ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

strulmaja

Äldre 21 Dec 18:26
1488 svar

Citera Återställ Anmäl

ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

TjockKatt skrev 2010-12-21 14:26:25 följande:
Strulmaja:
Jag har haft en väldig brist på konsekvenstänkande, speciellt för någa år sedan när jag var runt högstadieålder och upp till runt dess att jag skulle fylla tjugo sen blev det lite bättre. Dock var det lite annorlunda än ditt bananproblem ( ) men jag förstår hur du menar. Jag gjorde helt sjuka grejer och upptäckte sen efteråt att oj då, det där kunde ha gått riktigt illa. Nu efteråt mår jag ibland rätt dåligt över all skit jag ställde till med, men det är inget att göra åt nu. Jag är bättre på det nuförtiden, eller så beror det på att jag inte har lika många tillfällen att göra såna saker, iallafall inte så pass extrema. Ibland kommer jag på mig själv fortfarande.
Historien om bananskalet kan tyckas ganska oskyldigt men inte enligt min vän. Vad hon skulle tycka och tänka om andra saker där jag brustit eller skitit helt i konsekvenserna vette tusan.
Men just det här med bananskalet igen då... varför jag berättade om just det var dels för att visa hur annorlunda vi kan tänka. För mig var eller är det ingen big deal alls att slänga ett bananskal på trottoaren, det faller sig t.o.m ganska naturligt medan det för min vän anses vara en grej som man bara inte gör, åtminstone inte om man är över 6 år. Typ.

Kan inte du ge mig ett exempel på när du brister i ditt konsekvenstänkande?
strulmaja

Äldre 21 Dec 20:55
#264

Citera Återställ Anmäl

TjockKatt skrev 2010-12-21 19:11:13 följande:
Jag menade inte att din bananhistoria var dålig eller så, det var ett bra exempel. Jag förstår precis hur du menade.

Hm, tyvärr vill jag helst inte skriva ut det mesta jag gjort här, när jag inte är anonym, det hoppas jag att du förstår. Därför tar jag lite mindre exempel.

Jag fick lite restskatt på deklarationen jag skulle betala tillbaka det här året. I pappret som kom med stod det till vilket konto pengarna skulle betalas osv. Jättebra, hurra, tänkte jag, och la undan pappret. Jag hade pengarna så jag kunde ha betalat direkt, men det var ju sommar och jag hade så mycket kul att göra. Det skulle ju inte betalas förrän senast november, jag hade gott om tid.
Veckan innan det skulle vara inne, för att slippa betala mer, fick jag tummen ur och mailade myndigheten i fråga och frågade var jag skulle betala in pengarna. Det var precis på håret att jag hann. Ändå hade jag tänkt på det minst en gång i månaden sen jag fick pappret och haft lite ångest över det. Då var jag ändå duktig och fick in det pappret, för det mesta struntar jag i såna saker och får betala ännu mer. Som när jag fått för mig att prenumerera på tidningar, och sedan inte orkat säga upp dom fast jag inte haft råd vilket lett till högar av olästa tidningar och många kronor minus innan jag slutligen sa upp den, när min svärmor ringde åt mig.

Som sagt så är det bättre nuförtiden. Jag har riktiga skräckexempel från när jag var yngre. Tack och lov är jag mer medveten nuförtiden...
Å jag menade inte att du skulle ha menat att historien om bananskalet skulle varit dålig Utan jag skrev så, att det kan tyckas oskyldigt för bl.a oss här i tråden som säkert har värre saker på vårat samvete, men för den här vännen till mig så var det en jättegrej. Det sjuka är, att även nu efter att hon och jag diskuterat saken och jag förstår henne så tycker jag fortfarande inte att det är en stor grej att lägga ett bananskal på trottoaren. Nu var det ett bananskal men det skulle kunna vara en läskburk, en tom chipspåse, en pizzakartong eller varför inte en påse sopor, jag skulle fortfarande tänka likadant, att äh det är väl inte så farligt.
Hon, vännen, menade att detta kunde man råda bot på genom att direkt efter handling ge mig en konsekvens, som då när hon sa till mig och ja, visst, det kan funka, DEN gången. Men nästa gång lär jag göra samma sak igen men om det har med bristande konsekvenstänkande, dålig moral eller bara allmän dumhet att göra vet jag inte. Samma sak det här med att betala räkningar, restskatt och sådant. Jag VET ju vad som händer om jag inte betalar i tid. När jag levde ensam och inte hade en karl som såg till att mina räkningar blev betalda var hälften av min post från inkasso. Jag visste och förstod vilken konsekvens det skulle bli, men typ sket i det. Hur fan kan man va funtad så?
strulmaja

Äldre 24 Dec 00:15
#266

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Yrja) skrev 2010-12-23 03:25:18 följande:
Något jag har haft problem med vad gäller konsekvenser är det här med att sanningen kan såra folk. Jag har ofta fått höra att jag är ärlig, men jag misstänker att jag ofta är lite för ärlig. Det kansk vore bättre ibland att vara tyst eller använda "vita lögner" med det känns så falskt och oäkta.

Jag kan ibland bli irriterad på mig själv för att jag känner till konsekvenserna men väljer fel ändå. Tex om jag ska gå ut och gå så vet jag egentligen att det blir kallt om jag inte tar på mig långkalsonger under jeansen innan, men sen tänker jag äsch det är nog inte så farligt och går ut utan långkalsoner och får frysa häcken av mig hela promenaden. *slå mg själv i skallen smiley*

En annan sak är att jag upplever att folk ofta blir upprörda om man frågar om konsekvenserna. Om vi tex tar det här som takex skrev att i Usa så ger de medicin även till folk utan adhd (för det gör dem piggare också). Jag ser inte konsekvenserna av det så tydligt, allså jag förstår antydan att det inte är bra men ser inte exakt varför. Men jag upplever att om jag skulle fråga varför det inte är bra så skulle jag riskera att reta upp folk för de tror att jag ifrågasätter resonemanget när jag egentligen bara vill förstå. Nu skulle det kanske inte bli så i den här tråden men jag har upplevt det i andra trådar och IRL
Åh jag vet precis vad du menar med när man frågar om konsekvenserna. Jag ser ju inte heller konsekvenserna av vissa saker så tydligt och ibland häver jag ur mig frågan "Jaha vad gör det då?" alldeles för snabbt, det är väl en blandning av impulsivitet och att jag inte orkar tänka efter själv. Och ja, det kan ju sannerligen göra folk upprörda när man inte riktigt förstår.
Ett bra exempel på det är en tråd här på FL som handlar om huruvida man lägger upp varorna på rullbandet i mataffären korrekt med EAN-koden mot sig. Jag har skrivit en del i den tråden, minns inte allt nu, men jag förstod uppriktigt sagt inte "konsekvenserna" för kassörskan som många skrev om, om man inte la varorna rätt. En del tog upp ryggont, förslitningsskador etc, saker jag aldrig någonsin tänkt på och faktum är att det t.o.m förvånade mig att folk tänkte på sådana saker framme vid kassan. Kort och gott, förstod jag inte vidden av problemet med att inte lägga varorna rätt.

Sen precis som du, kan jag känna till konsekvenserna men ändå medvetet välja fel eller "skita i det". Jag har kommit på att jag är en sån som under alla omständigheter försöker att komma ifrån, just det, alla omständigheter. Att te.x behöva ta på sig långkalsonger innan jag ska gå ut är omständigt och jobbigt. För det första vet jag ju inte vart jag har dom, sen ska man ta av jeansen och sen på igen. Nä. Så då tänker jag: Äh, det behövs nog inte, fast jag vet att jag kommer frysa röven av mig. Undrar om detta är ADHD-relaterat eller om man helt enkelt "bara" har en jävligt dålig karaktär?
strulmaja

Äldre 24 Dec 00:27
#267

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Yrja) skrev 2010-12-23 03:25:18 följande:
Något jag har haft problem med vad gäller konsekvenser är det här med att sanningen kan såra folk. Jag har ofta fått höra att jag är ärlig, men jag misstänker att jag ofta är lite för ärlig. Det kansk vore bättre ibland att vara tyst eller använda "vita lögner" med det känns så falskt och oäkta.
Just det, jag glömde.

Jag är en sån som ofta tänker högt. Ibland kommer orden ur munnen på mig snabbare än jag hinner tänka klart, om du förstår hur jag menar.
Jag har också fått höra att jag är ärlig, brutalt ärlig t.o.m och det är ju inte alltid en positiv egenskap direkt, särskilt inte när det sårar. Sen vet jag att många tycker att jag är väldigt frispråkig, säger rakt ut vad jag tycker och tänker, ofta sådant som jag förstått i efterhand att man inte borde säga eller prata högt om. Orden pryd och präktig förknippas knappast med mig, om jag säger så men jag är absolut inte heller den störiga, bullriga typen.. bara väldigt öppen med allt och frispråkig som sagt.

Jag läste någonstans att om man vill höra sanningen ska man fråga en ADHD-människa.
Kan ligga något i det
strulmaja

Äldre 24 Dec 00:30
#268

Citera Återställ Anmäl

Önskar er alla här i tråden en riktigt

GOD JUL!

Jag tänkte ta ledigt från datorn under julhelgen... ja,ja tanken är sådan i alla fall. Så vi "ses" efter helgen igen
strulmaja

Äldre 26 Dec 20:54
#273

Citera Återställ Anmäl

Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-26 08:42:10 följande:
Hoppas ni haft en skön jul Här har det varit coolugnt och trevligt. Julklappar, mat och människor. Har jobbat en del så nu minskade genast datortiden. Har märkt att allt annat minskar också, trött, inte lika social osv. Men får som tur är ut det på jobbet. Och så har jag blivit av med körkortet!!!! DET är väl något att lägga till här när ni berättar om olika saker ni gjort och hur ni tänkt osv... jag tänkte INTE... och vi som diskuterade just det här med trafik osv förut här i tråden. SHIT alltså... får hoppas det inte blir indraget jättelänge, har ingen annan möjlighet än bilen att ta till jobbet så vet till sjutton hur jag ska göra nu Men har ju bara mig själv att skylla... Så typiskt alltså!

Nåja, nu har jag skrivit av mig lite frustration!

God fortsättning på er alla!

Fortkörning?

Jodå, det har varit en lugn jul här också men det är skönt att det är över nu tycker jag.
strulmaja

Äldre 3 Jan 11:58
#280

Citera Återställ Anmäl

Anonym (ny med adhd) skrev 2011-01-02 19:36:49 följande:
Hej allihop!

Har precis fått diagnosen adhd. Här kommer lite info om mig:

(Mina problem syns inte utåt , är ingen klassisk adhd-personlighet som fysiskt är på språng hela tiden)

Återkommande depressioner (äter sertralin mot det)
ångest (generell ångest)
haft social fobi (under och tätt efter graviditet)
tvångshandlingar
dålig självkänsla (sedan tidig tonår)
ältar onödiga saker i oändlighet
tar lätt åt mig, känslig för kritik (ältar då också)
dåligt tålamod
impulsiv
sömnproblem (äter insomningstabletter)
alltid kännt mig yngre än vad jag är
väldigt ljudkänslig (jobbigt när det blir stökigt och högljutt omkring mig)
ljuskänslig (hatar när våren och långa ljusa dagar kommer!)
känslig för beröing (hatar att ta i varma saker)
väldigt glömsk (tappar bort saker hela tiden,kommer inte ihåg om saker hände igår eller förrgår osv)
kreaktiv (när något intresserar mig) skrev/ritade mycket när jag var barn och tonåring och hade tid.
hyperfokuserar (blir väldigt inne i olika intressen och då vill jag bara hålla på med det)-både bra och dåliga saker.
hyperpratare (far iväg i tankarna och måste säga allt jag tänker)
väldigt empatisk och bryr mig om andra (för mycket för mitt eget bästa ibland)
alltid varit dålig med maten (äter godis och mackor mycket hellre) äter oftast inte lunch och middag som jag lagar till övriga familjen.
sockerberoende
nikotinist (snusar)
nagelbitare
kaffeberoende (varit cocacola-beroende men dricker mest kaffe nu)
kaotiskt i huvudet (tankar snurrar, svårt att hantera alla ljud, buller och syn-intryck omkring mig), detta blir extremt jobbigt när jag är trött, framåt eftermiddagen och ända till natten blir det bara värre och värre.

Jag är social och pratar mycket, och säger alldeles för mycket om mig själv, lämnar ut mig själv i vänskapsrelationer vilket slutar med att jag känner mig i underläge. Men jag KAN inte sluta.
Många vänskapsrelationer avslutar jag pga av det. Orkar inte känna pressen med min självförvållade "anmälningsplikt". Trött på att lyssna på vad mina vänner tycker och tänker om mig och hur jag agerar och gör i olika situationer. Fast att det är mitt fel att jag ber om deras åsikt,lyssnar och tar åt mig.

Jag är relativt högfungerande trots allt, får ihop vardagen med barn, städning, matlagning osv,
-men har aldrig haft ett fast jobb.
Jag äter som sagt sertralin och utan den medicinen hade inte mitt liv fungerat alls. Jag får inga utbrott längre och tål mer än vad jag gör annars.

Jag har alltid sökt hjälp för mina problem, kuratorer, psykologer (bvc och ktb), terapi för min förlossningsrädlsa mm. Men jag har inte fått rätt hjälp förrän nu.

Jag har haft svårt att ta till mig diagnosen eftersom jag trott att alla mina svårigheter varit självförvållande, att de beror på mig själv och inget annat.
Men nu börjar det sjunka in till slut.
Jag ska testa en ny medicin snart (concerta) och se om den hjälper mig att bli kvitt mitt inre kaos.

Hej och välkommen! Känner igen mig i det mesta du skriver om.
Det här med att lämna ut sig och berätta för mycket känner jag också igen.
Det är olyckligt när man lämnar ut sig till fel personer och när det man berättat används emot en. Jag har erfarenhet av det trots det gör jag samma misstag om och om igen.
Vet inte hur många utlämnande bloggar jag startat men som jag sedan ångrat och avslutat. Lite samma fenomen.

Hursomhelst, välkommen! När börjar du äta nya medicinen?
strulmaja

Äldre 4 Jan 00:29
#285

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Drutten-ADD) skrev 2011-01-03 22:42:02 följande:
Här är en länk till ett 9 veckors gratis program/kurs om ADHD i form av e-brev...läs mer... Har just anmält mig men vet inget.... får se vad det ger. Hör gärna av er om ni testar

changetech.cloudapp.net/ChangeTech.html?Mode=...

hittade den på bokstavsfolk.ifokus.se. Verkar vara seriöst åtminstone. Får se vad mer man kan hitta när man surfar runt och letar info på nätet (mer än någon normal människa skulle få för sig att göra

I'm in!
strulmaja

Äldre 4 Jan 20:00
#303

Citera Återställ Anmäl

Anonym (ny med adhd) skrev 2011-01-04 19:32:32 följande:
Angående glömska och mediciner.
Jag glömmer ibland att ta min sertralin-tablett. En vän till mig påstår att man då inte "behöver" medicinen.
Det tankesättet delar inte jag.
Jag behöver verkligen min medicin men då det blir stressigt på morgonen ibland så glömmer jag helt enkelt att ta den.
Likadant med p-piller, kan ej äta det pga av att jag ibland glömmer, vill inte riskera en graviditet på grund av min glömska. Och jag behöver verkligen preventivmedel.

Det är skillnad med tex sömntabletter, de är direktverkande så det går inte att glömma dem.
Samma med värktabletter, tabletter mot halsbränna (när jag var gravid) osv.

Å, andra sidan så glömmer jag äta ibland också, men det vet ju alla att det är ett behov.

Glömmer ni också att ta viktiga mediciner ibland?
Ni som äter concerta och dylikt -märker man snabbt om man glömt den?
Det var bland det dummaste jag hört. Anser hon samma sak om te.x senildementa som behöver sin medicin men som glömmer ta den? Korkat!
Jag äter också sertralin och glömmer den jämt och ständigt men nog behöver jag den alltid.
strulmaja

Äldre 4 Jan 22:06
#309

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Yrja) skrev 2011-01-04 21:42:22 följande:
Jag glömmer ibland att ta sertralinen, fast mitt största problem är att jag inte kommer ihåg ifall jag har tagit ett piller redan eller inte, och jag är rädd för att ta dubbel dos. Jag har fått sämre korttidsminne och gör ibland saker mer än en gång för att jag glömt att jag nyss gjort det.. jag skulle nog egentligen behöva en sån där medicinbox med ett fack för vaje veckodag som pensionärer har.. var finns sådana boxar? på apoteket?
Jag har en sådan. Eller hade. Den fick inte mig att komma ihåg medicinen men man fick ju bättre koll på om man tagit eller inte.

«
‹
Sida 9 av 16
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

INNEHÅLL