ADD symptom hos vuxna
Jo, men jag orkar inte skriva just nu.
Jag ska försöka återkomma!
Inlägg från: Anonym (fått diagnos)
|
-
-
Vilken medicin har du?MissSummer skrev 2010-10-19 12:41:01 följande:Jag trodde också jag var ensam, under hela min skoltid fick jag höra
"Du KAN ju det här! Varför GÖR du det bara inte?!" För alla skoluppgifter jag gjorde fick jag MVG på. Men det var många jag inte gjorde.
Jag hade inget svar på den frågan, gick ofta och funderade på vad fan som var fel på mig.
Jag byggde upp ett starkt självförakt, visste inte ens vad ADD var.
Sen fick jag reda på det och då gick det upp ett ljus. Sedan fick jag även min diagnos och medicin, sedan dess har mitt liv aldrig varit sig likt igen. -
Okej, jag får Strattera (för att inte trigga igång mitt tidigare Amfetaminberoende) istället för Concerta. Men det ger mig panikångest, det fungerade de första dagarna men nu mår jag dåligt... Så nu minns jag varför jag slutade ta dem för flera år sedan också.MissSummer skrev 2010-10-19 12:52:01 följande:Concerta :) jag ställer klockan en timme innan jag ska gå upp, sväljer tabletten och vaknar av mig själv. Förut kunde jag sova till 1 på dagarna, det är helt underbart!
Helt sjukt, att jag slutade ta dem och inte tog något alls på flera år, men glömde bort det och varför. Usch.
Jag känner mig så fucked up.
-
Jag är som många säger svårstartad. Jag kommer inte igång med att göra någonting. Jag vill inte duscha, inte laga mat, inte städa, inte borsta tänderna, inte sätta i en tampong ens. Jag är enormt smart när det gäller vissa saker, men kan inte se sambandet mellan A och B i "enkla" vardagssysslor eller sociala situationer. Är jag inne i något intressant (oftast internetrelaterat) så är jag i stort sett okontaktbar för omvärlden! Jag hör inte om mitt barn kallar på mig, eller om min sambo säger något, eller vad det nu än må vara.
Jag är snart 30 år och jag håller på att bli totalt galen av vårdkarusellen (som aldrig kommer igång ordentligt, jag blir aldrig tagen på allvar!) och det faktum att man måste kunna sköta sitt liv med ekonomi och studier/arbete och allt vad det innebär.
Jag tror att jag har sköldkörtelproblem också, men jag har nu för låg självkänsla för att kräva fler svar...
Vad fan gör man. -
Jag har fått Strattera, men jag tror inte den är rätt för mig... Anledningen att jag fick den är ju för att jag tidigare missbrukat (snarare självmedicinerat med...) amfetamin under ett par års tid, och att vi vill undvika att jag börjar missbruka Concerta eller Ritalin. Risken finns ju att jag skulle spara tabletter tills de skulle räcka för en rejäl dos vid engångstillfälle, men jag tror inte den risken föreligger längre, så jag vill faktiskt prova nu. Med Strattera fick jag tillbaka min panikångest (sägs det att det är, jag tror det är något med sköldkörteln för den VÄXER och jag får en extrem "klump i halsen" och kroppen fungerar inte alls som den ska, jag mår uselt då) och det enda som faktiskt hjälper är att ÄTA. Jag har gått upp mycket i vikt därför...MissSummer skrev 2010-10-20 11:10:49 följande:Jag vet hur det känns... Självkänslan får sig en rejäl törn efter år utan diagnos. Jag har inte repat mig än, det kommer nog ta många år innan det händer.
Har du fått medicin? För det har hjälpt mig vad gäller svårstartandet, jag var extreeeeeeeemt segstartad, både på morgonen, sen tog det år och dagar innan jag fick på mig strumporna ens.
Och jag kom alltid försent.
Jag hoppade av gymnasiet 3 gånger, jag har också alltid kallats för LAT, jag sover ALLTID två timmar varje eftermiddag! Jag "råkade" få barn för några år sedan och har sedan dess lyckats läsa in gymnasiet och t.o.m börja på högskola, men det går inte så bra som det borde.
Det är så SKÖNT att läsa om fler med exakt samma problem som jag har, det är helt otroligt befriande! Jag sitter här och nickar och känner igen mig... Och beklagar att ni har det likadant som jag!
Visst önskar man bara så desperat att någon ska "hitta" ens starka sidor och förmågor och använda oss till det vi är bra på istället? Så att vi också kan få det "stabilt"... Haha. Eländes elände är vad det är. -
Alltså... Kaffemaskinen... Så fruktansvärt klockrent att det är helt sjukt. Är det konstigt att man har fått social fobi på köpet? Jag har ett behov av att SE exakt hur andra gör i givna situationer. En gång behöver jag se det, sedan kan jag vara självgående. Men får jag inte se det innan, så vill jag heller inte vara med... Då vill jag bara hem och gömma mig under täcket. Jag accepterar liksom inte att dömas ut som "dum" när jag i själva verket faktiskt känner mig som raka motsatsen.strulmaja skrev 2010-10-20 12:36:35 följande:Anonym (fått diagnos): Ja elände är vad det är. Men jag tror (kanske önsketänkande) att ADHD/ADD kan vara en tillgång om man bara får verktygen och får lära sig kanalisera all den energi som faktiskt finns där. Medicin kan säkerligen hjälpa här, kanske inte för alla men många. Kanske även terapi (KBT), scheman osv. Jag tror även att fysisk träning är bra. Tydligen ska Yoga har god effekt på människor med ADHD. Jag har inte själv provat men skulle vilja. ADHD-människor säga vara väldigt inutiativa, goda människokännare, duktiga på att läsa av andra människors känslotillstånd, bra på att "scanna" människor och miljöer. Är detta något ni känner igen er i?
En annan sak jag undrar om ni känner igen er i är när man te.x kommer till en ny plats/miljö, eller ställs inför en ny och främmande uppgift, det kan te.x vara att komma till ett nytt jobb och så ska man använda kaffemaskinen för första gången men självklart fattar man inte hur den fungerar vilket skapar stress (inte minst om man vet att någon iakttar och/eller står i kö bakom).
Jag kan ge många exempel på situationer liknande den där jag känt mig dum i huvudet fast jag någonstans vet att jag inte är det och detta har gjort att jag undvikit vissa saker/att utsätta mig för det för att slippa känna mig så dum och bortgjord. Det som för de flesta andra människor verkar finnas där naturligt måste jag tänka fram. Te.x hur fan man får upp ett barnsäkert lås på en låda, hur man skruvar ihop en möbel genom att följa anvisningarna från A till Ö, eller bara vad man förväntas göra i en viss situation. Det är ju liksom inte något som är självklart för mig utan något som jag återigen måste fundera fram och försöka ta reda på genom att iaktta hur andra gör. Detta tar så mycket energi!Jag är totalt beroende av kaffe för att överhuvudtaget ens fungera! Dock fungerar inte effekten så länge... Jag behöver mer, men då slutar det fungera och jag mår bara dåligt istället för att jag dricker för mycket kaffe.Anonym (Rododonen) skrev 2010-10-20 12:21:36 följande:Jag håller på att utredas för ADHD nu ska träffa den dära psykologen imorgon igen... usch är totalt väck i huvudet när jag kommer därifrån men men det var inte det jag tänkte på nu.
läste i någon undersökning om just adhd, att vissa som har det blir tröttare av energidrycker/kaffe (koffein) då kroppens egna sätt att hålligång påverkas av koffeinet/socker/energi...hmm... där koffeinet går in går kroppens egna hålligång ut eller hur man nu ska förklara det. i alla fall kroppen behöver inte jobba lika hårt för att vara "vaken" pga koffein/.... så då blir man tröttare och mer ofokuserad
Hoppas ni förstår vad jag menar. -
Igår åkte jag till affären för att köpa vindruvor...
Jag kom hem med allt annat än vindruvor.
Allra vanligast är att jag glömmer köpa toalettpapper när det var det jag skulle köpa. Jag går i affären minst tre gånger samma dag, för att jag aldrig kan planera eller för att jag glömmer köpa något. -
Samma här! När här började ramla in "för många" (menar inte för många så) inlägg så kunde jag inte längre sortera och välja ut vilka eller vilket jag skulle svara på, och slutade skriva.strulmaja skrev 2010-10-22 12:58:54 följande:Det här, med att svara på era inlägg vilket är något jag väldigt gärna vill, är svårt för jag vet inte hur jag ska strukturera upp det. Jag kan börja med att tänka: Ok, nu ska jag svara på X fråga och det kanske jag gör men så tappar jag tråden eller blandar ihop med något annat inlägg för allting jag vill få ner kommer som i en ström, fast den är inte jämn, snarare vild som en vårflod. Om man tänker sig en ventil som kan öppnas och stängas. På En normal människa tänker jag att det kanske fungerar som så att man kan öppna den här ventilen och släppa igenom en jämn ström av tankar och idéer, strukturera och bearbeta dessa för att sedan öppna ventilen igen och släppa igenom nya i en lagom dos. Jag tycks inte ha det här reglaget, eller så har jag det men ingen kontroll över det. Ventilen står alltid på glänt hos mig, idéer, tankar, syn och-hörselintryck osv fullkomligt forsar in och jag hinner inte sortera eller tänka igenom allt för det är för mycket information på en och samma gång. Om jag inte får gå undan eller lägga mig och vila då och då blir systemet överbelastat och stängs av. Det är då jag går in som i någon slags apati, blir håglös, enormt trött och känner att jag skulle behöva sova i 100 år för att ta igen mig.
Nu blev jag dock uppringd mitt i eftermiddagstuppluren och min läkare har skickat ett e-recept på en annan medicin, en av de "amfetaminliknande" som jag så länge velat ha. Strattera var inget för mig, jag mådde uselt och nu måste jag ha kaffe för att smälta detta (det var INTE lätt att prata i telefon väckt mitt i en dröm!) och sedan hoppas jag kunna skramla ihop pengar för att hämta ut.
Strattera kostade 800:- för en månad, vad kostar de sorter ni tar? Jag vet inte ens vilken medicin det blir, bara att det blir en annan, men vill gärna veta om det är lönt att gå till Apoteket idag eller om jag får vänta till det gyllene datumet 25:e...
KAFFE! -
Jag vet inte, men jag har en tror att eftersom du tror att du har detta, och det ger dig problem i livet, så HAR du det. Dina tvivel och svårigheter att ta dig själv på allvar visar snarare hur din självkänsla har skadats, dvs att man inte tillåter sig ta sig själv på allvar.Anonym (ADD?) skrev 2010-10-22 17:27:25 följande:Jag undrar hur vanligt det är att man tror sig ha ADD men att utredningen visar att man inte har det utan bara är normalt lat och förvirrad..
Jag har en uppgift till dig:
Du ska ta tag i saken och bestämma dig för att på måndag ringa till din vårdcentral för att få en läkartid och remiss för utredning. Fram tills dess ska du skriva en egenremiss, dvs ett "brev" med en lista på varför du tror dig ha det här problemet och vilka problem du har. Gå igenom tråden, få med alla symptom du själv upplever på pränt, och skriv ut det (eller skriv det för hand). På så sätt har du både en lista att ha med dig till läkaren, samt ett brev som du annars själv kan skicka till psyk. Var beredd på väntetider, men du är VÄRD att bli tagen på allvar. Du kommer INTE att stämplas som lat och förvirrad.
Det är ett adekvat problem du har, och du har all rätt i världen att få hjälp med att komma tillrätta med det här.
Jag, som fått diagnos, är säker på att du lider av detsamma som många av oss andra här.
Du är viktig, låt det inte vänta längre.
Seså!
-
Nu har jag gjort något "dumt". Jag hämtade ut medicinen, och tog en tablett. Nu efter två timmar tog jag faktiskt en till, för att känna av om det ger någon effekt. Givetvis kommer jag vara ärlig mot min läkare med detta.
Jag måste akta mig väldigt noga för att inte ha förväntningar på att denna medicin ska ge samma effekt som det gör vis en "missbrukardos", med tanke på hur minimal dosen faktiskt är i jämförelse. Jag är väldigt medveten om det. (Har ju ett tidigare missbruk, eftersom jag självmedicinerade för många år sedan, fram tills dess jag fick barn.)
Men jag är samtidigt övertygad om att läkaren själv skulle höja dosen inom kort, och jag har ingen lust att vänta "bara för att". Som sagt: Jag kommer BERÄTTA det här för läkaren!
