Ska jag försörja henne???

Okej, om jag har fattat det hela rätt:

Din fru är föräldraledig för att du inte ska förlora ekonomiskt och för att det är bättre för din karriär, vilket höjer din inkomst.
Hon är inte arbetslös än, och funderar på att börja läsa för att kunna få ett bättre jobb och dra in mer pengar till familjen.

En del av era kostnader kommer från en bil som du har köpt på eget bevåg.

Du vill att hon ska ge dig hälften av sina sparpengar som hon har fått med villkor om enskild egendom av sina föräldrar för att du ska bidra med några tusenlappar mer varje månad.

Och om hon inte går med på det eller ett äktenskapsförord så vill du skiljas.

Stackars din fru. Att du kan med! I en familj delar man på det man har, och man har försörjningsplikt, båda makar ska leva på samma standard. Har man fått villkorade gåvor så har man, och då visar man respekt mot gåvogivaren genom att följa hans eller hennes önskemål. Om det finns mer att ärva från hennes föräldrar kan det ju vara klokt att se till att hennes föräldrar inte tror att hon kommer att bli av med det dom ger henne. De kan ju faktiskt välja att spendera allt istället eller ge till någon annan.

Det är kanske bättre om ni skiljer er, så kan du leta efter någon som har exakt samma lön som dig, äter exakt lika mycket mat varje måltid, och som har exakt lika många sjukdagar varje år så ni är ekonomiskt jämlika. Alternativt kan du ju leva själv och bara sitta och räkna dina sparade slantar.

Jag skulle tippa på att det i grund och botten är det klassiska typexemplet på vad som händer det första året när man har fått barn. Kvinnan är hemma med bebisen, och är trött och lägger all energi på barnet. Mannen flyr till arbetet och känner sig utanför och fokuserar på att tjäna pengar. Vanligen blir relationen lite ansträngd mellan föräldrarna ( fyra timmars sömn per dygn i början när man ammar gör inte att man är på topp tex), och om man dessutom lägger till att mannen trodde att han gifte sig till en miljon och senare upptäcker att så inte var fallet så klarnar väl resonemanget lite.

Jag tycker fortfarande att det är helt tokigt tänkt, hennes sparade medel är hennes och självklart ska man respektera föräldrarnas önskemål om enskild egendom. Det är inte ens säkert att det går att göra om egendomen till giftorättsgods. Likaså har jag väldigt svårt att förstå att man inte ser familjen som ett enhet, och att alla bidrar med det de har för att underlätta, om det så är oavlönat hushållsarbete, barnafödande eller välbetalt yrkesarbetande. Och helt ärligt, att börja prata om att skiljas för en sån här sak, det hade verkligen fått mig att dra åt mig öronen. Jag hade inte kunnat tänka mig att vara gift med någon som tyckte det var ok att jag satt och åt gröt till middag medan han åt oxfilé, och hur ska man förklara för barnen att pappa bjuder alla på glass, men mamma får ingen för hon tjänar för lite pengar och har inte råd?

Alla spekulationer om att frun är lat och lever på sin man är ju helt tagna ur luften, det enda som står är att hon har haft ett arbete och att företaget lades ner, och hon bidrar ju med sin inkomst och använder hälften av sitt kapital för att finansiera deras gemensamma bostad. Hur övrigt kapital är placerat vet vi inte, pengarna kan tex vara bunda i några år. Dessutom är ett sparat kapital inte att betrakta som en inkomst, däremot kan avkastningen av kapitalet räknas som giftorättsgods beroende på vad som stipuleras i gåvobrevet. jo, och gåvobrev behöver inte registeras, såvida det inte rör sig om en gåva av fast egendom (dvs fastighet) eller gåvor mellan makar.

Det är nog vanligt. Men det kan finnas flera anledningar,man kanske överlåter halva huset för att kunna nyttja ett rot-avdrag, eller för att skapa bättre förutsättningar för efterlevande maka vid dödsfall.

Däremot finns inga krav på att registrera ett testamente, man kan faktiskt inte registrera det hos tingsrätten oavsett vad folk skriver i olika inlägg här. Inte heller för en vanlig gåva av tex pengar eller aktier behövs någon registrering av gåvobrev, det kan man också förvara i byrålådan och plocka fram när det behövs.

Han försörjer ju ingen familj, han samlar pengar på hög så han ska bli rikast i familjen.

Ett litet tips, i all välmening, till TS kan ju vara att göra en ordentlig background check först, så det inte dyker upp irriterande gåvobrev nästa gång.

En miljon är ju ingenting. Det lär kosta mer att bo i eget boende, inte ha någon att dela en dyr bil med och att  behöva betala underhåll till barnet i x antal år. Jag skulle tippa på att det kostar mer att skilja sig, faktiskt.

Jag skulle råda TS att han gör en kalkyl på det med innan han fortsätter bråka med sin fru.

Jo, fast tänk vad spännande en helt vanlig vardag kan bli. Tex vid frukosten, när man får väga osten före och efter man har tagit en smörgås för att se så att bådas ostskivor väger exakt lika mycket.

Om jag var TS fru hade jag tagit fram en prislista för allt extraarbete som hon väl gör hemma då eftersom han bara jobbar.

Nattning av barn: 1000:- (om barnet är svårt att lägga, annars kanske det räcker med en hundralapp), en kopp te 30:-, tvättning av kläder 200:- per maskin (man ska ju vika tvätten med). Extra tillägg om det är fartränder i kalsongerna, 500:-, och om barnet har kräksjuka får det nog vara värt minst 1000:- osv.

Ni har helt rätt. Det måste man ta med i beräkningen med.

Kanske separata kylskåp med hänglås? Timerinställda duschar och lampor inomhus? Förbud att beträda bostaden på vissa tider så det blir exakt lika?

Tänk vad mycket mer det finns att spara in på så TS kan samla mer pengar på hög.

 

Hon gifte ju sig fastän hon inte visste om gåvobrevet, så hon var beredd att dela allt. Om hon drar åt sig öronen nu är väl inte konstigt, vem vill vara gift med någon som planerar så att han har ett ännu bättre utgångsläge vid sin kommande skilsmässa?

Dessutom, och jag har sagt det tusen ggr redan, så ska man visa respekt för gåvogivarens önskan och enskild egendom går inte alltid att göra om till giftorättsgods. Är det enskild egendom så är det, och det är skillnad på kapital och inkomst. Men jag gissar att jag har en annan bakgrund än en majoritet av de som skriver här. I min värld köper man inte blöjor för kapitalet, det ska förränta sig så att det kan gå vidare till barn och barnbarn. Man använder det till att finansiera en bostad, eller till studier som kan generera pengar osv. Den löpande inkomsten använder man till levnadsomkostnaderna, för det är ju hyfsat osmart att göra av med mer än man tjänar.

Sannolikheten för att man skulle få egendom i arv eller gåva utan villkor att det skulle vara enskild egendom är obefintlig i min värld (som kanske är liten, vad vet jag). Träffade jag någon ny som hade fått ärva pengar hade jag utgått från att han hade papper på att det var hans enskilda egendom redan från början och jag skulle aldrig i livet försöka norpa hans pengar som kommer från hans släkt. Inte för att jag har tänkt träffa någon ny, jag är nämligen gift med en riktig man som alltid ser till familjens bästa i första hand, men i alla fall.

Tack, jag har läst tråden, och de får inte alls samma utgångsläge vid skilsmässan eftersom han har ett bra och välbetalt jobb (vad det nu betyder i praktiken), medan hon halkar efter ännu mer under tiden hon är hemma med barnet. Pengarna hon har har hon fått från sina föräldrar, och jag kan inte på något sätt se att det är rättvist att hennes föräldrars sparande ska leda till att hon får mindre av de gemensamma inkomsterna. Att man är avundsjuk och känner sig utanför och i underläge ger en inte någon moralisk rätt att ställa krav på ekonomisk kompensation och hota med skilsmässa.

Försörjningsplikten innebär att makarna, var och en efter sin förmåga, ska bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Grundtanken med lagen är att makar ska leva på samma standard, och lagen är tvingande. Det betyder faktiskt i praktiken att en make med hög lön inte kan sitta och äta oxfilé medan frun, som tjänar mindre, får nöja sig med varmkorv. Var lyxkonsumtionen kommer in i bilden vet inte jag, för med en sån snåljåp som i trådstarten så lär det väl knappast bli någon sådan. Men om han nu mot all förmodan ägnas sig åt det så bör han också dela med sig till sin fru.