Forum Sorg - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Idag ska jag ta bort min bästa vän Nova

    Fre 11 mar 2011 10:05 Läst 2556 gånger Totalt 17 svar
    Fre 11 mar 2011 10:05

    Idag är den värsta dagen i mitt liv.. det värsta jag nog kommer behöva göra..
    jag ska avliva min bästa vän, min hund Nova som snart är 6år..
    Hon har levt i fem år övertid för när hon var dryt ett år så tyckte veterinärerna att jag skulle ta bort henne pga hennes allergier.. men hon fick kortison och det blev bättre..
    Hon har nu ätit kortison i fem år, och ätit ett bra foder..
    Nova är allergisk mot spannmål,kvalster, damm och ämnen i luften.. detta gör att hon kliar sig o biter på sig själv.. det är väldigt jobbigt..
    Vissa dagar är bra, dock aldirg helt kli-fria, vissa dagar e så jobbiga att hon gnäller av frustration...
    Men i övrigt är hon den snällaste och mest underbara hund som finns.. älskar allt o alla.. det är nog därför det är så jobbigt med...
    Vet inte om jag gör rätt.. känns som jag ger upp.. men hur länge ska hon behöva ha klåda på kroppen?? =(

    Vet inte hur jag ska få ork, hur jag ska samla kraft till detta.. en del av mig kommer dö med Nova... en del av mitt hjärta kommer försvinna och en del av min själ.. delar som aldirg kommer tillbaka... Nova kommer alltid fattas mig..
    Så många underbara minnen..men för kort tid.. varför ska jag behöva göra detta =(
    Kanske jag kan skjuta på det i några år till?? hon är ju trots allt glad o pigg.. full av kärlek o liv.. men hon kliar sig.. =( och de skär i hjärtat.. förstår ju att det är så jobbigt för henne..

    oh.. jag hatar denna dagen.. jag vet inte hur jag ska klara det =(

    mer känslor o funderingar i min blogg: 


    http://savannahsmamma.webblogg.se

    jag har inte gjort annat än gråtit... har aldirg kännt så här innan..

    Hos Prisjakt jämför du pris på allergimedicin!
  • Fre 11 mar 2011 10:09 #1

    Vill bara sända en kram till dig. Att förlora ett husdjur är oftast fruktansvärt jobbigt. Det märkliga är att i vissa människors ögon är det inte tillåtet att sörja. 'Det är ju bara ett djur'...

  • Fre 11 mar 2011 10:11 #2

    jag sörjer. jag gråter.. jag har ont i varje del av kroppen.. jag saknar motivation, jag saknar glädje..
    jag vill inte något..
    (de stunder min dotter sover, annars försöker jag vara stark, men hon förstår ju att något är fel)
    jag söker kraft.. jag söker ork. men jag finner den inte.. jag blir sittande med tårar som rinner..

  • Fre 11 mar 2011 10:16 #3

    Jag lider med dig, att ta bort djur är aldrig roligt. Men jag tror att har man väl börjat fundera på avlivning så är det troligen dags...
    Tillåt dig att sörja, tänd ett ljus och hedra din vän för den tiden ni fick tillsammans.
    Att hålla dem vid liv för att man inte själv är stark nog att fatta beslutet och gå genom sorgeprocessen är det som är fel enligt mig. Men det är skitjobbigt, jag vet....
    Stor styrkekram till dig!

  • raggar­prinse­ssan
    Visa endast
    Fre 11 mar 2011 10:17 #4

    skickar en stor kram till dig!

    KRAM Hjärta


    allt ordnar sig www.raggarprinsessansmatblogg.blogg.se kolla där
  • dagge7­9
    Visa endast
    Fre 11 mar 2011 10:25 #5

    Vet precis hur du känner!! Tog bort min älskling i november, tänker konstant på honom, han är så saknad!! Han var 60 kg kärlek, snällast i hela världen!! Det blir lättare, men saknaden kommer alltid finnas tror jag!! Man undrar om man fattade rätt beslut, osv....hur som helst, jag förstår dig! Och lider med dig!

  • Fre 11 mar 2011 10:27 #6

    Jag brukar säga att det är en rättighet och en skyldighet att ta beslut om avlivning av sitt husdjur! Man måste se på vilken livskvalitet djuret har/får om man har det kvar.

    Själv tog jag bort en hund som hade dåliga höfter... Han "körde loppet" ute och älskade skogspromenader och simning, men när vi kom in märkte jag att han kunde ha ont... I samråd med veterinären bestämde jag mig för att inte medicinera honom med smärtstillande resten av livet. Han blev fem år.

  • kittyc­lou
    Visa endast
    Fre 11 mar 2011 10:29 #7

    Sååå synd.. Förstår dig att du inte vill att hon ska lida.. men finns det ingen kräm eller något man kan smörja in i pälsen som lugnar eller kyler huden lite vid irritation eller utslag....

    Stor kram!! 

  • Parnia­ra
    Visa endast
    Fre 11 mar 2011 10:33 #8

    Det är skitjobbigt, hemskt och otroligt smärtfullt...men det är bara att göra det. Det är du som människa som kan ge henne ett gott slut och få sova i ro. Det är kärlek och du kommer sedan se att du gjorde rätt  även om det inte känns så idag. Tillåt dig vara robot idag. Varken du eller Nova har glädje av dina känslor en dag som denna, låt känslorna komma efteråt. Acceptera dem.

    Och det tar tid innan man blir glad igen...men den dagen kommer.

    Stor kram och sätt en fot framför den andra så är det hela snart över. En fot framför den andra det är det enda du ska tänka på idag.

  • Fre 11 mar 2011 10:51 #9

    Förstår dig verkligen. Skickar lite styrkekramar

  • Fre 11 mar 2011 17:55 #10

    tack.. det var det värsta jag gjort i mitt liv.. jag kan inte beskriva med ord...

  • badhai­rday
    Visa endast
    Fre 11 mar 2011 18:37 #11

    Stor kram! Vet hur det känns!! Tog bort min prinsessa Arwen i juni förra året. Det absolut värsta jag gjort!!

  • Linnli­mpan
    Visa endast
    Ons 23 mar 2011 22:25 #12

    Jag tog bort min älskade katt som också hette Nova i januari. Hon blev 6 ½ år och sista halvåret blev hennes njurar sämre och sämre, och hon sov nästan hela tiden på grund av detta och sitt medfödda hjärtfel (hon var en väldigt lugn katt hela sitt liv).
    Jag skulle säkert kunnat skjuta på det, men för hennes skull var det det enda rätta. Saknar henne så att det gör ont, men vet att hon slipper kämpa mer, hade jag behållit henne längre hade det endast varit av egoistiska skäl och inte för hennes bästa. Och man vill ju alltid sina djurs bästa.

  • Ons 23 mar 2011 22:41 #13

    Stor kram till dig, jag vet hur det är.

  • Fre 25 mar 2011 16:24 #14

    Hej, såg att din trådstart är länge sedan nu ..jag ville bara säga dig det att jag varit i din sits och man mår så hemskt dåligt. Vår hund var iofs jättesjuk o gammal, 14 år med hjärnblödning. Jag grät från klockan 7 på morgonen till klockan 6 på kvällen...hela dagen var en pärs. Först upptäcka hur sjuk han var, sedan försöka ta sig till veterinären, sedan hem till ett mkt mkt tomt hem....plockade undan hans skålar osv.


    Jag minns det som om någon hade kört över mig med en ångvält. Helt slut. Det jag vill också säga är att man, otroligt nog, kommer över det. Det tar tid, jag saknar honom oändligt men försöker tänka att med hans sjukdom så hade varit grymmare att låta honom leva. Han kunde inte stödja på benen, åt inte , drack inte. Bara låg och flämtade helt borta.


    skickar stora och varma kramar till dig!

  • Fre 25 mar 2011 16:28 #15

    O just det, skulle någon idiot få för sig att säga "men det är ju bara ett djur" så be dem dra åt *****!  Tror någon enstaka person fällde en sån kommentar när vår hund somnade in och jag fick behärska så jag inte skulle skrika åt personen. Djur eller ej.....hundar kommer såå otroligt nära en. Precis som en person. En person som dessutom aldrig dömer, alltid älskar en gränslöst och blir helt hysteriskt glad när man kommer hem!

  • Fre 25 mar 2011 16:31 #16

    Innan man haft ett djur själv kan man nog inte förstå hur mycket ett djur kan betyda...

  • Fre 25 mar 2011 16:40 #17

    Vet precis hur det känns. Vi blev tvugna att ta bort vår älskade Ceasar för snart 2 1/2 år sen på grund av sjukdom. Han blev 6 år, dvs fick 5 år mer än vad det var tänkt då han var på väg att bli avlivad för att förra ägaren övergav honom.

    Att ta bort honom var bland det jobbigaste jag varit med om. Sörjer han fortfarande och tänker väldigt ofta på honom.

    Många styrkekramar!