns inte sociala nätverk av den kaliber som vi har idag. Man levde på ett helt annat sätt i en social kontext än vi gör idag där släkten var det nav som allt kretsade kring och vi var beroende av. Man gick direkt från föräldrahemmet in i äktenskapet. Som människa existerade man inte som självständig individ på samma sätt. Lösdriveri var ett svårt brott. Alla, som inte tillhörde härskarklasser, kontrollerades noggrant. Man hade inte bestämmanderätt över sig själv. Könssjukdomar kunde inte botas utan man var tvungen att undvika att smittas av dem. Oönskade barn var en katastrof. Kondomer fanns inte (ja, en del experimenterade väl med tarmar, men det var ju inte som idag) så svaret på dessa problem var monogami, och skälen för att man skulle vara monogam byggdes av moral och religion och vidskeplighet.

Trots att vi har kommit ifrån de flesta av dessa sociala faktorer och kan skydda oss både mot sjukdomar och oplanerade graviditeter och att det inte är omöjligt att leva som ensamförälder så lever ändå mycket av värderingarna kvar. Den sociala ingenjörskonsten och de medicinska framgångarna har kommit till så snabba resultat att våra sociala mönster inte har hunnit med i svängarna. Det skulle säkert ta ytterligare flera generationer innan en verklig sexuell frihet råder, även om det fanns en övergripande plan för att påverka värderingarna i den riktningen.

Nu är det snarare så att det är vissa grupperingar som har släppt dessa normer och gått vidare snabbare (t.ex. polyrörelsen) medan andra mer konservativa aktivt motarbetar en sån utveckling och det finns betydligt fler olika normer att "välja bland" än det fanns t.ex. i det gamla självhushållet fram till 1800-talets slut.

Jag tror ändå att det generellt kommer att luckras upp allt mer och att allt fler kommer att se på monogami som nåt som inte är alldeles nödvändigt utan kanske bara en variant bland alla andra sätt att förhålla sig till sexlivet.

"Hon har nog verkligen packat undan all sin eventulla lust till förmån för parmiddagseländen och keeping up apperances."

Den formuleringen ska jag spara på!

Men jag har ju lärt mig att väldigt många människor i grunden är osäkra på sitt eget värde och det är det som är en stor del i deras rädsla för öppna relationer. Min fru ser det som ett hot mot vårat förhållande om jag skulle få lov att ha sex med andra kvinnor, för då är hon rädd för att jag skulle hitta nån som jag då hellre vill bo ihop med och därför lämna henne.

Problemet är ju bara att om jag inte har ett bra sexliv med min fru och hon ändå vill att vi ska vara monogama så leder ju det till slut till just det som hon är rädd för - separation. Med ett öppet förhållande finns det ju iaf en chans att jag blir nöjd - och stannar.

Mm... förlegad, eller kanske bara en parentes i historien. I boken "Sex at dawn" hävdas det att människan har levt mycket mer polyamoröst  under större delen av sin historia.

www.sexatdawn.com/

Tydligen är det också så att i djurriket, ur vilket det ofta plockas exempel på livslång monogami, ofta är så att individer visserligen skapar monogama sociala relationer, men att hanen inte alltifd är biologisk far till de ungar han är med och föder upp. Det har den moderna gentekniken visat. Djuren knullar runt!

Javisst! Nu har jag ju inte läst boken själv, men att döma av anmälningar osv av den i media så är den tydligen rätt vederhäftig och skakar om en hel del av den gängse synen på människans "natur" i ett historiskt perspektiv.

Ja, och vad gäller djur så är det väl snarare norm med ett omväxlande och rikt sexualliv, präglat av stor frihet i syn på relationer, i synnerhet bland de högre däggdjuren som har så många gener gemensamma med oss. Det visades ju bl.a. i en vandringsutställning för ett år år sedan.

*L* Nej, nu är det ju inte jag som har intresse av att ta djurs sexualitet som ett exempel på hur vi skall bete oss. Det är ju nåt som vissa grupperingar försökt använda sig av för att visa på det naturliga i att vara monogam och livslångt trogen. Den där utställningen jag refererade till slog ju effektivt hål på den myten....