Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare

Nu är vi 2 med samma nick här... Jag är den första Anonym"dotter".  Väljer att gå ut med mitt riktiga nick nu när jag har en dubbelgångare, är ändå ganska anonym med mitt "riktiga" nick också.

Min mamma har mig veterligen inte druckit när hon varit hemma i sommar, men däremot så vet jag inte vad hon gjort då hon varit på semester 2 veckor utanför stan och jag inte ens pratat i telefon med henne under dessa veckor.
Oroar mig för hösten då hon blir själv med jobb etc. och jag har fått reda på att jag är gravid och kommer inom ganska kort att ha en egen familj att fokusera på och kan inte kasta mig hem till henne hals över huvud som hon i mångt och mycket har förväntat sig att jag ska göra...
Är rädd att hon antingen kommer att börja smygdricka igen, eller knapra mer ångestdämpande, dem har hon ännu inte slutat med...

Det var länge sen jag var härinne. Jag hette Anonym (dotter) från början, sen kom en till med samma nick och jag kan inte hitta mina gamla inlägg med mitt gamla alias...
Skitsamma.

Har fått barn för 6 månader sedan. 
Min pappa gick bort i januari 2011, jag saknar honom dagligen och är fortfarande både ledsen, arg och besviken för att han dog och lämnade mig med mamma som har sökt hj'älp för att bli nykter, men sköter sig inte. Jag och min bror har ställt ultimatum förut att hon inte får träffa sina barnbarn om hon dricker, och det tog skruv - tills idag då jag ska hämta henne för att hon ska passa mitt barn hemma hos mig för att jag hade saker att göra som jag inte kunde ha med barnet på. Jag skulle dock vara hemma men behövde springa ner i förråd etc. och då är det inte så smidigt att ha en bebis med sig.
Då märker jag att hon druckit när vi går ur bilen! Blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Frågade om hon druckit och då har hon varit på middag igår och är bakis som fan, enligt mig fortfarande påverkad och luktar alkohol. Sa att jag ville att hon skulle åka hem då jag inte vill att mitt barn ska behöva se sådant eller vara i närheten av henne när hon är påverkad.

Skjutsade hem henne och svarar nu inte i telefon när hon ringer. 
Jag skäms. Jag skäms för att jag inte förstod direkt när jag ringde, och jag skäms för att det är gamla skuldkänslor som sitter kvar och känslan att andra förstår att min mamma är full, även om de kanske inte gör det. Jag skäms för att min sambo ska behöva se detta och jag skäms för att jag låtit henne passa mitt barn förut (tror inte att hon druckit då hon varit barnvakt, men vem vet om hon gjort det dagen innan eller senare samma dag?)
Jag vet att det inte är jag som ska skämmas, men jag känner mig så DUM. 
Frågade henne varför hon dricker ö h t, det hade hon förstås inget svar på och jag sa att hon skulle ge fan i det. Söka hjälp på nytt.

Jag som har varit så stolt att hon slutat och så har hon inte det..? Eller börjat igen. Jag vet inte vilket och jag struntar i vilket, det enda jag vet är ju ATT hon dricker igen. Och tycker synd om sig själv, som vanligt. Fan.