Fattar mig ej på vissa fattiga

OT Bibliotekarieyrket är mer troligt lågbetalt för att det har delvis samma historiska bakgrund som sjuksköterskeyrket, en historia där det tidigare bemannats av ogifta kvinnor från övre medelklassen som inte behövde lönen för att försörja sig.
Att du tycker det räcker med en kortare kurs för att kunna jobba på bibliotek visar mest på din okunnighet om vad arbetet handlar om; förmodligen förväxlar du det med den försvinnande gruppen biblioteksassistenter som suttit och stämplat böcker i lånekassan. För jag tror inte att du tänker på ämnesbibliotekarierna på de tekniska högskolorna eller på teknikföretagen, där ett gott arbete kan kräva motsvarande examina i ämnen som biologi eller fysik förutom bibliotekspåbyggnaden (dessa ligger gissningsvis inte i det nedersta lönespannet dock) eller den personal som lär ut informationssökning till forskare och medicinstudenter på de medicinska fakulteterna. Att bibliotekarier med systeminriktning sitter och utformar databaser vet jag inte ens om du är medveten om.  Och även före IT-explosionen (på fackbiblioteken använde man databaser långt innan internets genomslag) behövde både katalogiserare inom diverse språkområden och generalisterna på folkbiblioteken en betydligt bredare kompetens än en gymnasist.

Men om det underlättar resonemanget att i stället ta ettt par exempel  från andra yrkesgrupper: Ditt resonemang om att låglöneyrken är bra för att få arbetslivserfarenhet, skaffa kontakter och meriter känns  tveksamt även på säg sjuksköterskor (en bekant, förvisso nyutbildad, har gått in på Sahlgrenska med drygt artontusen i månadslön) och sjukgymnaster (mitt privata exempel har någon tusenlapp mer men en person som jobbat några år).

Givetvis finns det värre exempel men skulle jag dra upp säg arkeologer, arkivarier m fl (pga krass arbetsmarknad vanligt med sk praktikplatser och dito lön, dock med krav på högskolestudier från "praktik"stället) så hör väl förmodligen även de till sådana du tycker att man kan komma in från gatan och sköta.

Jo, alla har rätt till den men alla har inte så låg inkomst att de får bidraget. Samma med ekonomiskt bistånd.
Alla har rätt till barnbidrag om de kvalificerar sig eller studiebidrag.

Jag är ingen motståndare, läs det jag skriver, läs även det andra skriver att utbildning definitivt inte alltid leder till jobb men det handlar om en misslyvckad utvbildnings- och sysselsättningspolitik att vi av akademiker allena ska bygga detta land.

Jag har hävdat hela tiden att det är lönerna som är för låga inte bidragen som är för höga, så jo du har rätt angående din pappa men det blir å andra sidan sagt lite utanför sitt sammanhang och framförallt i fel.

Barnbidrag är till för att minska inkomstskillnaden mellan barnlösa och de med barn. Det infördes som ett incitament till att skaffa barn. När du går på försörjningsstöd har du också rätt till samma nivå med barn som utan barn.

Att gå på studielån är i mångas ögon sämre än försörjningsstöd eftersom du (om du inte har föräldrar som kan stötta eller hinner jobba också) lever under normen utan rätt till försörjningsstöd.

Jag menar att ge folk som inte kan sköta sin ekonomi fler möjligheter till att förstå hur de ska handla och laga mat och se på större inköp. Ett mellanting mellan helt själv och en god man. Det är många som är som min pappa och därför tillhör även det diskussionen. Du har ju läst fattigbloggen själv. Är det verkligen synd om en mamma om hon inte har råd med en säng för att hon prioriterat att lägga pengarna på onödiga utgifter? Är det synd om en familj får betalningsanmärkningar när de valt att lägga pengar på en ny soffa med avbetalning istället för att köpa en begagnad och sedan spara till en ny? Jag tycker inte det. Det handlar om prioriteringar. Jag har inte råd att köpa en byrå just nu trots att jag behöver en, alltså gör jag inte det. Trots att jag hade fått lån om jag velat och antagligen haft råd med en avbetalning som det ser ut just nu. För några år sedan valde vi att åka på semester istället för att köpa den där sängen vi egentligen behövt, vår prioritering. Det är inte synd om oss.

Nu var det någon (du?) som tog upp rätt att få bidrag och det var det jag bemötte. Alla de där bidragen har du som medborgare rätt till men självklart finns detolika  kriterier som man behöver leva upp till. Rätten till.

Andra satsen är ett rent sakfel och lämnas därför helt okommenterad.

Jag har förstååt att du menar det, har du förstått att det finns människor som kan ha svårt att klara ekonomin trots att de inte brister i vare sig ekonomiskt sinnelag eller planering?

Jag har inte läst fattigbloggen, visserligen sagt i någon av alla trådar osäkert om här, jag har ögnat.
Men utgår jag från det du skriver så anser jag såhär bara att jag inte kan eller ska avgöra vad som är "onödig utgift" så länge som jag inte känner till närmre vad som ledde fram till beslutet.
Samma med betalningsanmärkningen och vad som ledde fram till det beslutet.

Fö anser jag att det är synd om alla som har svårt att få pengarna att räcka till.
Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte lägger ner några moraliska aspekter i andras beslut. Det kan vara korkat, ja, men jag kan likväl tycka synd om eller känna empati med denna.
Att du väljer att avstå från att köpa den där byrån gör inte att jag ser på dig som smartare, klokare, eller whatever. Du tycker att det är rätt beslut för dig och då är det sannorlikt det också. För dig. I din situation. Med dina förutsättningar.

Och där skiljer vi oss åt. Jag anser inte att min granne ska behöva betala för att jag inte vet hur man lägger upp en budget och följa den. Jag anser att man har förverkat sin rätt till att klaga på ett för lågt försörjningsstöd om man valt att konsumera onödiga varor istället för mat.

"Jag hatar att vara fattig. Eller rättare sagt, jag hatar att mamma är det. Hon är ensamstående och har en enda inkomst som ska räcka till tre barn, hus, bil och diverse ting." texten fortsätter "Jag vill såklart att hon ska ge saker till mina småsyskon, för de har fått utstå så mycket pga pengabristen. Nu när min lillebror ska ha moped och körkort till det som kommer gå på över 10.000 mår jag illa av hur många räkningar hon kommer lägga undan för att ha råd med detta." samt "Det svider att ta emot pengar från henne till mitt körkort, jag önskar bara att jag kunde få det där förbannade körkortet så att hon skulle slippa betala för körlektioner á 800kr flera gånger i månaden."

Det finns fler inlägg som påminner om det här. Som sagt, rätta mun efter matsäck så finns det mer pengar till mat och andra nödvändigheter. Det som behövs är kanske en debatt där fokus istället läggs på vad är nödvändigt? Varför har människor ett sådant behov av att visa upp nya saker för att få status? Till och med min pappa hade ju gapskrattat om jag kommit som vuxen och bett honom betala mitt körkort!

Jo våra åsikter skiljer en hel del men jag håller även med dig på många punker.
Det som framförallt skiljer är rätten att döma någon och dess agerande. Det jag kan tycka är fullkomlig idioti kan vara en logisk följd för någon annan.

Nu är jag grundmurat skeptisk mot kvällspressen och blir inte så lite nyfiken på hur verkligheten egentligen utspelade sig för den familjen du citerar. Jag tror nämligen att det inte är riktigt så enkelt som det ser ut att vara här (i dina citat). Men visst håller jag med dig, intrycket jag får är att det är korkade beslut men jag tycker fortfarande synd om mamman. Tycker fortfarande att det är fel när vi bygger samhällsekonomin på ett visst antal arbetslösa som ska klara sig på skulor.

Varför lever vi i ett konsumtionssamhälle? Tha, utan den skulle hela vår ekonomi rasera. Eftersom vi lever i det samhället vi gör ska inte en stor del stå utanför och tvingas nöja sig med att titta på när andra är fullödiga samhällsmedborgare, de betalar en stor del av priset för att vi ska kunna ha det samhälle som vi har.

Nu är du väl rolig. Tråden handlar om fattiga människor och "fattiga människor". Din diskussion är redan OT, så du är knappast i position att be andra starta nya trådar när de vill vara lite OT åt ett smått annat håll än du.

Jag tror inte du förstådde hur eller vad jag menade riktigt.
I diskussionen fattiga människor är det inte riktigt läge att börja diskutera alla bidrag vi har i stort.

Jag dömer inte. Jag säger bara att lösningen inte är mer pengar. Alla människor gör sina val och jag anser att försörjningsstöd ska bestå av pengar och inte destinerade kuponger. Men har man gjort ett val så får man leva med det. Det är något jag lär mina barn idag och det är något jag anser att vuxna borde lärt sig. Har de inte det så är kanske en hushållskurs ett bra alternativ för många.

Vad jag syftade på är detta:
Jag anser att man har förverkat sin rätt till att klaga på ett för lågt försörjningsstöd om man valt att konsumera onödiga varor istället för mat.
Det anser jag är oerhört dömmande, dels för att du avgör vad som är onödigt, dels tar du ifrån någon rätten att beklaga sig.

Självklart tar man konsekvenserna för sina val däremot anser jag att man änså ska ha en chans att ta sig tillbaka och det är inte riktigt så soklart att man kan idag.

Kurser i ekonomi kan säkert vara bra för en del men inte för alla, därtill behövs det andra förändringar.