Jag kommer ALDRIG få en dotter

Jag som trodde jag skulle bli påhoppad här... Tack för alla era svar. Det var verkligen vad jag behövde idag. Jag tror nästan att det beror på att jag aldrig blev accepterad av min mamma som bara ville ha pojkar men jag vet inte.

Jag längtar verkligen efter min lilla son i magen. Tänker tankar som "kommer han bli lik sin bror eller totalt olik" och älskar att leka med tankarna om detta lilla kärleksbarn. jag är rädd att min sambo känner likadant och då tycker jag synd om honom. Alla runt omkring tror att det är en tjej och många har uttryckligen sagt att de vill att det ska bli en tjej. Tror att det har bidragit till mina känslor också. Jag känner mig dålig för att jag inte kan producera båda könen på något konstigt sätt... Jag tycker inte att tjejer på något vid är mer värda än pojkar så ingen tror det :)

Tyvärr är det många som känner samma som mig tydligen. Inte för att vi inte älskar de barn vi har för det gör vi ju! Gränslöst mycket...

Jag är lite inne på att adoptera. Orkar inte vara gravid igen. Har alltid velat adoptera, även innan jag fick barn. Men det tar lång tid och är inte ens säkert att man får bli adoptivförälder...
Någon annan som också funderat på det?

Ni som har fått en av varje kan aldrig sätta er in i om hur ni hade mått ifall båda hade blivit samma! Innan vi fick veta att det skulle bli en pojke var jag första person att säga precis som er. Men ni kommer aldrig att förstå.

Jag bryr mig inte egentligen men idag fick jag den dummaste kommentaren någonsin av min syster. Berättade att det är en liten pojke vi väntar varpå hon säger "åh nej, då får jag sluta hoppas på en tjej".

Det är just dessa  jävla kommentarer om att tjejer är bättre som gör mig så ledsen. en flicka är inte mer värd än vår andra son som jag älskar så det gör ont. Men detta handlar om att jag mår dåligt av vad alla förväntar sig. det har jag kommit på idag. jag vill inte ha en dotter, jag vill vara andra till lags. jag vill göra andra glada. släkten väntar på en flicka, inte min son som jag älskar! det gör såååååå ont så jag nästan ville säga upp kontakten. in i det sista tittade hon på mig som om det fanns ett litet litet hopp kvar över att det kanske var en tjej!!!! vad spelar det för roll för andra om vi får en tjej? köper de rosa kläder hade vi inte satt på henne det i alla fall!

Jag är så rädd att mina pojkar inte kommer vara lika älskade som den flicka som föds in i släkten sen. Någon gång kommer någon få en flicka och hur underbara alla pojkarna i släkten än är kommer hon vara ALLAS favorit oavsett hur hon blir som person. Allt som alla pojkarna har kämpat med, att få allas kärlek kommer bara försvinna när en "prinsessa" föds. Om jag får ett tredje barn hoppas jag nästan att det också blir en pojke så han inte behöver leva upp till en massa jävla förväntningar folk ställer.

varför är det synd om oss pojkmammor? har sett flera såna trådar och det gör ont i hjärtat. är inte pojkar välkomna? jag längtar att få uppfostra mina söner till underbara män som respekterar andra.

Kan ärligt säga att jag skulle köpt EXAKT samma kläder till en tjej. Vi har mestadels haft svarta tuffa och söta kläder och jag älskar att köpa kläder till min son. Det finns bara en sak jag skulle köpt annorlunda och det var världens sötasta svarta klänning på Lindex. Den hade mumin framtill och var helt underbar. Annars hade det varit samma kläder.

Varför man vill ha båda könen? Tja, man lever bara en gång och jag kommer aldrig att veta hur det känns att uppfostra en flicka. Idag känner jag enorm saknad i livet över att jag aldrig kommer få en dotter, aldrig få göra släkten glad utan alltid kommer vara den där pojkmamman alla tycker synd om och som folk hoppas att de inte blir som.

min son är alldeles för liten för att bestämma kläder själv. han är bara ett år. men när han sen vill välja så ska han ju få göra det men än så länge är det ju jag som bestämmer, eller hur? har aldrig sagt att han inte får bestämma själv sen