Lurar du ditt barn att tomten finns?

det är inte en lögn. det är ju nästan som en lek eller ett rollspel man har som det inte är allt för konstigt att barnen tror på. och jag tror att det är ytterst få som tar det som en lögn eller besvikelse. får man det berättat för sig av mamma är det kanske inte så konstigt dock eftersom det är samma person som berättat om tomten innan. själva charmen med tomtetroendet är ju att man själv ska få komma på det!? så kommer iaf jag ihåg det..först var det superhäftigt med julen för att tomten fanns..sen kände man sig stor och smart som kommit på att tomten inte var riktig och man fick luska på vem som var utklädd(mina föräldrar hyrde tom in folk vi nte kände igen mot slutet för att vi inte skulle kunna avslöja till småbrorsorna). en rolig lögn som jag absolut tänker föra vidare på våran son..:)

Katharina: hahaha..ja det var en bra liknelse..för att inte tala om barnprogrammen på tv. "thomas och vännerna" lixom..tåg med ansikten och som pratar..snacka om mycket lögner barnen utsätts för varje dag..bäst att vara med jämt och förklara "det är bara på låtsas" så de inte blir besvikna när de väl förstår!

Linda1976: det jag tror norahs mamma menar är inte att man måste bli utanför bara för att man inte tror på tomten. men just att om ditt barn vet "sanningen" om allt som barn i hennes ålder tror och fantiserar om så finns det ju en risk att hon blir lite av en irriterande person som alltid ska veta bättre..har också kännt sånna när jag var mindre och dom personerna har varit väldigt utanför..att veta sånt som bara "vuxna" ska veta är ju lite som lillgamla barn är och dom är ju ofta lite utanför..

bara för att man inte har tomte så betyder det ju inte att tomten inte kan finnas på annat håll för barnen. han kommer ju hem till många av kompisarna och andra vuxna pratar om honom..tänk vad era barn kanske fantiserar iväg och tycker det verkar roligt och spännande med allt som hör tomten till och så kommer mördarrepliken "han e inte på riktigt"!??

men linda..egentligen funkar det ju faktist oftast så att man säger till barnen "på julen kommer tomten" och är det då en tomte där, utklädd släkting eller inte..så är det ju fortfarande tomten. dvs ingen lögn. att barnet sen tror att det på riktigt är tomten från sagan från nordpolen är ju just för att barnet själv tycker om att fantisera och föreställa sig det. varför måste det vara en _hemsk lögn_ bara för att man inte berättar alla´tråkiga detaljer såsom att det är pappa, morfar,grannen osv som är utklädd till tomten!? det är ju en del av "leken" så som jag ser det. att de ska komma på det själva. inte avslöja någon jättelak lögn som de hemska vuxna tutat i en. på dig låter det ungefär som om man står å skrattar åt de stackars dumma barnen som man tutat i att det finns en tomte.

linda: sa inte att du skrattade åt dom. sa att det lät lite som om det var så du trodde att jultomte grejen gick till hemma hos oss andra som så elakt lurar våra barn. efter som du verkar se det som en elak lögn där man går in för att lura i barnet saker som itne är sanna..känner inte dig, men får känslan av att du tar lite för allvarligt på vissa saker i livet..kan inte vissa saker bara få vara roliga och inte totalt regelrätta osv?

tänkte mest eftersom du blir tillräckligt upprörd för att göra en tråd om det och inte bara kan begripa hur andra kan vara så hemska mot sina barn ;)

om vi säger såhär då linda. om varken barnet eller föräldrarna anser det vara en riktig lögn och om båda bara upplever bra saker om att "ljuga" om tomten..vad är DÅ problemet..även om det i dina ögon ses som en stor fet lögn? måste man alltid vara så principfast att man inte kan låta andra människor få ha sin lilla lek om tomtar utan att springa och kalla dom för lögnare och tycka synd om deras stackars barn!?

jag menar låta folk ha sina tomtetraditioner utan gnäll från folk som försöker vara viktiga mer..en lögn är en lögn å det spelar ingen roll i vilket syfte eller sammanhang den används eller vadå? känns lite larvigt å tänka så på något vis då det gäller saker som inte spelar någon roll egentligen för barnets syn på sanningar och lögner..

wozzigirl: om man inte kan jämföra att säga att tomten finns med att läsa sagor, inte berätta att allt på tv är larvigt påhittat och om man inte kan jämföra att barn tror på tomten med att tro på gud. vad är på samma nivå som tomten då? är han en helt egen nivå? TS säger, lögn som lögn, då ska man väl helt klart berätta för barnet att det kan dö imorgon..annars ljuger man ju för sjutton!

lite lustigt att det verkar vara så att de enda som säger att de tror att barnen kommer ta skada av att få sagt till sig att tomten finns är de som INTE blivit "itutade" det av sina föräldrar. det kan inte vara en speciellt stor procent som faktist blir fruktansvärt besvikna då de fattar att tomten inte är på riktigt. jag skulle inte bry mig om det var fröken på dagis eller i skolan som sa till min kille att tomten inte var riktig eller om han bara kom på det själv. "tänk vad ledsna dom ska bli" finns ju 100 exempel i denna tråda bara på folk som överlevt "den hemska lögnen" och tom vill föra den vidare!

å jag tycker faktist inte att det är sån enorm stor skillnad på sagor och en utklädd figur. varför kan man läsa om en person i en bok och påstå att det är verkligt. men inte få ge en levande bild av den utan att man MÅSTE berätta för barnet just då att det inte är riktigt..sånt fall tycker jag man ska vara precis lika ärlig om allt anant om man nu ska köra den stilen..

varför måste man som barn alltid kunna skilja på fantasi och verklighet? är inte det sånt man med tiden lär sig då man blir större? å inte nåt som man som förälder måste pressa dom till att förstå redan från start?

norgesessan: nu får du ju förstå att jag menade saker som inte är viktiga av den orsaken att man kan skada sig själv..det är väl självklart att man som förälder måste förklara för barn att dom inte kan göra saker som sago- eller actionfigurer gör på tv. men som du själv sa så har det ju inget med tomten att göra, eller med andra harmlösa fantasifigurer som finns i barns liv. vad finns det för vits med att de MÅSTE veta sanningen om dem? det är, tycker jag, líte att tycka att barnet ska förstå och tänka samma saker som en vuxen.

norgesessan: klart det gör julen mindre magisk när man inte längre tror på tomten. det tyckte iaf jag och alla mina vänner. för varje år efter det att man slutat tro på tomten så vart julen ett snäpp tristare..lagom till tonåren då inte ens jultomten är kul längre så är det bara julklapparna som är roligt med julen :P

ja klart, julen e ju barnens högtid lite.å det e klart den blir roligare nu då man har egna..men jag kan ju inte säga att jag känner samma som när jag själv var barn :) kanske kommer tillbaks lite känslor då sonen e gammal nog att fatta nåt om tomten :P