Ni som förlorat barn i magen - hur var nästa förlossning?

Vi förlorade vår dotter för lite mer än 1 år sedan i v38+ och i tisdags kom lillebror! Denna graviditeten har varit väldigt jobbig känslomässigt och man är orolig för minsta lilla. Men har haft jätte bra kontakt med min bm och fått täta kontroller och fick ringa när jag ville eller bara komma dit för att lyssna på hjärtat. Så hon har verkligen ställt upp. I slutet gick jag varje vecka och vi planerade för förlossning och pratade om hur jag verkligen ville ha det. Både jag och min sambo ville få igångsättning och det fick vi. Fast det räckte med en hinnsvepning inne på sjukhuset. Där jag sen krävde att få stanna kvar tills att han var ute. För jag ville verkligen inte vara hemma när det satte igång, skulle något hände så ville jag vara på plats. Och det var inga problem, Fick ett rum på bb på måndagen med en annan tjej som inte fått än och på natten sen satte värkarna igång och på tisdag fm är sonen född, en snabb och bra förlossning. Personalen var väldigt till mötesgående och förstående. Väldigt känslosamt när han var ute, jag grät o grät och vet jag sa "han lever, han lever". En så underbar känsla. Nu kan jag knappt slita mig från honom Men måste om och om igen kolla så han andas....Men det gör jag även med den äldsta sonen så det är väl bara ngt jag fått en fix ide om.
 

Nä, orolig var jag hela tiden. Ja och nu slapp jag ju ligga inne så länge innan något hände så det var oxå skönt. Han kom i v37+6! En igångsättning blev det ju inte riktigt heller, för läkaren gjorde bara en hinnsvepning men det hjälpte, sen en hel dag på stan med sambon innan jag gick tillbaka till bb. Sen satte det igång på natten!

Du får stå på dig bara. Min bm sa att dom nästan aldrig nekar en som förlorat ett barn innan att få igångsättning. Mår bara barnet bra och är utvecklat så är det ju ingen fara. Sen däremot sa hon att dom aldrig (inte här iaf) sätter igång innan 37+....och det förstår jag oxå, man vill ju att bebis ska må bra och vara utvecklad! Jag tänkte mkt i slutet att det hade ju varit skönt om det skulle starta av sig själv, men nu i efterhand är jag väldigt glad och tacksam för det beslut jag tog och att alla var så tillmötesgående och förståeende. Och det var en lättnad att jag  fick stanna på bb den kvällen och slapp åka hem. När man var så nära så är oron väldigt jobbig.
Så jag tycker du ska prata mer med din bm om detta framöver.