Överanalyserande?

Jag har märkt på min dotters förskola att de egentligen är likadana. En gång kom jag vid lunch, när de satt & åt för att ta med henne till läkaren. Jag slog mig ner och märkte att de blev lite irriterade. Men det sket jag i O de ville inte öppet säga åt mig. Dock under inskolningen satt alla föräldrar med och åt.

Min dotter har haft samma form av matning på barnhemmet som din dotter, bryskt och bestämt. Matade man henne inte bestämt i början blev hon orolig. Med min dotter är det nästan tvärtom, det enda barn enl vissa psykologer kan göra för att få makt över föräldrarna är att strula med mat & dryck. Hon äter kanon under dagarna på dagis, kanon med min man men med mig har hon strulat. Jag har sagt till mig själv att om jag någonsin skulle blir mamma igen sk jag ha en avslappnad attityd till maten, för hon känner att jag alltid velat att hon ska äta liiiiiiiite mer. Nu har det sista tiden fungerat jättebra, för att jag nog är för trött för att bry mig om vad hon äter på tallriken  Då plöstsligt äter hon nästan allt, stora portioner. Jag är dock tveksam om detta med maten i vårt fall handlat om barnhemmet, men ibland har jag ju undrat varför hon inte verkat tycka om mat. Redan från början svalde hon utan att vissa glädje äver någon sorts mat. Nu har hon dock favoriter Det känns bra! Visst kan en del saker hänga kvar från barnhemmet, men det är nästan omöjligt att säga om det hänger ihop med hur barnen reagerar idag. Bra att du står på Dig!