30+ som kämpat mer än ett år för syskon

Börjar med en lite utförligare beskrivning av mig. Vi har försökt bli gravida med syskon sedan jag slutade nattamningen i februari 2010, men första mensen kom först någon månad efter det totala amningsstoppet i Maj.. Sedan dess har cyklerna varit allt annat än stabila.

Tempen har hoppat upp och ner åt alla håll och jag tror inte att jag har ÄL, eller att jag har det väldigt sällan. Nu är jag på dag 60, längsta cykeln hittills...

I veckan var jag på min första akupunkturtimme. Hoppas genom det att få min kropp i balans, men vi får väl se hur det går.

På tisdag har jag bokat tid för läkarbesök och då ska jag begära remiss för ultraljud och ytterligare undersökning för att finna ut om eller varför inte jag har ÄL.

Tänkte också be om sköldkörteltester, kolla järn, blodtryck, blodvärde, kolla upp tsh, fsh, hemoglobin, entrocyter eller vad det heter.. zink, koppar... Om någon som har tips på fler värden att kolla upp får ni gärna tipsa.

Dessutom har jag i det sista dels varit frusen och upptäckt att min tunga alltid är blek, inte beläggning utan i sig själv liksom, och det har jag hört kan tyda på lågt blodvärde och dåligt med röda blodkroppar... Vet inte om det kan påverka mina cykler dock.

Hade som sagt inga problem att bli gravid med min dotter men det verkar dröja länge innan vi ser till skuggan av ngt syskon...

Hej alla och välkomna in!
På ett sätt blir jag glad att jag inte är ensam, samtidigt ledsen över att ni har kämpat så länge. Alla säger ju att det ska gå så lätt med andra barnet och de få tillfällen vi ändå myste till det under första året så var jag så försiktig, eftersom jag inte ville få syskon för tätt. Hahh.. Nu är jag glad om det blir syskon över huvud taget.
Vi har ju dessutom en ökad risk kromosomproblem då jag har en translokation, så ett sk äkta plus blir det först efter mkp.. Vill ni veta mer om translokation är det enkelt att googla på det.

MrsFisk: jo jag förstår dina känslor ang planerartråden och plus. Det gör ont när så många ändå plussar så fort... Är ju många som var gravid efter oss som redan väntar syskon. Då känner jag bara "vad är det för "fel" på mig då" :-/

Småtussar: åh vad tungt men sött med lilltjejen som längtar så efter syskon. Blev riktigt rörd när jag läste din beskrivning
Vår Agnes älskar bebisar och kastar sig nästan över dem när hon träffar en så längtan och saknaden blir ju snäppet större när jag ser hennes reaktion..

Cheeky: förstår din känsla av att tiden rinner ifrån en. Visst, blir ju "bara" 34 i år men ändå.. Vet ju inte hur länge vi måste kämpa..

Åh Johlinn: jag blev också tårögd när jag läste ditt meddelande. Glad att du sätter värde på tråden dock.

Jag förstår att det känns tungt att både tänka på bebisplanering och hantera sjukhusbesök och utredning på annat håll också. Man vill ju inte annat än att ens barn ska må och ha det bra, så det är klart att det tar mycket energi. Stora kramar till er!
Johlinn: måste bara säga att jag är så glad över alla små framsteg som E gjort på ordfronten i det sista

MrsFisk och Småtussar: jo det stämmer nog fint. En "normal" cykel går väl tempen ner någon dag före - efter mens och håller sig oftast därikring till ÄL då den ofta dippar ännu mer och därefter går upp minst 0,2 grader och därefter ännu mer upp oavsett graviditet, men håller den sig fortsatt hög efter bim kan det tyda på något litet och positivt.
Så har i à fall mina cykler varit innan jag fick Agnes, men det kan säkert variera. Numer finns dock inga tydliga mönster så därför tror jag att jag har hormonell obalans och utebliven ÄL..

Hej Persephone,
Känn dig välkommen, om du så håller dig i bakgrunden.
Bra tips om privat. Har ju inte alls koll på vad kraven för å få hjälp är här i Norge, men jag hoppas att de stöttar även befintliga mammor. Även om du redan har barn är ju längtan och frustrationen lika stor.

Hoppas alla får en fin fredag!!!

Småtussar: Håller tumme før att mensen kommer igång då

Ego: Här fick jag i a fall mens idag då, efter 60 dagar och heeelt oväntat, ingen mensvärk eller ngt före, men var sjukt irritabel igår så kanske borde jag ha förstått att det var på gång, och tempen gick ner några hack idag, men det har den ju gjort tidigare också.
I a fall, helt oväntat kom den så när det började hade jag inte en tanke på det och numer är jag 1 trosa fattigare.. Ja ni förstår va, ingen mening att spara på den. :-P Som tur var gick det inte igenom till byxorna och det förvånar mig lite, men jag är ju klart tacksam för det.. Får väl se hur länge det håller i sig. Kanske akupunkturen gav verkan ändå.  

Nu ska jag hem och ut i den fina solen!  

Härligt Småtussar!!!

Så är vi på nytt spår igen. Kan ju inte låta bli att fundera på hur lång den här cykeln ska bli då.. Känner mig lite lätt apatiskt neutral till frågan om, och i så fall när, jag ev har ÄL. Jag hoppas verkligen att morgondagens läkarbesök kan ge mig något litet svar på den frågan..

Mumin: Välkommen in i värmen. Smyg hur mycket du vill, här inne kastas inga skällsord utan vi är här för att vi vill stötta varandra. Kan förstå att ni har det kämpigt och att det känns lite tungt med kollegan som har bf om inte allt för lång tid. Stor kram!

Kinder: Välkommen in du också. Jag förstår dina känslor och det är klart att det är lika tungt för er som alla andra. Vill man ha syskon så är ju längtan och besvikelsen lika stor. Hoppas att det snart tar sig för er.


 

Ego: Själv sitter jag lite med gråten i halsen även om jag inte har några klara svar på vad som är "fel". Kanske är det att måla fan på väggen, men jag måste bara få skriva av mig. 
Var ju hos läkaren och vi pratade igenom allt, jag fick en remiss till en kvinna som han varmt rekommenderade, och han ville verkligen att jag skulle träffa någon som är bra, särskilt med tanke på allt vi varit igenom. Det är ju så klart bra att han tänker så och jag uppskattar hans omtanke.
I a fall. Har ju haft en öm punkt i magen, sånn ca 8 cm från naveln, lite svagt snett nedanför. Upptäckte området för ca 1 år sedan och tog upp det, men fick då till svar att "känn inte på den". Fine... Nyligen upptäckte jag att punkten börjat ömma mer och han kollade därför upp det igen. Ryckte till av att han kände där och det strålar liksom ut i ryggslutet när man trycker där.

Vi pratade lite till och då nämnde han, "jag vill inte oroa dig men det kan ev tyda på endometrios, med tanke på den ömma punkten och oregelbundna cykler". Tänkte inte så mycket mer på det då, men efteråt blev jag bara så deprimerad och ledsen. Inte det också! Luften går helt ur mig och jag vill bara gråta. Har vi inte nog med problem att handskas med.
Jag har dock aldrig haft speciellt ont vid mens och riklig har den ju inte varit sedan jag började med P-piller vid 17-18 års ålder. Vi hade ju inga problem att bli gravida de första två gångerna, även om den första slutade i en sen abort.

Efter Agnes kom till världen molar det dock lite av och till, både under ÄL och före, under mens. Jag kan ha ont vid sex om det är lite hastigt , och hård i magen är jag nästan jämnt. Nu verkar det dock vara så att man varken måste ha ont vid mens eller att den ska vara riklig. I tillägg hade jag ju som förändringar på livmodertappen för flera år sedan, kan det ha berott på endometrios?
Gosh, jag har så mycket frågor i huvudet och egentligen borde jag jobba men jag orkar inte.