Är det vanligt att skaffa barn med en utvecklingsstörd man?

Jag har ganska svårt för det här ensidiga resonemanget att det beror på curlande mammor alt. fruar. Bredvid varje curlande morsa eller fru finns det ju en bekväm man som låter sig curlas. Inte sant? Eller ligger hela ansvaret på uppfostran och inlärning av en vuxen människa, och projektledning av familjen, på kvinnan?

Jo, men det är ju lite det jag menar. Jag tycker att det är felaktigt att förvänta sig att en kvinna ska styra upp sin make, uppfostra honom eller whatever. Vad är det om inte en unken könsroll det också? Jag har varit gift med en man som var helt okunnig och ointresserad av hushållsarbete. Jag hade varken lust att täcka upp för honom eller att uppfostra honom, så jag lämnade honom. Antingen stannar man kvar, eller så lämnar man. Men jag tycker att det är felaktigt att lägga hela skulden på en mans och hans söners tillkortakommanden på enbart frun/modern i familjen.

Det jag däremot kan känna är ju dock grejen med "jag gör allting själv för att min karl inte kan någonting!", det kan jag hålla med om är unket.

Förvisso är det så att det var kvinnan som skulle sköta hushåll och barn tidigare - men man kan ändå inte lägga allt ansvar på mödrarna och fruarna. Min nuvarande man har mig veterligen inte behövt ta speciellt mycket ansvar, men han har trots det inte förlitat sig på andra utan tagit ansvar för sin egen utveckling. Det är väl ändå så det ska vara?