SallyBlixten skrev 2010-09-29 16:57:29 följande:
Det finns ganska många seriösa forkare som förklarar varför 5 mm fungerar och varför den är så hemsk. De flesta som arbetar med dressyr av djur kan också berätta hur bra den fungerar i ett läge när den ena individen har all makt och den andra inte ska kunna tänka själv.
Jag citerar gärna Lars H Gustafsson när han uttalar sig om 5 mm. larsh.wordpress.com/2009/03/06/femminutersmet.../
"Barnet ska alltså ignoreras känslomässigt – ingen tröst, ingen kroppskontakt. Konsekvens och uthållighet är ett måste. Till slut resignerar barnet och ger upp motståndet.
Eckerbergs (han som kom på 5 mm) främsta motiv för denna till synes grymma form för fostran är att den är effektiv och att den på sikt kan leda till nöjdare och gladare barn och föräldrar, som får sova på nätterna och därmed orkar med varandra bättre. Att priset för detta är att barnet blir kränkt och till slut lyder av ren uppgivenhet avfärdar Eckerberg med orden:
Man tror lätt att små barn reagerar likadant som äldre barn och vuxna. Men deras medvetande är ännu inte fullt utvecklat och de har svårt att överföra erfarenheter från en situation till en annan. De saknar helt enkelt förutsättningar för att vara långsinta. "
Om man menar att ens lilla nyfödda barn inte har fullt utvecklade medvetande så underar jag vid vilken ålder man anser att barnen bör behandlas med fullvärdigt människovärde. Vidare funderar jag över varför man överhuvudtaget anser sig behöva gå in till barnen. Om de inte har kompletta känslor så behövs väl ingen form av tröst alls och eftersom de inte har någon tidsuppfattning så räcker det väl med en gång i timmen - verkar tjatigt att springa fram och tillbaka om man ändå inte ska ha kroppskontakt, dvs ta upp och trösta sitt barn..
Men titta en till som kommer in o kastar kommentarer UTAN att läsa vad jag skrivit !!!
Jag låter han inte ligga o skrika hysteriskt !! För han gråter inte hysteriskt !!
Jag tröstar när han gråter, kan inte kalla det gråter. Förlåt jag har valt fel ord. precis som "Peolexa" skriver, det är mera rop. Inte Skrik !!
MammaG skrev 2010-09-29 17:22:04 följande:
Så ts klarar inte av att det finns folk som är kritiska till metoden, och inte bara jamsar med? Då kanske hon kan se denna tråd som en metod att lära sig att det alltid finns två sidor av myntet, och att världen inte består av "Ja"-sägare.
Jo det klarar hon visst av. Precis som jag skrev tidigare i tråden så VET jag att det finns folk som är positiva o negativa till metoden, som alla andra metoder.
Kya skrev 2010-09-29 17:14:29 följande:
oj, vad du är oemottaglig... skulle jesus hoppa in i rummet och säga samma sak, så skulle du säga åt honom att dra.
Ja, alla barn är olika, men inget barn har separationsfasen redan vid 6 månader! deras hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att kunna det då! Lika lite som en 8månaders kan säga en 4-ordsmening. just för att deras hjärna har inte hunnit utvecklas så långt! get it?
tänk att jag kunnat få min son att sova i egen säng, och eget rum utan gråt. vad dina vänner har och inte har gjort kan jag inte svara på, men att tvinga ett barn att sova själv, ett såpass litet barn att han inte ens har en utvecklad jag-uppfattning är inte snällt. det är inte att lyssna på barnets behov. bara era egna. tyvärr.
Haha ja det skulle jag.
Men snälla du, nu är det så här att min son visar inga tecken på separationsfas LÄNGRE.
Han har gjort !!
Ja men nu är det så att vi har testat andra saker, sitta o hålla i handen, sitta på sängen osv. Funkar inte, han kan inte koppla av då.
vittra skrev 2010-09-29 16:38:11 följande:
Varför är det så självklart för dig att barn skulle bli ledsna när de läggs själva?
Det är ju när de blir ledsna som man förstår att man behöver finnas där för dem!
Men vaddå "vill sova i egen säng"? Den här diskussionen handlar ju inte om hur och när man tar beslutet att de ska sova i egen säng, det handlar ju om att du låter din bebis ligga gråtandes. Det finns tusen sätt att låta bebisen/barnen sova i egen säng, men få av dem handlar om att tvinga dem att gråtandes somna ensammen i den egna sängen.
Ja och jag finns där för honom. Jag går in när han blir ledsen... när han ligger o gnor och ja hör att de inte är "gråt", så nej då går ja inte in på en gång. Då väntar jag.
Går in på en gång när han är jätteledsen självklart.
Den här diskussionen handlar inte om nåt utav det där egentligen. För det va inte det jag bad om när ja startade tråden ... Såå ...
peolexa skrev 2010-09-29 17:00:04 följande:
Åh vad härligt med ännu en 5 minuters-metoden-tråd!
Har bara läst TS (orkar inte läsa det andra) och detta riktar jag till TS (som ju ville ha lite råd):
Vi har använt oss av metoden så tillvida att vi lärde vår son att känna sig trygg i, och somna själv i sin egen säng. Han somnade också utan napp. Vi började med detta på kvällarna, att han fick somna själv efter en mysig stund med saga och sång. När han efter någon vecka lärt sig bra att somna själv i sin säng slutade jag att amma honom på nätterna då han behövde hjärp att somna om (som jag tidigare hade gjort varje timme).
Det gick mycket bättre redan första natten än vad jag hade vågats hoppas på. Vi sa bara vänligt men bestämt "att nu är det natt, nu ska du sova". Han märkte att vi inte tänkte ta upp honom ur sängen och somnade då om själv. Han hojtade i kanske 5 minuter varje gång han vaknade (ca 1 gång i timmen). Detta upprepade vi i ca 5 nätter (det blev färre uppvaknanden varje natt) och igår flyttaden vi hans säng till hans eget rum.
I sitt eget rum har han sovit jättebra! Han vaknade endast en gång och ropade och vi fick gå in och tala om att det var natt. Resten av natten har han sovit.
Jag tycker absolut att man ska vänta med att lägga bebben tills den är JÄTTETRÖTT de första gångerna, för att då kommer han att somna lättare på egen hand och känna sig trygg med att han fixar det. Vi gjorde det och vår kille har inte skrikit alls särskilt mycket (och framför allt inte på ett hysteriskt vis). Han har mer ropat, typ "hallå, är ni här? Jag kan väl få äta lite? Nehej,okej. Ja, ni vet nog bäst då!" och sedan somnat om
Vi har sällan behövt gå tillbaka flera gånger för han har somnat inom ett par minuter.
För oss har det bara gått bättre och bättre, men vi har ju inte provat så länge heller.
Lycka till!
Vi började också så, att vi gjorde samma sak varje kväll. Satt i våran säng och hade det mysigt, lyssnade på musik osv.
Sen la vi han i sin säng, ibland vart han lite ledsen, ibland bara gnodde han som du säger.
Vi gick ut när vi stoppat om och sagt godnatt och talat om att vi är utanför.
Första 2 kvällarna vart han lite ledsen, men inte så hysteriskt ledsen. Mest bara att de vart ovant mot att ha legat i våran säng i nästan 8 månader. Så klart.
Men nu på 3e dagen somnar han helt själv. Är glad hela tiden och somnar så sött i sin egna säng. och sover MYCKET bättre på kvällarna o nätterna.
Har annars vaknat till o undrat vad som är fel, för jag va alltid vid honom när han somnade så vaknade han o så va ja inte där. Då vart han ledsen. Så kunde det bli några gånger. Men nu kommer han till ro själv.
