40+ som äntligen är gravida - igen

Nu har jag hittat hit. Sitter och funderar över din mans kommande reaktion, han måste ju också bli jätteglad som ni har kämpat! Men jag förstår att du vill vänta men jag förstår inte hur du klarar av det, jag skulle ha svårt att hålla masken för att jag var så lycklig.......hoppas du berättar.
Själv har jag börjat mp illa i V20, trodde jag skulle klara mig den här gången men jag ringde till BM och hon sa att det nog var övre magmunnen som inte var tät så nu ska jag till Apoteket och handla Novalucol.
På Torsdag har jag RUL, ser både fram emot det och är lite orolig men hoppas att allt kommer att se bra ut. Jag har större oro den här gången, kanske för att man vet att det inte är så himla självklart att allt kommer att gå bra och att det dessutom inte bara är att göra en ny om det går åt skogen......men jag jag försöker att tänka positivt att det kommer att gå bra.

Ja tiden går nästan för fort men jag njuter av varenda dag av att vara gravid, det är verkligen underbart. Hoppas nu att du också får uppleva det en gång till, är verkligen jätteroligt att en till av oss gamlingar lyckats. 
Tycker att känslan är så otroligt annorlunda den här gången och antagligen för att jag vet att det är sista gången och att jag inte tar det så för givet att det är så enklelt utan jag har verkligen kämpat länge för att bli gravid den här gången.
Känns också så roligt att alla tre syskonen tycker att det ska bli kul med en syster eller bror.
Vi kommer absolut att fråga om kön eftersom detta inte var möjligt med mina andra barn(de berättade ju inte det för 16 år sedan) . Ang fostervattensprov så hade jag bestämt mig för att göra det pga min ålder men eftersom jag var lite dåligt uppdaterad så visste jag inte att det fanns KUB test ,så valet blev lite svårare. KUB är ju helt ofarligt men ger ju bara en riskbedömning om barnet har något kromosomfel medans det finns risk för missfall vid fostervattensprov men då vet man säkert. Jag hade dock en jättebra BM som skickade mig till en läkare på specialist mödravården så jag och min man fick prata igenom det ordentligt och eftersom jag hade haft lite småblödningar i början av graviditeten så ökade risken ytterligare för missfall vid fostervattensprov så då valde jag att göra KUB till att börja med och hoppades på ett bra resultat och om det var riktigt dåligt skulle jag göra FVP. Hade läst mycket om KUB på internet och satte själv en gräns på 1/10 tror att de rekommenderar FVP redan vid 1/200. Hade dock tur och fick jättefina värden så det blev inte aktuellt.
Hade ingen aning om det där med sötmandel men ska helt klart prova det, hur mkt/ofta ska man äta det?
Jag har ju som sagt var inte mått ett dugg illa den här gången förrän nu så det är lite irriterande men det är absolut värt det!
Annars mår jag bra hade en period  med trötthet i början och den är nog på väg tillbaka men det är ju bara att vila. Trodde nog att kroppen skulle protestera mer men än så länge känns det bra. Känner dock fortfarande inga fosterrörelser, har för mig att jag kände ganska tidigt med mina andra. Tror att det kan vara en anledning att jag är lite nervös för UL om det skulle vara något fel. Men som sagt ser det bra ut på UL så ska jag försöka att sluta oroa mig.
Väntar nu otåligt på att du ska tala om att du fått ett starkare + så jag slipper vara ensam här inne. Hoppas att vi gamlingar snart är samlade igen.

Nej det är inget xtra pga åldern men däremot har de lite xtra koll pga mitt BMI det ineebär att de vill göra en glucosbelastning. Mannen är jätteglad och pratar glatt med magen men han oroar sig dock över hur han ska orka spela fotboll med den lill* om det blir en pojke, han fyllde 50 i Mars.
Jag har redan scannat in de bilder vi redan fått vid våra tidigare UL, skall bränna in de på en CD innan datorn krashar. Jag håller tummarna för att det är ett tydligt + i morgon bitti, har du lagt in fotona från i morse? Självklart är det ett + även om det är svagt, det beror ju på att du fortfarande inte har så hög koncentration av hormon ännu men det blir snart starkare.
Fnittrar  lite när jag läser att du skall meddela mannen med finess.......men det låter som han skulle behöva en glad nyhet mitt i all stress. Falskt hopp kan man väl kanske inte kalla det , han är väl också medveten om riskerna? Men förstår definitivt om du vill vänta tills du vet säkert att det är ett + på stickan. Tyvärr så kunde jag inte lura min man, det var snarare så att han märkte det före mig. När jag kommenterade att mensen strulade igen så flinade han och sa att "Men du är nog gravid nu", då hade inte tanken ens slagit mig att det kunde vara så. Så när jag skickade ett sms med ett foto av det positiva testet så sms ade han tillbaka att han hade haft det opå känn och så gjorde han ett hjärta. Kändes lite snopet att han var så säker medans jag inte fattade.

Haha underbart att höra att det är fler som är disträ, min man påstod att det syntes på mig....tror att han bara ville imponera eftersom jag hela tiden beskyller honom för att inte lägga märke till saker som händer runt omkring honom.
Både ålder och ett ökat BMI(mitt ligger på 33) innebär ju ökade risker och det är tydligen inte ens säkert att man märker att man har grav diabetes. Men det är jobbigt att de är så på om det där med vikten men det är nog lite olika beroende på BM. Den första jag hade var inte alls så hysterisk men den jag har nu efter jag har flyttat är mer på och upplyser gärna om riskerna, trist eftersom jag är ganska orolig ändå.
Hoppas att du lyckas lägga in testen, har du redan kollat med CB, trodde du skulle vänta till i morgon? 

Stackars dig Men du får försöka att se det positivt: nu vet du iaf att di inte är för gammal för att bli gravid. Hoppas du orkar fortsätta att kämpa ett tag till tror inte det dröjer länge nu förrän du får ett + som stannar.

Ja nu har jag varit på UL, fick en lite knepig BM så jag vågade nästan inte fråga om hon kunde berätta om hon såg vad det var för kön. Men lindade in det lite snyggt och hon sa att jo det kunde hon.
Allt såg bra ut men och fick flyttat BF dat med en dag så nu är det den 10 Okt i stället för 11.
Dessutom är det en pojk!!! Både jag och min man var så övertygade om att det skulle vara en lite flicka eftersom vi har 3. Men glada är vi och mannen är nog lite glad att få en son även om han inte kommer att orka spela fotboll med honom. Det viktigaste var iaf att få veta att den lever och mår bra.

Har kollat bilderna och de är ju absolut positiva båda två så jag fortsätter att hålla tummarna för dig.

Stort grattis igen Lyckliga Li, håller tummarna för att det går vägen den här gången. Är iof inte så förvånad att du fick ett så snabbt + igen eftersom det sägs vara lättare när väl ett ägg har fäst.

Hej, jag fortsätter att fylla på listan:

 BF LISTA

MPson, 41 år, tredje barnet,                                   BF 2 oktober (pojke)
Tina,41, fjärde barnet                                               BF 10 Oktober (pojke)
Sagatula, 40 år,  andra barnet (tre bonusbarn), BF 25 januari
Loppelina, 41 år, tredje barnet,                              BF 20 mars
Charlotta1 41 år, tredje barnet                               Bf 30april