Fattar mig ej på vissa fattiga

Och köerna dit kan vara LÄNGA.

Bra där.

Tänkte på det Ravenna skrev och det vred sig i magen.

citat: "Låglönejobb är skitbra - det är en väg in på arbetsmarknaden. Ett sätt att få erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter. Låglönejobb är skitbra - det är en väg in på arbetsmarknaden. Ett sätt att få erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter."

Låglönejobb är skitbra...vad pratar vi nu om?
Praktikplatser? De saluförs ju precis så. Jag hade en för inte så länge sedan, fick ut 3500 kronor efter skatt. Alltså under riksnormen. Har ju hyra, räkningar etc för över 6000. Så gick back under det att jag fick ytterligare erfarenhet, kontakter och meriter och färdigheter. Problemet är att jag har lite för mycket erfarenhet, kontakter, meriter och färdigheter. Men för lite pengar. Upptäckte att jag hade praktik just som två kvinnor var mammalediga. Då de kom tillbaka fick jag inte förlängt. Och där sitter jag med min erfarenhet, medan jag jobbat för 3500 kronor i sex månader. Mmm. Och sex års högskolestudier, tio års arbetslivserfaranhet, talar flytande tre språk. Mmm. De där löftena om att få in en fot och nätverka mot en lön på 3500...förbjud dem efter 20. Sånt kan man ha när man är ung och inte har familj att ansvara för. Inte när man är medelålders med massa erfaranhet innan.

*Gillar*

Har ALLA någon gång arbetat.....

Jag hoppas att den diskussion som ändå förekommer om praktikplatser denna gång kommer att leda till att de slopas helt. Det är inte okänt att det är en ypperlig väg in i ett permanent utanförskap, att arbetsgivarna samvetslöst utnyttjar systemet, ja du vet allt det där förmodar jag.

Därför upplever jag människor som Ravenna som ganska skrämmande. Skrämmande att de saknar källkritiskt tänkande och självständigt  dito framförallt. Att de svalt allt alliansen sagt med hull och hår medans de tokdissar allt andra säger av den enkla anledningen att det inte passar in i den egna trångsynta lilla förklaringsmodellen.

förresten ville nån ha ett levande exempel på fattigdom utan missbrukarproblematik och skulder. Använd mig då som levande exempel (Ravenna??). Jag skäms inte för att vara fattig, och jag kommer inte komma med floskler om att mina barn får mycket kärlek, de behöver inget annat. Det behövs en hel del till barn. Jag menar inte materiella saker, jag menar att man köper sig TID till att vara med dem. Som fattig får du mindre tid, eftersom du hela tiden - dygnet runt - vet att du borde, måste, dra in mer pengar, och varje lekstund med barnet är en lekstund då du egentligen borde, måste, söka något bättre, något som ger mer pengar. Om du har ett fast jobb och allt rullar på, då kommer du hem på kvällen och kan ta dig an barnen på ett helt annat sätt. Helgerna blir helger - inte stress över att försöka lösa situationen med dålig ekonomi. Att därför bara prata om att man kan uppfostra barn med second hand-kläder blir fel. Det är naturligtvis inget problem alls att ge avlagda kläder. Men tiden...eller det man skulle vilja göra med dem. Så säger min erfarenhet i alla fall.

Däremot håller jag med om att det är inget som säger att jag (eller "man") är permanent fattig.
Har haft hög lön i perioder (ca 45 000 i månaden) innan. Så jag kan båda sidorna om man säger så. Jag vet hur det är att ha pengar och att inte ha pengar. Jag vet hur pengar, bristen på dem, inverkar på hälsan. Jag har gått från ytterligheterna, verkligen. Har dock vuxit upp med en slags Bamse-socialism i ryggen, så även när jag haft pengar nog att slösa galet, hade jag förståelse för andra som inte levde så. Och när jag säger att jag slösade galet...ja då var det mest att man struntade i att äta hemma, gick på restaurang för att, återigen, det var mer bekvämt, man vann TID; hade städhjälp (man vann TID), åkte bil istället för att gå...allt gick ut på att man gjorde tidsvinster. Inga materiella vinster för egen del alltså. Därför har jag heller inget att sälja nu. Inga hundratals Gucci-dräkter som jag lyxkonsumerade då jag var högavlönad. Men jag fick några fantastiska år med barn, som hade en mamma som tog sig tid med dem.

Där har du kanske lite att tänka på Ravenna.

Nä, men NÅGON, eller, var det INGEN? 

Innan FK körde över mig hade jag arbetat hela tiden,  heltid så länge jag hade heltid -  och betalat till min pension,  antar jag..  Tog aldrig sabbatsår eller valde halvtid för att hinna göra något kul mellan arbetspassen.  Hade uppnått den faktiska,  genomsnittliga pensionsåldern  när mitt vanliga arbetsliv abrupt tog slut.   (och nu när jag återhämtat mig drar jag mitt strå till stacken med mer och mindre avlönade förtroendeuppdrag).

Använd din indignation på någon annan!