Hej, vi glider runt lite på donor.se och skummar. Blev medlemmar igår och har redan fått flera erbjudanden. Gäller ju att hitta någon som uppfyller våra krav och vice versa.
Så, finns det någon/några därute som hittat en seriös donator via donor och lyckats?!
Tack för omtanken! Men det är ju just det, den där komplicerade fadersbiten som är så Viktig. Vi anser att det är av stor vikt för barnet att (när h*n själv vill) ska kunna träffa sin "bio-pappa".Och har vi möjligheten att ge vårat barn det så är det en självklarhet för oss att inseminera med privat donator i första hand. Vad gäller sjukdommar så gäller följande-Friskhetsintyg!
Med tanke på det stora antalet Danska halvsyskon barnet med stor sannolikhet skulle ha bara här i stockholm, så skulle Danmark troligtvis vara vårt sista alternativ. Tänker på när alla dessa Underbara regnbågsungar växer upp och skaffar sig ett eget liv..Risken för inavel osv. Ingen vidare kul tanke.Jag vet. Men realistisk.
Nä, skulle det av någon anledning inte fungera med privat donator så blir andrahandsvalet att gå via landstinget här hemma i Sverige. :)
Det läskiga (känner vi) är de som inte har någon möjlighet att veta eftersom de valt att inseminera med okänd donator. Då kan det bli många frågetecken genom åren. Tänker då inte enbart på inavel.
Och även om det är "ok" att halvsyskon skaffar barn så kan det knappast vara bra.
Statistisk kan jag inte svara på men fullt möjligt är det ju. Vad jag har förstått så är det även en hel del singelmammor som inseminerar i danmark eftersom de inte får här..än. Och säkert ett och ett annat barnlöst heteropar med. Vi kan bara utgå ifrån hur vi känner och vill ha det. Inget är opimalt, utan vi får göra så gott vi kan med de medel vi har.
Vi visste inte att danska donatorer bara fick ge upphov till samma mängd barn (6?) som en svenk. Har kanske fått felaktig info? men vi har fått höra är att de danska spermabankerna har en gräns för 45 syskon i Sverige.
I tioårsplanen ingår en flytt från stan och vi kommer därmed inte att bo kvar i samma landsting. Å andra sidan är det väl troligt att även våra barn kommer att röra på sig.
Sen ska väl sägas att den primära orsaken till att vi helst vill insmeinera med privat donator inte är för att vi vill ha exakt koll på hur många syskon våra barn skulle ha, utan först och främst för att vi vill att våra barn ska kunna veta mer om sina rötter och träffa sin "bio-pappa" om barnen skulle önska. Men den andra biten är också något att tänka på. Och ta reda på mer om.
Tackar för lyckoönskningarna kronärtskocka :) Som vi hoppas längtar och drömmer!
Av ren nyfikenhet.. :)
Hur skulle ni ställa er till att era barn och deras halvsyskon hade kontakt och umgicks med varandra?
Skulle ni känna er bekväma med det?