ADD symptom hos vuxna
Hej.. Jag har inte skrivit här tidigare, men jag har besökt tråden många gånger.
För några veckor sedan skickade en vän länken till denna tråden till mig efter att jag många gånger har tagit upp mitt stora städproblem. Jag kämpar och kämpar och kämpar med att försöka hålla ordning hemma, men det slutar alltid i kaos. Men jag har inte gett upp än. Däremot så kände jag igen mig i nästan allt som finns i TS vilket fick mig att tänka på det här med ADD. Jag kryssade i varje "symtom" som stämde in på mig och tog med mig en kopia till läkaren. Hon höll med om att det fanns en misstanke och bad mig att ta upp det med min terapeut för att göra en "förundersökning" eller något sådant. (Jag går hos terapeut för min depression pga stress - jag har gått in i väggen ungefär en gång om året de senaste 5 åren...) Min terapeut gjorde sedan förundersökningen och det har nu skickats en remiss till psykiatrin. Jag ska få göra en utredning.
Det är skönt, för det skulle förklara mycket, och om mitt sätt att vara och tänka beror på ADD skulle det betyda att det inte är kört för mig och att det finns hjälp. Det var i alla fall min första tanke.
Men jag har inte berättat detta för många, och sedan detta har satt igång har det börjat sjunka in mer och mer. Grejen är att folk vet att jag är deprimerad, att jag blir lätt stressad. Men nu känner jag att jag inte riktigt kan prata med folk om mina problem för jag får alltid råd som verkligen inte fungerar. Och nu fattar jag att de verkligen inte förstår hur jag fungerar. För mig är det inte "bara att ...(t.ex. diska varje dag, släppa tanken på "problemet", fokusera, osv). Det är som om det mesta som tillhör vardagen är så enkelt för andra, och för mig blir det kaos om jag har flera saker att göra. Och förut har jag inte kunnat förklara varför det är så. Och även om det inte är säkert att jag har ADD har jag förstått att jag ändå fungerar annorlunda, tankemässigt liksom.. Men jag kan inte förklara det nu heller.
Jag vet inte vad jag ville egentligen. Jag känner mig mest ensam i detta just nu och tänkte att jag ville prata med någon som förstår. Har känt mig så nedstämd pga att jag inte har kunnat prata om detta med någon som faktiskt vet hur det är..